Skip to content

Rena skiten!

november 8, 2014

_MG_6751_s

 

Jag tänkte skriva något om skit, dvs det vi i vardagligt tal menar med smuts, restprodukt och en allmänt förutfattad mening om äckelprodukt. Det har ju varit lite i ropet med skit, på det allra mest positiva sätt dock. Jag skall väl inte fördjupa mig i detta lite avstötande ämne, men att vår egen produktion av restprodukt kan tydligen ha mycket positiva egenskaper,  så positiva att denna produkt återanvänds om och om igen för att läka andra vars produktion inte fungerar lika bra.

Och kanske är det inte så dumt det där som generationen innan oss brukade säga, ”lite skit under naglarna har aldrig skadat”. I mitt fall är det svårt då det knappt finns naglar kvar -hrm hrm, men jag diggar verkligen det där som är lite… äckligt! Det är ofta där jag själv hittat spännande motiv, där skum och brunfärgade bottnar fått gosa till sig i lugn och ro. Jag vet inte om det är särskilt farligt eller giftigt egentligen, men minns inte att jag såg sådär mycket skum i mina barndoms bäckar som jag fann i skogen bredvid Vårgårdas sporthall förra helgen och som ni ser i dagens blogg.

Mitt besök där var offentligt främst inte för att fotografera, men om sanningen skall fram så är det nästan alltid så;-)  Visst är det fantastiskt trevligt att strosa runt bland likasinnade och njuta av alla härliga fotografier i utställningen!

Men, som man njuter av den friska luften.. av fågelsången och stillheten i skogen bredvid och ibland bara bredvid vägen, pladask på knä när ett löv som detta lystes upp som av guld då solen låg på bakom:

 

_MG_6692_s

_MG_6716_s  _MG_6768_s

 

Den här lilla svampsaken hade däremot långa fina naglar:

_MG_6882_s

_MG_6824_s

 

Vrålapa i nordisk djungel

november 2, 2014

_MG_6608-2s

Jag är märkligt nog ytterst alert på mina vandringar i skogen! Jag tycker det är GÖRSPÄNNANDE att gå in i en skog! Hjärtat slår plötsligt fortare där jag tassar fram och om jag kunde skulle öronen spetsas.

Det är inte så att jag är direkt rädd för vilda djur, jag har bara en enorm respekt för deras liv och vill INTE klampa in på deras revir. Som den mor jag är vet jag så väl att man inte vill ha främmande varelser som klampar in på mitt revir eller hotar mina barn?

Mina sinnen skärps till sitt ytterstade tillfällen då jag ser tecken på nyuppkrafsad mark och förnimmer en märklig doft i skogen. Just exakt så var det i söndags då jag tog mina steg in i en närbelagd skog. Men som ni övriga fotografer vet blir man lätt disträ när man hittar sina guldkorn som jag upplevde detta träd vara….. jepp, där stod jag i godan ro i regnet och knäppte kort efter kort i skydd under en gran och märkte inget av det som komma skulle. Det var först när det krasade till aldeles bakom mig som jag vände mig och och fick syn på det mörkbruna varelse som bara någon meter bort sprang i full gehu rakt mot mig!

Min hjärna hann inte tänka ett dugg, än mindre registrera vad det var för djur innan ett djävulslkt skri genljöd i skogen.

Inget dåligt sådan, utan ett gällt högt fasansfullt, som med all uppenbar tydlighet skrämde vettet ur hundens matte!! För den mörkhåriga kvinna som hoppade en meter bak i blotta förskräckelsen stod nu och kippade efter andan med handen över sitt bultande hjärta. Det tog ett par sekunder för mig att inse situationen, att det INTE var någon skenande grävling eller vildsvin so for emot mig, och kunde inte annat än att börja gapskratta och självklart – be om ursäkt till både matte och hundstackarn (som märkligt nog inte verkade bli särskilt rädd utan sporrades snarare till att hämta en gren.) Men jeeeesus vad rädd jag blev!!!! Och dom;-)

Jag kan alltså lugna mig själv nu med vetskapen att jag omedvetet kan skydda mig själv med min supertalang – vrålet!

_MG_6629_s

_MG_6543_s

_MG_6624_s

_MG_6598_s

_MG_5298_s

_MG_5089_s

_MG_4707-s

Hälsningar från den glada svampkatten:-)

_MG_4771_s

The heat is on

oktober 22, 2014

_MG_5926_s

 

Sitter som vanligt och går igenom bilder under lunchrasten. Ur hörlurarna strömmar en nya favorit:

”It was always you” med Maroon 5. Livet är rätt gött med andra ord!

Ateljens rum är varm och skönt då mac-datorerna flödar värme, perfekt för en frusen själ som mig själv. Att sitta här och omges med härliga människor gör att man blir rätt lycklig! Arbetsuppgifter kan vara stressande och tuffa, men med en varm familj med öppen famn som tillåter mig freaka ut och dansa i köket, bonka en banan i rumpan på en kollega, hoppa över lådor i korridoren..? Ja då blir allt bra – oavsett. Ungefär som ett lyckligt giftemål, for better or worse.

En annan familj har jag mött i helgen! En precis lika trevlig sådan, dock i naturfotografernas regi. Sällan har jag blivit så pumpad med information och inspirerande bildflöden som där och då!

Rent makalösa foton från dessa medlemmar uppvisades timme efter timme med avbrott för god mat (vilket jag inte behövde laga – wonderful!)

Med hur härliga människor än må vara är dessa avbrott med kameran så värdefull. Nu när vår ljusa dags tid krymper i allt snabbare takt är de desto mer uppskattade. För ett par helger sedan var ajg ute med kameran och fan en liten plätt mitt i centrala Kungälv där några nytänkande människor planterar fullt med höstblommor i en bädd. Där fanns övermogna tomater och dillkronor varvat med dessa blommor. Det verkade som att även potatis frodats där i tidigare under sommaren.

En tripp som jag trodde skulle ta en halvtimme skenade snabbt iväg till 3-4 timmar.

And I was in heaven………

Men NUUUUU är rasten slut:-)

_MG_5980_s

_MG_5573_s

 

 

_MG_6221_s

Vy utanför Malmköpings hotell, Naturfotografernas höstmöte 17-19 oktober

_MG_5921_s

Carrothorse

_MG_5969_s

_MG_5269_s

_MG_4859_s

_MG_5996_s

_MG_6042_s

Carrotflower

_MG_6010_s

_MG_5600_s

_MG_5675_s

_MG_5872_s

_MG_5840_s

_MG_5279_s

 

 

Just det – fast tvärtom

september 27, 2014

_MG_2570-copy_2sl

Där låg klumpedunsen i godan ro och sov i sin rosenrabatt, när han plötsligt väcktes av att hela hans hus skakade och brakade! ”Men vad är detta nu!” tänkte klumpen och rullade instinktivt ihop sig till en boll och skakade av skräck och fasa. Det visade sig så att ett troll ställt sig över hans trygga hem och vänt upp och ner på hans tillvaro.

Japp – guilty as charged, jag kände mig allt väldigt elak som vände upp och ner på spindelns virkade bo, men jag lovar – han fick lugns vila vidare efter att jag kikade på honom en liten stund:-)

Det är mycket spindlar – igen – i dagens blogg. Nu på hösten har det dykt upp massor vilket jag och fler med mig uppskattar:-) För de som är spindelrädda gör det ju inte så mycket i naturen, spindelnäten är ju placerade vid sidan om en väg eller i ett dike. Man behöver ju inte springa på dom – om man inte vill.

Jag var på en föreläsning på Scandinavian Photo i i Torsdags och fick se Lenny Johanssons fantastiska fågelbilder och ta del av hans erfarenheter och kunskap. Bredvid mig satte sig en fantastisk vacker kvinna och vi började prata lite – som man gör. Vi fotograferade båda två förståss, men när hon frågade min om vad jag fotograferar blev det plötsligt stopp. Ok, redskapet är ju makro men…….”hmm….det är nog mest knäppa foton” fick jag hävt ur mig till slut och tja, jag har hittills inte kommit på någon bättre förklaring, för något specifikt ”ämne” eller motiv i naturen finns det inte för min del.

Lupinfröställningar eller fåglar

_MG_3934_s

_MG_4061_s

Häromkvällen försökte jag i mitt huvud summera vem jag är och hur det skulle presenteras inför Naturfotograferna och deras höstmöte som jag för första gången kommer delta i. Nya medlemmar skall enligt seden presentera sig sjävla lite kort. Att stå upp och hålla föredrag är jag nu för tiden bekant vid, men att sätta fingret på vem man är och vad man fotar är inte riktigt lika lätt. Det första ordet som dyker upp är barnslig det är något jag själv och andra i min närhet är rörande överens om. Den där kontakten med sin barnsliga sida löper som en röd tråd genom livet – på gott och ont. Men barnslig som jag är, älskar jag fortfarande att läsa barnböcker och dras till de små fyrkantiga barnböcker som ofta finns placerade innan kassan i affären. Och fortfarande finns en favorit från min egen barndom kvar där uppe i hyllan: ”just det – fast tvärtom” en bok som handlar om att ifrågasätta varför saker och ting måste vara på ett speciellt sätt, som t e x när den svarta hunden är vit? Dels var det ett sätt att få läsaren vakna upp, dels att ifrågasätta vad en vuxen säger och inte blint ”gå på ” allt. Men inte minst att kunna skratta tillsammans och tillsammans ställa frågan ”varför inte” och komma fram till svaren – tillsammans.

För just det där ”tillsammans” är vad en fysisk barnbok gav mig som barn och senare som mamma. Den fysiska boken var en mys-stund, en nära stund och kreativ stund, för vad är väl barnböcker om inte kreativa?

Det där med att försöka ifrågasätta och frigöra sinne över hur något måste se ut äv vad jag uppskattar mest inom foto. Med ett makro i handen är det så ”lätt” att se märkliga former, så annorlunda men ändå så vanliga. Som denna flugsvamp nedan t ex, upp och ner blir dess fot till en krona tack vare skuggan under dess hatt. En flugsvamp rakt upp och ner – fast tvärtom:-)

_MG_4514-copy_s

En belyst kvist ser för mig ut som ett öga, för min man som en näbb.

_MG_3888_s

Med ett makro suddas ett grässtrå effektivt ut och pekar vägen till den lilla dinglande…

_MG_4123_s

_MG_3451_s

_MG_4424_s

Precis som för min man är det kitesurfing på schemat idag:

_MG_4093_s

_MG_4374_s

Kreativ kaos i ormbunksvärlden:

_MG_4399_s

_MG_4414_s

Dom har en benägenhet att leta sig in där dom inte hör hemma – myggorna:

_MG_4503_s

_MG_4578_s

_MG_2066_s

_MG_2984_s

_MG_2897_s

_MG_2748_s

Med svansen mellan benen:

_MG_2674_s

 

Att njuta av nuet

september 16, 2014

_MG_1379_s

Det där med att verkligen rensa skallen och bara leva i nuet är inte så lätt som man kan tro. Hur många gånger har jag inte kommit på mig själv att gå igenom inköpslistan, eller skriva texter i mitt huvud under skogspromenader? Men så dyker då dessa små juveler upp och bara kräver total fokus! Jag lovar, det finns inga inköpslistor i mitt huvud när en sådan är framför linsen!! De skräckinjagande, ulliga, spännande, söta färgsprakande.

Jag talar förstås om spindlar. De senaste veckornas fotopromenader har vimlat av spindlar! Stora feta och långbent karateliknande.

Jag KAN helt enkelt inte att vara fokuserad på något annat när jag ser de där små. Jag får erkänna att jag helst inte bär dom på mig, däremot kryper jag numer gärna tätt tätt inpå med kameran. Jag förstår dock de som är livrädda för dessa kryp då jag själv brukade vara detsamma.

_MG_2835_s

Så, jag beklagar alla spindelrädda, dagens blogg är full av dessa småttingar!

På grönbete:

_MG_3040_s

_MG_2885_s

Gitarrsträngar:

_MG_2774_s

At se hur stora klumpiga och tunga spindlar efektivt kurar ihop sig  på ett tunt tunt strå på detta vis? Ja det är fantastiskt fascinerande….

_MG_2833_s

Spidermouse:

_MG_3460_s

_MG_2806_s

”stinky:

_MG_2700_s

_MG_2794-2_s

_MG_2733_s

_MG_3367_s

Landkrabba:

_MG_3281_s

_MG_3427_s

Spiderman:

_MG_2763_s

_MG_3141_s

Karatekid:

_MG_3265_s

Man med suspensoar:

_MG_2642_s

Förvånad:

_MG_2432_s

_MG_2291_s

_MG_2778_s

_MG_2084_s

_MG_2086_s

Mini sjöko:

_MG_3816_s

Ljumna sommarkvällar

augusti 21, 2014

20140818__MG_0819_s

 

Oavsett hur många de blev, har sommarens alltid för få soliga dagar.

Väl där är värmen så självklar, men utan den, känns livet som om solens strålar aldrig någonsin nuddat min kropp!

Men tänk vad underbart det är att genom ett foto minnas känslan av hur svalkande ett vildsint saltvatten är mot brännande fötter. Må så vara hänt att bilderna i dagens blogg inte är så särdeles gamla… Vi smet iväg maken och jag för 1,5 vecka sedan och trotsade blåsten för att andas bohusläns friskaste doft. Matsäcken var packad som den brukar, med kaffe smörgås och något gott efter. Bara vi två, trotsandes vågorna. Vattnet stod högt och de dypölar lite högre upp på bergen som under sommaren förvandlats till rosa, var nu utbytta mot fräscht saltvatten. Det var så högt vatten på favoritön Rörö att jag nästan inte förmådde mig hoppa mellan de klippor jag annars lätt gör. Tur då att man är två…

Min man vet hur gärna jag vill vandra runt med min kamera och hjälpte mig gentilt över så att jag fick se döskallehuvuderna ovan.

Utanför min dörr står ett romantiska rester, minnen från en Londonvistelse tidigare i år. Resan var en 50 årspresent till min kära syster där jag och mina föräldrar hängde på för att njuta av Chelsea Flower Show. Och när man är på en sådan ”show” måste självklart frön inhandlas.

Jag föll för ett par skira små färgskimrande vallmo, som skiftade från ljuvt laxrosa till rött och orange. Ett par rabatterade röda med kors i mitten slängdes även de ner i kassen.

Dessa frön såddes och blommar nu, om än lite sent, i en kruka utanför min dörr. ”Ogräs” trodde en släkting vid första anblicken och ja, jo – nog så det så ut innan knopparna sprack ut, men nu gör dom mig innerligt glad varje dag, med nya blommor och unika färgskiftningar för varje dag.

 

20140819__MG_1082_1s

20140820__MG_1106_s

20140820__MG_1107_s

20140820__MG_1118_s

 

Men hur vacker något än är tycks det dölja sig figurer där ändå.

Som detta ansikte i bilden nedan, med ena ögat stängt och den andra kikandes:

20140820__MG_1141_s

20140821__MG_1330_s

 

Rörörest 1:

20140815__MG_0842_s

Rörörest 2:

20140818__MG_0786_s

 

Imse vimse

augusti 11, 2014
_MG_0086-2_s

Döden under

Min sommar har varit skiftande precis som livet är, med ungdomarnas ljuva skira kärlek, men även dyster tragedi med död i sitt släptåg. Dessa livets alla nyanser vävdes samman med en och samma tråd – varm och skönt sommarväder.

För visst har vädret varit rent makalöst i år?

Ljuvligt underbart fantastiskt…

Jag kan inte minnas en sommar som vi ägnat åt så mycket båtturer (läs bad o sol) som denna.

_MG_0697_s

Love

_MG_0887_s

Kreativt kaos i rödklöverland

_MG_0329_s

Ekot av en vinge

Just kontraster var extra tydliga som sagt…

Att bevittna ett pars gräl framför sin dotter på offentlig plats påminner om hur många barn det är som inte har det lätt. Så enkelt och farligt det är att bli enkelspårig, enbart se innanför sin egen sfär och jämföra med det som är mitt.

Mitt i all kalabalik kändes det ändå…. ödmjuk på något sätt att se mänskligheten i sin fulaste uppsyn, så naket och blottat och just – mänskligt inhumant. För tragedin var verkligen inte human mot någon av de inblandande. Mänskligt dock….

Att bevittna hur omänskliga vi kan bli av sårade känslor och trasiga hjärtan.

Tänk att livet skall vara så svårt att levas och delas med en nästa? Hur lätt det är att sopa respekten inför sin nästa under mattan inför risken att tappa sitt ansikte.

_MG_9763_s

_MG_0010_s

_MG_0276_s

Glada kvinnan med sin handväska – rabarberfrön i trädgård

”Kreativitet börjar med kontrast”  var en rad jag snubblade över.. I stock visade en bild på zebror.

Märkligt tänkte jag – zebror som är så lika varandra som något kan vara? Åtminstone vid första anblicken.

Precis som zebrorna har vi alla ett unikt signum, även om vi är varandra lika. Den här spindel tyckte jag var lik en zebra – iaf på sina ben:

_MG_0518-2_s

Sköra trådar

_MG_0516-2_s

Entrapment

 

En annan spindel gömde sig väl i vassen, eller ansiktet – en skalle formades fram för mig med spindels som öga.

Jag förstår honom – jag hade också krypit in i skuggan med den hettan som var i somras. Att bygga bo på en öde ö ger få chanser till svalka.

_MG_9943_s

 

En kontrast till hettan var ljumna sommarkvällar, som den här i Surte när solen stod lågt och fångade in allt ogräs och strödde sitt guld över det.

_MG_9754_s

Guldgräs

_MG_9709_s

Trumpet i trädgård

_MG_1034_s

Mammas fröställningar

 

_MG_9782_s

Himlamarken

Och till sist – bara för att dom är roliga……..

_MG_0199_s

Fågelfrö – kottbit som dinglade i en spindeltråd

_MG_9987_s

Göteborgs lustgård Botaniska avslöjade djävulen, mitt bland liljorna!!

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 591 andra följare

%d bloggare gillar detta: