Skip to content

Frost yourself

december 7, 2014

_MG_9351_s

Min lycka var gjord i går när jag gick mot ljuset!

Ett par timmar med lågt stående sol och fuktig mark är en oslagbar kombination! Det var inte frågan om det fanns motiv, utan hur jag skulle hinna fånga allt. Herregud det finns ju tusen miljoner miljarder motiv! Vänder jag mig åt höger är det mängder och likaså åt vänster och bak.. o .. puh.

Jag kände mig som ett barn i en godisaffär med fickorna fula av pengar – jag vill ha ALLT! Nu.. på en gång.. snabbt fort innan någon annan ser det före mig. Herregud vad fjantigt. Men det är samma känsla som när man plockar svamp!! MIIIIIIIN svamp! Man vågar inte säga ett ljud ifall någon upptäcker den… denna hemliga skatt. Trots att det inte FINNS någon annan! Det är ju bara jag där?

Det är jakten på och vinsten, målet som hägrar som alltid avslutas med ett ”yes”!!!! Det är nästan så en segergest kommer med.. spelar ingen roll om det är svamp eller ett motiv eller för den delen ett kreativt uppdrag på jobbet.

YES!!!

Misstänker att fototokiga kan känna igen sig i denna interna tävlan och jakt:-)

Igår var som sagt en jaktdag, men tiden som sparringpartner. Och framför mig låg allt detta godis, till för mig att äta upp med min kamera. GAAAAAAAAH – maken till utsmyckning och glitter hade mitt jag sällan skådat!!

Kylan fick de pärlbeströdda stråna att vara i timme efter timme.  Att det var rejält kallt märktes, varje andetag fick linsen imma igen och glasögonen likaså…

Den totala koncentrationen fick mig helt förtränga min tandvärk som fortfarande plågar mig, likaså att jag var avdomnad från knäna och ner tack vare genomblöta byxor och skor jag vandrat i under 2 timmar. Det känns bara inte….och det är underbart!

Bild 1 och 2 är fotat på en äng i min närhet – en pärlbeströdd sådan med ett par trötta röda rester som bröt av glitterkavalkaden.

 

_MG_9336_s

 

De övriga nedan kan man kanske kalla för solfångare. Löv som utan sitt ljus inte ser mycket ut för världen, men med solljus lyser upp till ockravarma toner och på ett par sekunder förflyttar mig till vaerma höstdagar.

ja så an det vara med färg och med känslor, en nyans och man tror sig vara någon annan stans.

_MG_9581_s

_MG_9575_s

_MG_9526_s

_MG_9559_s

_MG_9572_s

Rödmojs

december 2, 2014

_MG_8379_s

 

Jag hade sett fram emot den här helgen, en lång skön ledig helg utan några speciella måsten. Bara lite julmys med första adventsfika. Ja jo, nog njöt jag allt rätt rejält där i min nersjunkna position i soffan framför TV:n med godisskålen perfekt placerad i mitt knä.

Glups som jag är brukar jag tugga mig igenom påsen med salta hårda karameller, inte långsamt suga på dom som man borde. Det har hittills gått bra.
Meeeeeeen hit men inte längre!
Ett svep med tungan fick mig tro att en karamell satt fast på min ena visdomstand, men spegeln visade en annan sanning  –  i tandens ställe fanns en sylvass krater med svart hål i dess mitt. Jag hade sprängt sönder min visdom!
Lördagsmorgonen blev en tur till tand-akuten och 3 sprutor senare och en tand mindre kom jag ut ur mottagningen oförmögen att säga ett ljud. Tack o lov för sms och lappar:-)
Ett par dagar senare är smärtan forfarande grym och jag tackar den högre makten för de starka tabletter jag fick med mig – de gör verkligen sitt jobb, men det får gärna bli som vanligt snart…
Men en helg med tandvärk leder till annat roligt, som att gå igenom sina bilder!
Jag har 2 helgen tillbaka återkommit till min favoritplats Surte där en röd stinkande äcklig geggplats har nu hamnat i mitt blickfång! Jag är väldigt nyfiken på vad det röda är och varför det rinner ut från resterna från en stenbyggnad…. Doften är illavarslande och kablar ligger blottade ner mot detta helvetestillhåll. Men det hjälper inte! Jag älskar detta märkliga utseende, med starka färger som genom uppstickande löv och skuggspel från trädkronorna ovan formar fram konstverk på konstverk. Och att få stå där och frossa i motiv runt mina fötter är som balsam för själen. Även om det sker med oro över vad sjutton det är jag ser. Jag har tänkt att ta med prov vid nästa tripp och kanske höra med sonen om de kan analysera det i skolan…

 

 

_MG_8062_s

_MG_8895_s

_MG_8185_s

 

Svepträd i nollgradigt med sprängvärk i nedre käkregionen:

_MG_9038_s

 

Svampar med höstlöv i bakgrunden.. dess frostiga baksida lös kontrastrikt i blått mot det röda.

_MG_9117_s

_MG_9128_s

 

Tallgrenar med skakeffekter:

_MG_7863_s

_MG_7850_s

 

Brännässla:

_MG_8998_s

 

Ett par överlevande trotsade kylan hos mina föräldrar:

_MG_7645_s

 

Surtes fantastiska vattenväxter, dess döda lik speglade sig roligt, speciellt när man vände på bilden. Plötsligt dök då en fågel upp flygande i underkant.

_MG_8002_s

 

Mer gegga från Surte:

_MG_8375_s

 

Svampfamilj bredvid röda geggan:

_MG_8347_s

 

Friskt vatten från Surtes sjö ovanför geggan:

_MG_7944_s

 

Rena skiten!

november 8, 2014

_MG_6751_s

 

Jag tänkte skriva något om skit, dvs det vi i vardagligt tal menar med smuts, restprodukt och en allmänt förutfattad mening om äckelprodukt. Det har ju varit lite i ropet med skit, på det allra mest positiva sätt dock. Jag skall väl inte fördjupa mig i detta lite avstötande ämne, men att vår egen produktion av restprodukt kan tydligen ha mycket positiva egenskaper,  så positiva att denna produkt återanvänds om och om igen för att läka andra vars produktion inte fungerar lika bra.

Och kanske är det inte så dumt det där som generationen innan oss brukade säga, ”lite skit under naglarna har aldrig skadat”. I mitt fall är det svårt då det knappt finns naglar kvar -hrm hrm, men jag diggar verkligen det där som är lite… äckligt! Det är ofta där jag själv hittat spännande motiv, där skum och brunfärgade bottnar fått gosa till sig i lugn och ro. Jag vet inte om det är särskilt farligt eller giftigt egentligen, men minns inte att jag såg sådär mycket skum i mina barndoms bäckar som jag fann i skogen bredvid Vårgårdas sporthall förra helgen och som ni ser i dagens blogg.

Mitt besök där var offentligt främst inte för att fotografera, men om sanningen skall fram så är det nästan alltid så;-)  Visst är det fantastiskt trevligt att strosa runt bland likasinnade och njuta av alla härliga fotografier i utställningen!

Men, som man njuter av den friska luften.. av fågelsången och stillheten i skogen bredvid och ibland bara bredvid vägen, pladask på knä när ett löv som detta lystes upp som av guld då solen låg på bakom:

 

_MG_6692_s

_MG_6716_s  _MG_6768_s

 

Den här lilla svampsaken hade däremot långa fina naglar:

_MG_6882_s

_MG_6824_s

 

Vrålapa i nordisk djungel

november 2, 2014

_MG_6608-2s

Jag är märkligt nog ytterst alert på mina vandringar i skogen! Jag tycker det är GÖRSPÄNNANDE att gå in i en skog! Hjärtat slår plötsligt fortare där jag tassar fram och om jag kunde skulle öronen spetsas.

Det är inte så att jag är direkt rädd för vilda djur, jag har bara en enorm respekt för deras liv och vill INTE klampa in på deras revir. Som den mor jag är vet jag så väl att man inte vill ha främmande varelser som klampar in på mitt revir eller hotar mina barn?

Mina sinnen skärps till sitt ytterstade tillfällen då jag ser tecken på nyuppkrafsad mark och förnimmer en märklig doft i skogen. Just exakt så var det i söndags då jag tog mina steg in i en närbelagd skog. Men som ni övriga fotografer vet blir man lätt disträ när man hittar sina guldkorn som jag upplevde detta träd vara….. jepp, där stod jag i godan ro i regnet och knäppte kort efter kort i skydd under en gran och märkte inget av det som komma skulle. Det var först när det krasade till aldeles bakom mig som jag vände mig och och fick syn på det mörkbruna varelse som bara någon meter bort sprang i full gehu rakt mot mig!

Min hjärna hann inte tänka ett dugg, än mindre registrera vad det var för djur innan ett djävulslkt skri genljöd i skogen.

Inget dåligt sådan, utan ett gällt högt fasansfullt, som med all uppenbar tydlighet skrämde vettet ur hundens matte!! För den mörkhåriga kvinna som hoppade en meter bak i blotta förskräckelsen stod nu och kippade efter andan med handen över sitt bultande hjärta. Det tog ett par sekunder för mig att inse situationen, att det INTE var någon skenande grävling eller vildsvin so for emot mig, och kunde inte annat än att börja gapskratta och självklart – be om ursäkt till både matte och hundstackarn (som märkligt nog inte verkade bli särskilt rädd utan sporrades snarare till att hämta en gren.) Men jeeeesus vad rädd jag blev!!!! Och dom;-)

Jag kan alltså lugna mig själv nu med vetskapen att jag omedvetet kan skydda mig själv med min supertalang – vrålet!

_MG_6629_s

_MG_6543_s

_MG_6624_s

_MG_6598_s

_MG_5298_s

_MG_5089_s

_MG_4707-s

Hälsningar från den glada svampkatten:-)

_MG_4771_s

The heat is on

oktober 22, 2014

_MG_5926_s

 

Sitter som vanligt och går igenom bilder under lunchrasten. Ur hörlurarna strömmar en nya favorit:

”It was always you” med Maroon 5. Livet är rätt gött med andra ord!

Ateljens rum är varm och skönt då mac-datorerna flödar värme, perfekt för en frusen själ som mig själv. Att sitta här och omges med härliga människor gör att man blir rätt lycklig! Arbetsuppgifter kan vara stressande och tuffa, men med en varm familj med öppen famn som tillåter mig freaka ut och dansa i köket, bonka en banan i rumpan på en kollega, hoppa över lådor i korridoren..? Ja då blir allt bra – oavsett. Ungefär som ett lyckligt giftemål, for better or worse.

En annan familj har jag mött i helgen! En precis lika trevlig sådan, dock i naturfotografernas regi. Sällan har jag blivit så pumpad med information och inspirerande bildflöden som där och då!

Rent makalösa foton från dessa medlemmar uppvisades timme efter timme med avbrott för god mat (vilket jag inte behövde laga – wonderful!)

Med hur härliga människor än må vara är dessa avbrott med kameran så värdefull. Nu när vår ljusa dags tid krymper i allt snabbare takt är de desto mer uppskattade. För ett par helger sedan var ajg ute med kameran och fan en liten plätt mitt i centrala Kungälv där några nytänkande människor planterar fullt med höstblommor i en bädd. Där fanns övermogna tomater och dillkronor varvat med dessa blommor. Det verkade som att även potatis frodats där i tidigare under sommaren.

En tripp som jag trodde skulle ta en halvtimme skenade snabbt iväg till 3-4 timmar.

And I was in heaven………

Men NUUUUU är rasten slut:-)

_MG_5980_s

_MG_5573_s

 

 

_MG_6221_s

Vy utanför Malmköpings hotell, Naturfotografernas höstmöte 17-19 oktober

_MG_5921_s

Carrothorse

_MG_5969_s

_MG_5269_s

_MG_4859_s

_MG_5996_s

_MG_6042_s

Carrotflower

_MG_6010_s

_MG_5600_s

_MG_5675_s

_MG_5872_s

_MG_5840_s

_MG_5279_s

 

 

Just det – fast tvärtom

september 27, 2014

_MG_2570-copy_2sl

Där låg klumpedunsen i godan ro och sov i sin rosenrabatt, när han plötsligt väcktes av att hela hans hus skakade och brakade! ”Men vad är detta nu!” tänkte klumpen och rullade instinktivt ihop sig till en boll och skakade av skräck och fasa. Det visade sig så att ett troll ställt sig över hans trygga hem och vänt upp och ner på hans tillvaro.

Japp – guilty as charged, jag kände mig allt väldigt elak som vände upp och ner på spindelns virkade bo, men jag lovar – han fick lugns vila vidare efter att jag kikade på honom en liten stund:-)

Det är mycket spindlar – igen – i dagens blogg. Nu på hösten har det dykt upp massor vilket jag och fler med mig uppskattar:-) För de som är spindelrädda gör det ju inte så mycket i naturen, spindelnäten är ju placerade vid sidan om en väg eller i ett dike. Man behöver ju inte springa på dom – om man inte vill.

Jag var på en föreläsning på Scandinavian Photo i i Torsdags och fick se Lenny Johanssons fantastiska fågelbilder och ta del av hans erfarenheter och kunskap. Bredvid mig satte sig en fantastisk vacker kvinna och vi började prata lite – som man gör. Vi fotograferade båda två förståss, men när hon frågade min om vad jag fotograferar blev det plötsligt stopp. Ok, redskapet är ju makro men…….”hmm….det är nog mest knäppa foton” fick jag hävt ur mig till slut och tja, jag har hittills inte kommit på någon bättre förklaring, för något specifikt ”ämne” eller motiv i naturen finns det inte för min del.

Lupinfröställningar eller fåglar

_MG_3934_s

_MG_4061_s

Häromkvällen försökte jag i mitt huvud summera vem jag är och hur det skulle presenteras inför Naturfotograferna och deras höstmöte som jag för första gången kommer delta i. Nya medlemmar skall enligt seden presentera sig sjävla lite kort. Att stå upp och hålla föredrag är jag nu för tiden bekant vid, men att sätta fingret på vem man är och vad man fotar är inte riktigt lika lätt. Det första ordet som dyker upp är barnslig det är något jag själv och andra i min närhet är rörande överens om. Den där kontakten med sin barnsliga sida löper som en röd tråd genom livet – på gott och ont. Men barnslig som jag är, älskar jag fortfarande att läsa barnböcker och dras till de små fyrkantiga barnböcker som ofta finns placerade innan kassan i affären. Och fortfarande finns en favorit från min egen barndom kvar där uppe i hyllan: ”just det – fast tvärtom” en bok som handlar om att ifrågasätta varför saker och ting måste vara på ett speciellt sätt, som t e x när den svarta hunden är vit? Dels var det ett sätt att få läsaren vakna upp, dels att ifrågasätta vad en vuxen säger och inte blint ”gå på ” allt. Men inte minst att kunna skratta tillsammans och tillsammans ställa frågan ”varför inte” och komma fram till svaren – tillsammans.

För just det där ”tillsammans” är vad en fysisk barnbok gav mig som barn och senare som mamma. Den fysiska boken var en mys-stund, en nära stund och kreativ stund, för vad är väl barnböcker om inte kreativa?

Det där med att försöka ifrågasätta och frigöra sinne över hur något måste se ut äv vad jag uppskattar mest inom foto. Med ett makro i handen är det så ”lätt” att se märkliga former, så annorlunda men ändå så vanliga. Som denna flugsvamp nedan t ex, upp och ner blir dess fot till en krona tack vare skuggan under dess hatt. En flugsvamp rakt upp och ner – fast tvärtom:-)

_MG_4514-copy_s

En belyst kvist ser för mig ut som ett öga, för min man som en näbb.

_MG_3888_s

Med ett makro suddas ett grässtrå effektivt ut och pekar vägen till den lilla dinglande…

_MG_4123_s

_MG_3451_s

_MG_4424_s

Precis som för min man är det kitesurfing på schemat idag:

_MG_4093_s

_MG_4374_s

Kreativ kaos i ormbunksvärlden:

_MG_4399_s

_MG_4414_s

Dom har en benägenhet att leta sig in där dom inte hör hemma – myggorna:

_MG_4503_s

_MG_4578_s

_MG_2066_s

_MG_2984_s

_MG_2897_s

_MG_2748_s

Med svansen mellan benen:

_MG_2674_s

 

Att njuta av nuet

september 16, 2014

_MG_1379_s

Det där med att verkligen rensa skallen och bara leva i nuet är inte så lätt som man kan tro. Hur många gånger har jag inte kommit på mig själv att gå igenom inköpslistan, eller skriva texter i mitt huvud under skogspromenader? Men så dyker då dessa små juveler upp och bara kräver total fokus! Jag lovar, det finns inga inköpslistor i mitt huvud när en sådan är framför linsen!! De skräckinjagande, ulliga, spännande, söta färgsprakande.

Jag talar förstås om spindlar. De senaste veckornas fotopromenader har vimlat av spindlar! Stora feta och långbent karateliknande.

Jag KAN helt enkelt inte att vara fokuserad på något annat när jag ser de där små. Jag får erkänna att jag helst inte bär dom på mig, däremot kryper jag numer gärna tätt tätt inpå med kameran. Jag förstår dock de som är livrädda för dessa kryp då jag själv brukade vara detsamma.

_MG_2835_s

Så, jag beklagar alla spindelrädda, dagens blogg är full av dessa småttingar!

På grönbete:

_MG_3040_s

_MG_2885_s

Gitarrsträngar:

_MG_2774_s

At se hur stora klumpiga och tunga spindlar efektivt kurar ihop sig  på ett tunt tunt strå på detta vis? Ja det är fantastiskt fascinerande….

_MG_2833_s

Spidermouse:

_MG_3460_s

_MG_2806_s

”stinky:

_MG_2700_s

_MG_2794-2_s

_MG_2733_s

_MG_3367_s

Landkrabba:

_MG_3281_s

_MG_3427_s

Spiderman:

_MG_2763_s

_MG_3141_s

Karatekid:

_MG_3265_s

Man med suspensoar:

_MG_2642_s

Förvånad:

_MG_2432_s

_MG_2291_s

_MG_2778_s

_MG_2084_s

_MG_2086_s

Mini sjöko:

_MG_3816_s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 612 andra följare

%d bloggare gillar detta: