Hoppa till innehåll

Med ett N

april 8, 2014
_MG_0918_s

Den gröna i skuggan

Med ett N signalerar man att man är medlem i Naturfotograferna och det är ett gäng jag numer ”tillhör” .

9 stycken blev invalda i år som jag kan se, rätt många!

Utan att man nämnt ett ord har informationen ändå lyckats nå flera vänliga själar som gratulerat och det känns ju lite dumt att inte säga ett ord om det här.

Nu är man alltså Anna Ulmestrand med ett N.. eller 2:-)

_MG_0399_s

_MG_0762_s

Vi pratade om det hemma över köksbordet hur märkligt det är att vi idag med alla de hjälpmedel, alla maskiner och fordon som finns ändå inte har ”tid” med det mest väsentliga i livet? För alla klarar inte att leva på det man brinner för.

För att ytterligare stjäla tid har jag sedan nyår börjat träna 2 gånger i veckan.

När nu ljuset börjat komma åter på kvällar är chansen rätt stor att jag struntar i den där träningen och går på tur med kameran istället för att förena nytta med nöje.

För snart 2 veckor sedan fick jag stulit lite kvalitetstid med kameran och fångade 2 dagar med sol och värme och hängav mig helt till att ligga platt på mage bland vitsippor och tror till och med att man kan se mig i 4:e bilden i bakgrunden fotograferande på mage (eller så är det en vit tomte;-) :

_MG_0310_s

_MG_0739_s

_MG_0336_s

_MG_0500_s

Förutom det så har tiden runnit iväg, fullkomligt!

Efter ett avslappnat föredrag i Norge som gick över tiden, känns det som att allt annat med gått över tiden – till o med min mage har en tendens att gå över tiden och får mig se ut som om man vore i 5:e månaden ibland (tyvärr utan bebis):

_MG_1177_s

_MG_0709_s

_MG_0174_s

Jag hade gärna velat blogga och skriva om alla intryck man fått från Norge, makalösa föredrag som man häpnade över och som fått mig lägga till ett par nya länkar till höger. Erlend och Orsolya Haarbergs foton fick mig gång på gång kippa efter andan, så sanslöst vackra bilder att det inte var klokt!

Och då ljuvliga Vincent Munier ja även han och inte bara hans bilder fick mig smälta, en ödmjuk själ som brinner för natur och att det var sann kärlek till de vargar han till slut mötte gick inte att ta miste på. Jag satt bara och glodde med hakan nere vid golvet och ögon stora som tefat.

Och så min favorit – all time: Tim Flach. Första gången jag såg hans foton på fotomässan i Göteborg glömmer jag aldrig – det var något aldeles i hästväg;-) Ett annorlunda förhållningssätt till djuren och hur man fotograferar dom. Inte något jag själv kommer ägna mig åt, men fascineras mycket över hur han lyckas porträttera djur på ett så estetiskt vackert sätt. Hur vi människor sedan behandlar djur blir man altid lika chockad över och tack vare Tims dokumentation tror och hoppas jag några tar sig en funderare.

Svenskar fanns en del av, Tore Hagman gjorde ett fantastiskt föredrag måste jag säga med otroligt vackra foton och lyckades även med att ge oss ett par tankeställare. Inte bara vackra bilder utan sååå mycket mer! Vackert, nyttigt och informativt!

Och Peter Gerdehag känner nog många till – de flesta har hört talats om hästmannen och det är ju tack vare denna man. Peter bjöd på en show – minst sagt:-) Mycket själfulla och vackra bilder och teatraliskt framträdande.

_MG_0429_s

Styrkan hos Norsk Naturfotofestival var dess bredd och blandning!

Att det fanns så många olika sätt att skildra naturen på gjorde festivalen i Ski till något aldeles extra och är övertygad om att denna festival kommer bli ett stående event som man med glädje ser fram emot! För de där eventen och festivalerna är guld värda!  Att få uppleva vad andra fotografer ägnat tid och energi åt i månader, ja kanske år är mycket speciellt!

Det är ren magi och kärlek man bevittnar och jag lovar jag kommer sitta fler gånger så här stum som mannen nedan när jag åtnjuter känsliga, sinnliga.. makalösa foton i Ski flera år framöver:

_MG_0647_s

_MG_0358_s

_MG_0599_s

Jag gjorde ett ”ryck” under denna helgen som var och försökte trotsa regnet…. men fick lika slokörat traska hem igen när jag kände mig precis som den här lilla videungen – aldeles genomblöt, men med en ryggsäck av drömmar ovanför sina axlar:

_MG_1082_s

 

 

Blå under

mars 19, 2014
_MG_9751_s

”under the lemontree”

Nej det blev ingen vinter.Varför är man inte förvånad? Dessa väderprognoser tycks stämma allt sämre och sämre.

Eller också lägger man mer fokus på väder numer som fotointesserad.. I alla fall om det handlar om ”ickeväder”.

Detta hot som låg över helgen med förmaningar om kyla och t om snö fick mig fotografera i panik i lördags, en dag jag borde ägnat åt att färdigställa ett föredrag jag skall hålla nu till helgen. Och ett par offrade timmar straffade sig självklart.

Underlag, bildspel och bilder skulle lämnas in på lördagen, så lördagskvällen blev ett enda långt datorarbete. Mindre kul, men att offra soltimmarna var bara inte att tänka på – söndagen skulle ju bli dålig? Och skiner solen skulle jag vara inte förlåta mig själv om jag inte hade kommit ut i naturen och andats lite frisk luft tillsammans med min kamerakompis.

Meeeeen nej, söndagen blev ju som sagt inte dålig! Inte det minsta! Näääheppp tänkte jag när jag vaknade av att solen sken in genom fönstret. Ok, då blir man lite sur.. lite, lite. Men glad med förståss – ytterligare en dag till att fotografera;-) Jag hann ju med föredraget? Även om klockan blev över 23 på lördagskvällen…

Men det är ju inte vädrets fel, inte solen och inte tiden. Mitt största dilemma i livet är att jag är en obotlig tidsoptimist – och faktiskt – handen på hjärtat – så arbetar jag bäst under press!

Jag MÅSTE ha en deadline och helst snabb sådan! Yrskeskada förmodligen;-)

Men dagarna från helgen erbjöd inte mycket i grönt, även om dessa små skönheter behagat vakna ur marken!! Hur härligt är inte det? Ingen sädesärla fanns i sikte, men väl vitsippor:-)

_MG_9962_s

Äntligen!

Gott om döda trädstammar fanns det i skogen – och en svamp växte så lämpligt på denna isbjörns hjässa

_MG_9835_s

isbjörn med guldkrona

Andra svampar var färglösa- som dessa nedan som växte på en björkstam. Kanske är det därför han är lite butter gubben i bild – han längtar efter solbränna precis som jag.

_MG_9802_s

sura gubben i svamp

I mitt fönster finns det endast en växt som överlevt förutom orkideer. Jag minns att jag såg samma planta på Älvsjömässan intill kafeterian. Inte mycket ljus därinne, men i mitt hus gassar solen från fönstret och denna tåliga planta tål tydligen både brännande sol och mörker utan minsta problem. jag brukar alltid fascineras av hur vackert bladen glittrar i solljuset – nästan som snö…

_MG_9777_s

i mitt fönster

Ute i trädgården har hjärtbergeniorna överlevt vintern fint och jag tyckte om hur vårsolen lös upp mattan av dessa blad.

_MG_9679_s

Aklejan har börjat kika upp med i skydd under Rhododendronen…

_MG_0039_s

Aklejans första blad

_MG_9613_s

Och självklart, om vitsippan vågat sig fram skall ju inte kompisen tussilago vara sämre:-)

Med dessa 2 vårtecken tror jag allt man kan konstatera att det är vår -tjohooo!

_MG_9885_s

Tussilago

Väder Lek

mars 14, 2014
_MG_9265_s

Få saker får en att minnas som en doft…

Så kom då den älskade solen med sin värme till slut! Som man längtat och som man njöt!

Syskonens 50-årskalas kunde inte fått ett bättre väder!

Är det inte märkligt det där hur snabbt man vänjer sig vid saker och ting? Ett par timmar med sol så känns det som om vintern, mörket och kylan aldrig satt sin fot i vårt avlånga land.

På sätt och vis önskar jag att man inte vande sig, utan att man blev lika förvånad varje dag något positivt inträffade som att solen sken för att riktigt kunna suga musten ur detta gottiga!

Jag gillar inte att vänja mig kan jag konstatera när minnesbilderna från småbarnstiden blir allt diffusare. Om jag inte hade vant mig vid den tiden skulle kanske minnet vara klarare..?

_MG_9334_s

Mina 2 småknottar

För som jag önskar att man kunde resa tillbaks i tiden, tillbaks dit en liten stund!! Spola tillbals sitt mentala band och bara vara där.. tilbaks till  mysiga frukostar med yoghurt med kanelsocker på som glatt mumsades i av hungriga söner… Till kramar och kiknande skratt och busträning. Tillbaks till då pojkarna glatt satt i mitt knä och kurade ihop sig när vi såg på bollibompa eller dr snuggles. Mina idag nästan vuxna söner sätter sig inte gärna i knät på morsan idag. Tja, den ena kanske skulle det men jag skulle nog bli manglad rätt fort;-)

Men på sätt och vis kan vi ju det, tack vare film, bilder.. muggar som dom åt ur. Minnesbilder vilket vi alla som håller i en kamera eller Iphone ägnar oss åt på mer eller mindre daglig basis. Det ÄR inte så dumt det där, konstaterar jag när jag då och då kikar på inspelade filmer från småbarnsålder. Att filen är urusel och både rullar och brusar gör märkligt nog inte så mycket. Att bara påminnas om och därmed få en minnesknuff i sitt inre räcker ju rätt långt. Bara att höra deras röster får mig att stortjuta framför tv:n.

Det är inte alltid kvalitet på produkten som spelar roll – utan innehållet som får oss minnas.

_MG_9289_s

I hjärtat på min själ

Tänk på det nu till helgen när värme och sol  förväntas försvinna. Vi får nöja oss med att minnas ett par dagar, med alla säkerhet kommer den igen – värmen

_MG_9413_s

Vi sitter alla i samma båt.. men vem fan styr?

 

 

Älskade tråk

mars 7, 2014

_MG_8604-2_s

Tråkigt är det minsta jag har – egentligen. Men vädret, speciellt på helgerna, har gjort mig extreeemt uttråkad på senare tid!!

Under helgen är det nog många med mig som hoppas på lite sol för att vädra sina kameror.

Men gång på gång har jag med en suck konstaterat att jag fick skjuta upp min fotolängtan ett tag till.

Blommor finns ju dock alltid att köpa från affärerna… en märkligt blålila hortensia på Ica Maxi såg ut att ha drabbats av något elakt litet kryp, blombladen växte inte lika grupperat i typiska bollar som de brukar utan stora hål öppnade upp mot vita ”pelare” under. 59 kronor på Maxi – som hittat tänkte jag och slängde kvickt ner mitt fynd i kundvagnen under kvällshandlingen! Är något fel o konstigt i blomvärlden gnuggar Anna händerna! Där finns det oftast något spännande att hämta i makrovärlden!

Full av iver dagen efter ville jag självklart fotografera detta fynd, men….det var den dagen då gud glömde tända lampan. Trots att det var dag var det ändå mörkt.

Tyvärr hjälpte det föga att ställa ut blomman på altanen, ett massivt molntäcke kvävde ändå  så effektivt det minimala solljus som förmodligen fanns där ovan.

Och att blomman var mörk till färgen fick den att slukade allt ljus som gick att tillgå… men skam den som ger sig.

Lite högre Iso fick det bli.

_MG_8493_s

_MG_8611_s

Ett par dagar senare såg blomman inte lika fräsch ut längre, men inte gjorde det något inte!

Snarare tycker jag mer om det halvdöda blomvrak som  dröste blad ner på atlangolvet.

Uttrycket blir ett helt annat även om blomman är densamma.

_MG_8873_s

_MG_9045_s

Men mycket har hänt på senare tid och mycket kommer fortsätta hända.

Det är fullt upp på jobb och det är kul! Fullt upp hemma med tvillingsyskon som fyller 50 imorgon – yeii! Och fullt upp har jag även haft med min fotobok som nu är tryckt genom arkitektkopia och nu väntar på att bli inbunden  -  jag fick ett första exemplar skickat till mig i veckan, alldeles blankt och känner mig bra utrustad inför Norsk Naturfotofestival om 2 veckor:-)

SAMSUNG

_MG_8906_s

_MG_9008_s

_MG_8540_s

_MG_8329_s

_MG_8884_s

_MG_8792_s

Heja skåne!

februari 20, 2014

_MG_7900_s

Min förra vecka innebar ett kundbesök ända nere i Malmö tillsammans med min nya familj – Arkitektkopia. Det var en strålande vackert dag! En dag som började på morgonen med blixthalka, för att sedan blir fantastiskt vårväder under besöket i Malmö som sedemera övergick i dimma och gråtråkigt väder lagom tills att dagen var slut;-)

Med denna gula familj trivs jag rätt bra om sanningen skall fram och känner mig precis lika gul som de idag:-)

Bloggen får bli en hyllning till det gula, till påsken som står i antågande och som man så härligt påminns om när solen behagar titta fram. Att numer kika ut genom fönstret 06.50 och inte mötas av ett becksvart mörker är så fantastiskt skönt! Nu går det verkligen åt rätt håll:-)

Jag har sedan ett tag ett par videkvistar utkastade framför ytterdörren. Det brukar bli så när buketter slokar hemma hos mig. Jag ser det som en slags ”andra chansen”, då jag vet att döende blommor har en tendens att bli extremt vackra i sin transformerande skepnad!

Videkissarna i bloggen som påminner om en ankas form är fotograferade som nyinköpta och är då torra kvistar.

De 2 mörkare videbilderna nertill  kommer från den döende perioden då dom var fulla med droppar från regn o rusk. Men när ”pälsen” blir blöt uppstår även former och figurer:-) Yummie!!!!!

I bilden ”what grows in your head” har jag förstärkt med hjälp av kontraster det jag såg genom att markera ner de delar som för mig såg ut som ett ansikte.

_MG_7990_s

baby duck

_MG_7903_s

_MG_8158_s

what grows in your head

_MG_8082_s

proud woman

_MG_8257_s

_MG_8264_s

Snabba ryck

februari 8, 2014

_MG_7640_s

Storm i ett ishav……..

Jag tänker fatta mig kort för dagen har redan hunnit rinna halvvägs bort.

Precis som isen i min blogg har den dyrbara tid vi fått att förvalta en benägenhet att försvinna när man minst önskar det.

Idag var en dag jag tänkte ta vara på, kanske gå ut med kameran i tid, men istället ville den trötta kroppen gosa in sig framför tv:n med en skål cheerios i knät och tja, så fick det bli.

Men efter att ha gått igenom förra helgens foton är jag nu trött på datorer. Här är bilderna som kom av den förgängliga isturen – nu ett minne blott. Is finns nog knappast kvar, efter gårdagens intensiva regn och plusgraders säger det bara slörp. Borta!

Men nu vill jag ner och baka cheescake som jag sett fram emot hela veckan:-) Båda sönerna är hemma och deras mor mår därmed perfekt! Det är ungefär vad som krävs, att dom är hemma och mår bra o är lyckliga.. och mätta. Då är jag nöjd. Med allt.

Med sorg i hjärtat måste jag även beklaga att kursen i Maj blir inställd pga bristande anmälningar. De berörda skall ha fått information från Magnus L.

För mig hägrar Norsk Naturfotofestival härnäst och min föreläsning där i Mars, vilket betyder att Arkitektkopia måste börja trycka boken som maken har vänligt nog korrekturläst. Fel kan det bli ändå, men förhoppningsvis mindre än innan.

Att kvalitén blir bra har jag redan konstaterat – provtryck på 4 olika papperssorter har gjorts och jag tror det kan bli hur bra som helst! Bara priset fungerar så kör jag:-)

NU kära vänner är det faktiskt helg!!! Och NUUUU blir det cheescake:-)

polarbears

_MG_7451_s

 

Tänk vad stockar kan ge – här fann jag ett fyrhuset i stormande hav

_MG_7474_s

Flinande gubbe i solnedgången

_MG_7693_s

Inte lika glad mumiegubbe fanns ett par cm bredvid

_MG_7594_s

Den där mumien ville inte släppa taget, han dök upp lite här o var i bakgrunden

_MG_7406

Allt som vanligt fotograferat på surtes berg och Baddammens omgivningar.

På frihand med tamrons 90 mm macro och Canon mark ll.

Sabotörer

januari 29, 2014

_MG_7279_s

Ovan: Isberg mot natthimmel

_MG_7354_s

Jag var ute i helgen och kröp-gled girigt längs en bäck ovanför ”vårt” område med kameran ständigt fäst mot det tak av is som prydde bäcken.

En bäck som  lockat till sig massor av barn, än mer glädjande var att föräldrar gick vid deras sida. Tack och lov tänkt jag för mitt inre. Så lätt det är att råka ramla, eller slinta på isen och slå i sig med förödande konsekvenser…

Men vad jag inte förstod var anledningen till besöket vid bäcken: att krossa varje bit is som låg på bäcken.

Jag är nog konstig – inte vet jag. Förmodligen rätt gammeldags. Men då jag och mina söner gick vid bäckar och i skogar var det aldrig med målet för att förstöra? Visst har vi brytit av en istapp eller två och visst kan jag förstå känslan av att krossa något och höra en smäll som låter som glas. Men.. ärligt? Måste man förstöra….allt?

Ja ja, jag vet, jag har en helt annan syn på de i mina ögon konstverk som prydde vattnet, men ändå…..

Gång på gång fick jag slokörat dra mig därifrån när familjerna närmade sig och lämna fritt fält till vad som promt måste förstöras.

_MG_7305_s

Jag kan därför garantera att inget av det ni ser i bloggen existerar idag. Men å andra sidan, det hade det inte gjort ändå?

Naturen har ju en förmåga att transformera sig och bygga på med nya konstverk för varje dag:-) Och med det snötäcke som landat sedan dess kan man nu mer inte se något alls av vad som en gång var.

Gulliga var ungarna definitivt!!  Och hur det än är så väger faktiskt deras uppenbarelse tyngre än ett par hundra meters is.

_MG_7325_s

_MG_7330_s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 490 andra följare

%d bloggers like this: