Skip to content

Hals över huvud

mars 3, 2015

_MG_3539_s

Det sägs att: ”Det är dom små sakerna i livet som gör det”.. och jag kunde inte hålla med mer.

Att mina söner mår bra, att jag inte har ont i magen, att solen skiner, att jag har tak över huvudet..

Kanske är det därför jag själv älskar makrofoto så mycket. Sättet det synliggör just det lilla i livet, det som inte gör så särdeles mycket väsen av sig, men som betyder så ofantligt mycket för vår planet. En planet som började på bakterienivå, genom det minsta lilla.

Vi tenderar ofta gå förbi det lilla, vår markvegetation för målet lägre bort och in – som ett rådjur eller vacker solnedgång. Det omedelbart vackra:-)

Och det ÄR ju vackert och bör uppmärksammas med självklart, men så är även det lilla på marken och det glädjer mig att intresset för lavar och droppar och övrigt smått uppskattas av så många makrofotografer!

Man kan ibland undra över de läxor livet försöker lära oss och vad det egentligen vill säga, men med tiden inser man vad svaret på läxan var. I mitt fall är jag idag oändligt tacksam för min närsynthet som vande mig vid att krypa nära och granska livet tätt inpå. Jag var det inte då vid 8 års ålder när jag förtvivlat försökte läsa bokstäverna i en bok.

_MG_4036_s

_MG_3399_s

Det har gått länge sedan jag sist skrev ett inlägg.

Jag vet inte om det har med åldern att göra, men visst går tiden snabbare nu för tiden? För mig gör det det definitivt, det hinner inte bli måndag innan fredagen är här igen. Tjoff säger det bara och de där 2 ytterst värdefulla dagarna mellan arbetsveckans slut och start skall fyllas med veckans drömmar *läs: foto foto foto*.

För 1,5 vecka sedan fick jag tuppjuck och min kropp krävde frisk luft. Sagt och gjort, jag på vinst och förlust till Surte, favoritplatsen som vanligt.

Vädret var gråtrökigt när jag åkte dit och skulle inte förändras enligt vad jag hört, men som genom ett under sprack himlen upp! Att då ett par minuter senare snubbla över knallröda sporer som lös upp i motljuset fick mig tro på en högre makt. På några mikrosekunder låg där en kärring i sin fina jacka raklång på marken i gyttjan och reste sig INTE upp förrän större delen av minneskortet var fullt. Som om de skulle försvinna om jag INTE tog kort på dom? Märkligt beteende!

_MG_3878_s

_MG_3915_s

_MG_4033_s

 

Men fick även se en minidrake:

_MG_4092_s

En ännu mindre tomten tydligen lite sur:

_MG_4098_s

Och ett öga i en mage:

_MG_3840_s

_MG_3454_s

 

Bara för att se om ni är lika tokiga som jag? Hur många ansikten ser du i vattnet?

Hittills ser jag 7 st personer, men ju mer man tittar desto fler kan man säkert se – ungefär som när man stirrar ner i en spräcklig plastmatta på toaletten på jobbet: det finns alltid någon där som blänger tillbaka!

_MG_3733_s

 

En sur liten svamp snubblade jag över med, inte konstigt det kanske då en stor rumpa sitter på honom.

_MG_4188_s

 

 

I wonder

februari 11, 2015

_MG_3056_s

 

Många tankar har bubblat upp i mitt huvud senaste tiden, något jag enligt mig hade med ultraljudet att göra.

Nej, jag är inte med barn, det är bara åldersnojjan som dragit sin fula svarta mantel över ett ynkligt ego. I ett fatalt försök att stoppa tiden med fallande hamsterkinder i sitt släptåg, tänkte jag pröva på denna fluga – ultraljud – i ansiktet. Man skall tala med sin hud förstår ni;-) En serie om 6 behandlingar á en gång i veckan skall förvandla denna hamster till något.. mindre hamsterlikt var tanken.

Mina jordnära naturvetare till barn himlar med ögonen och drar djupa suckar över mitt påhitt och jag själv var,  om inte lika skeptisk, så åtminstone högst avvaktande inför behandlingen.

Efter den första omgången fick jag oväntade effekter. Men inte av den art jag hoppats på: Exakt 3 dagar efter började tankarna poppa upp utan hejd och då menar jag inga ”normala” tankar som frivilligt tänkes utan det var som om min hjärna gick på amfetamin! Yeeeha!!

Fullkomligt överbelastad!

Dessa tankar slutfördes aldrig utan vimlade upp konstant utan att tänkas färdigt – den ena efter den andra om o om igen. Det var ett väsen utan dess like i mitt huvud och fick fullkomligt panik. Dessutom fick jag ljuseffekter framför ögonen…

Att det hände EN gång kunde jag väl skylla på stress och överarbetad och in-i-väggen-tendenser (vem har väl inte det idag?), men när det hände igen? Exakt samma antal dagar efter nästa behandling var det lite väl mycket för att bara vifta bort! Något liknande har jag aldrig upplevt förut, men att jag är känslig för ljud vet jag sedan gammalt och hjärnan med sin frontallob ligger ju …rätt nära pannbenet? Naturvetarna himlade nu ÄN mer med sina ögon i soffan bör tilläggas.

Jag beordrade därför att inte använda ultraljudet på pannan utan enbart där problemet låg – det förhatliga hamsterkinderna. Så långt borta från hjärnan som möjligt.

Ljuseffekter och rusande tankar uteblev efter 3 dagar. Var det då en slump? Kanske, men jag vill helst inte uppleva det där myller av ofullständiga tankar som aldrig tycktes sluta komma för trevligt var det verkligen inte – att tvinga sig fokusera på att flytta handen från ett ting till ett annat för att vila hjärnan var skrämmande.

Inte visste jag att jag kunde tänka för mycket? Otroligt! ;-)

 

_MG_3045_s

_MG_2954_s

 

Annars tänker jag rätt så behaglit när ett glas  intagits. Precis som på denna bild känns det som om fötterna kapats av och locket lyfts.

_MG_2888_s

_MG_3008_s

Annars har jag tacksamt tagit emot härlig väder och kreativt is under helgens Surtebesök.

_MG_3261_s

_MG_2905_s

_MG_3088_s

Och nog tycks det se ut som att våren ändå ÄR på väg?

Om än vilande innesluten i is..

_MG_3155_s

_MG_3223_s

_MG_3272_s

 

 

 

Björndjur

februari 4, 2015
_MG_2412_s

Björndjur

Sedan jag först hörde talas om djuret har jag älskat det – de små märkliga trögkrypare som kallas björndjur.

Begåvad med ett avskräckande utseende likt en dammsugarpåse överlever de jorden och rymdens värsta påfrestningar. De kan torka ut helt och gå in i ett dvalaliknande tillstånd. Och det är inte utan att jag känner igen mig – inte bara för att det är mörkt större delen av dygnet – försvarsmekanismen i kroppen får den att ibland sluta sig inåt och koppla från. Automode on..

Ibland sker saker man inte kunnat förutspå och märkligt är det då att uppleva hur man faktiskt reagerar. Tydligen inte alls som man hade kunnat tro. Men det är väl så att vi är ett med våra kroppar och allt annat som påverkar den. Mitt jag idag är ju inte samma fysiska eller psykiska person som existerade för 10-20 år sedan, hur gärna jag än vill tro det. Därför kan jag knappast förvänta mig reagera på samma sätt som då?

Vilket är på både gott och ont.

Det sägs att man blir visare med åren. Hmmm, jag skulle vilja säga avtrubbad eller domnad..precis som björndjuret. Tycker mig bli mer o mer likt det också till det yttre – host. Önskade jag kunde skylla på för mycket dammsugning men…

Well, den där domnade känslan är rätt bra ibland för att inte fullkomligt lägga fällben för sig själv. Ibland orkar man inte bryta ihop helt enkelt utan stålsätter sig för att köra vidare. För man måste ju? Vad hjälper det att inse sitt misstag i efterhand och bryta samman? Inte ett dugg.. (och det kommer från hon som nyss tillskrev sig titeln dramaqueen? I know )

_MG_2406_s

Det lilla miraklet

Märkligt är det då att på 2 sekunder smälta totalt över att 2 människors kärlek resulterat i ett nytt liv, ett jag ser fram emot att få träffa så fort som möjligt. Då tycks det domnade plötsligt som bortblåst, jag fick väl vatten kanske:-)

_MG_2432_s

AnnaPanna-chickenmamma

Det har varit ont on tid och ont om motiv de få tillfällen jag lyckats ta mig ut i naturen med kameran. Eller tja, motiv finns det ju självklart alltid, men inte de jag förställt mig se. Däri ligger felet. När jag väl koncentrerade mig på det som faktist låg för mina fötter vaknade omgivningen till liv igen. Det kan ju räcka med en ynklig snö/isklump under en gren. Där fanns figurer redo att upptäckas. Som alltid, allt handlar om hur man väljer se på livet… upp och ner, glädje eller gråt, svart eller vitt eller en helvetes massa färg:-)

_MG_2428_s

Chicken and the bear

 

_MG_2575_s

_MG_2140_s

Ett tappat minne

december 30, 2014

_MG_0048_s

Jag anses vara lite av en dramaqueen vid vissa tillfällen.

Denna ”queen” visar sig tydligen vid de tillfällen då något fattats mig, som då en plånbok stulits eller ett värdefullt minneskort försvunnit, saker som för mig är av stor vikt.

För mig är en dramaqueen någon som spelar över, spelar teater helt enkelt. Men i mitt fall finns det ingen teater med i spelet.

Vid de tillfällena blir jag…. hur skall jag uttrycka det… lite lite upprörd! Eller kanske hysterisk? (Det beror nog på vem man frågar) Och faktum ÄR att mina känslor syns kristallklart!  Blir jag oroad, kränkt eller sårad så är jag som en öppen bok. För helsike!!!! PANIIIIIIK!!!! Dramaqueen eller ej, det är dramatiskt för mig och världen är upp och ner.

_MG_0271_s

Att det då sedan visar sig vara fel, att plånboken inte alls var stulen eller att minneskortet inte alls hade tappats? Ja det är ju fantastiskt, men där och då var verkligheten någon helt annan. Jag reagerar helt enkelt för snabbt och för mycket, men what to do – man är den man är. Jag kan inte påstå mig tro på horoskop, men känslosam och spontan är jag, precis som en annan jungfru, min chef. Känslorna syns utanpå och går att läsa som en öppen bok – i alla fall för mig som är ”en likadan”.

Det som säger emot allt vad horoskop heter är att min ena son har samma känslostorm, men hans stjärntecken är så långt ifrån jungfru som man kan bli.

Jag tycker dock att det är skönt att ”läsa av” en annan person, att inte behöva undra eller fråga om den är glad, ledsen eller arg. Det syns direkt!?

Ett par djupa andetag kan man ta – men när tiden tickar och korten länsas på sitt innehåll i min fantasi är sekundrar dyra! Inte fan kan man stå där och andas då!?

Lättare är det då att andas när naturen bjuder på stillhet. När det fadda ljudet att fallande snöflingor dämpar omgivningens sorl och målar en vit gloria åt mitt mörka hår. Då andas jag.

När kylan kryper ner mot minus 10 måste jag däremot sluta andas, i alla fall då foton skall tas. Glasögon immar alldeles för fort igen märkte jag i helgen. Jag saknar mina linser vid dessa tillfällen. För ett år sedan började mina ögon sparka bakut och måste numer använda ögongel varje dag. Läkarna rycker på axlarna, så länge det fungerar med gel och inget annat tycks ”hända” så…. För mig spelar det väl ingen roll heller, så länge jag kan se spelar det ju ingen roll hur. Om det inte vore för den förbannade imman.

Isvulkanen jag stötte på såg ut att vara insvept i dimma även den:

_MG_0595_s

I Grebbestad fanns det inte alls snö som det gjorde här i Göteborg för ett par dagar sedan. Men det var ruggigt kallt! Tyvärr var det inte så mycket is som jag hoppats på , men det fanns om man letade lite noga. Den snabba kylan hade effektivt frusit ner både luft och vatten. Det kändes nästan som att man flög över ett snötäckt trälandskap:

_MG_0170_s

Isfåglar vill gärna dyka upp lite då och då:

_MG_0464_s

_MG_0692_s

”Munkarna” i Grebbestad är en strand inte långt ifrån svärföräldrarnas hem. En plats full med slipade stenar, där trodde jag mig ha tappat minneskortet. Det som stal min uppmärksamhet var en annan strand – gjord av is, ett löv, bubblor och berghäll.

_MG_0606_s

Mitt minne var inte tappat visade det sig idag.

När handen stacks ner i min jackficka låg där det saknade minnet.

En oro och en illusion kan krossas så snabbt, precis som detta piratskepp som endast består av lite sprickor i en is – högst uppe på ett berg

_MG_0616_s

Här hemma i Göteborg vägrade ett par röda löv att släppa sitt tag.

En intensiv färg som är svår att missa bland allt det vita.

 

 

Så kom det vitt

december 24, 2014

_MG_8318_S

Så fantastiskt det var att se de vita flingorna sakta dala ner… Bara för någon dag sedan var det 8 plusgrader men så smällde det till idag och genast infann sig julkänslan på ett ögonblick! Bilderna i dagens blogg är definitivt inte från idag utan är samlade rester från tidigare sessioner – främst från Surte. Det har inte blivit så mycket fotograferat på sista tiden, men hoppas de närmsta dagarnas ledighet skall förändra detta – återkom om en vecka så blir det nog mer fräschare – förhoppningsvis vitare – foton;-)

_MG_9630_s

Min enskilda firma hade gått med vinst i år – ingen jättesumma men ändå såpass att jag tänkte unna mig ett bättre objektiv. Jag hade kikat igenom utbudet och var förberedd på vilka jag ville testa redan innan jag klev in till Scandinavian Photos lokaler i mölndal. Förhållanderna var perfekt den dagen – halvdåligt mulet ljus som inte gav något objektiv någon fördel. Men fältproverna mellan de ”nya” med internstabilisering och mitt nuvarande ”gamla” utan stabilisator gjorde mig förvånad! Jag såg ingen skillnad när jag zoomade in och kikade på skärpan – det är nämligen det jag lite smått retar mig på när ljuset inte riktigt räcker till. Samtidigt blir jag ju lite glad också att det faktiskt fungerar såpass bra som det gör – mitt gamla hederliga utan stabilisator – i alla fall för mig. Det är väl så att man helt enkelt hittar en kompis som man trivs med och vet hur den fungerar.

Att det tecknar skillnaden mellan skärpa och oskärpa roligt är dess främsta fördel enligt mig. Se bara på bilden nedan där fröets slut nästa suddas ut till ett akvarellmässigt  utseende:

_MG_4717_s

 

Det får blad och ljusspel att förvandlas till grishuvuden i bakgrunder:

_MG_5153_s

_MG_8121_s

 

Det låter konturer suddas ut och hjälpligt påminna om siluetten av en näsa:

_MG_5984_s

 

Och ibland blir det ju bara rent kaos;-)

_MG_6065_s

 

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!!

 

 

 

 

Frost yourself

december 7, 2014

_MG_9351_s

Min lycka var gjord i går när jag gick mot ljuset!

Ett par timmar med lågt stående sol och fuktig mark är en oslagbar kombination! Det var inte frågan om det fanns motiv, utan hur jag skulle hinna fånga allt. Herregud det finns ju tusen miljoner miljarder motiv! Vänder jag mig åt höger är det mängder och likaså åt vänster och bak.. o .. puh.

Jag kände mig som ett barn i en godisaffär med fickorna fula av pengar – jag vill ha ALLT! Nu.. på en gång.. snabbt fort innan någon annan ser det före mig. Herregud vad fjantigt. Men det är samma känsla som när man plockar svamp!! MIIIIIIIN svamp! Man vågar inte säga ett ljud ifall någon upptäcker den… denna hemliga skatt. Trots att det inte FINNS någon annan! Det är ju bara jag där?

Det är jakten på och vinsten, målet som hägrar som alltid avslutas med ett ”yes”!!!! Det är nästan så en segergest kommer med.. spelar ingen roll om det är svamp eller ett motiv eller för den delen ett kreativt uppdrag på jobbet.

YES!!!

Misstänker att fototokiga kan känna igen sig i denna interna tävlan och jakt:-)

Igår var som sagt en jaktdag, men tiden som sparringpartner. Och framför mig låg allt detta godis, till för mig att äta upp med min kamera. GAAAAAAAAH – maken till utsmyckning och glitter hade mitt jag sällan skådat!!

Kylan fick de pärlbeströdda stråna att vara i timme efter timme.  Att det var rejält kallt märktes, varje andetag fick linsen imma igen och glasögonen likaså…

Den totala koncentrationen fick mig helt förtränga min tandvärk som fortfarande plågar mig, likaså att jag var avdomnad från knäna och ner tack vare genomblöta byxor och skor jag vandrat i under 2 timmar. Det känns bara inte….och det är underbart!

Bild 1 och 2 är fotat på en äng i min närhet – en pärlbeströdd sådan med ett par trötta röda rester som bröt av glitterkavalkaden.

 

_MG_9336_s

 

De övriga nedan kan man kanske kalla för solfångare. Löv som utan sitt ljus inte ser mycket ut för världen, men med solljus lyser upp till ockravarma toner och på ett par sekunder förflyttar mig till vaerma höstdagar.

ja så an det vara med färg och med känslor, en nyans och man tror sig vara någon annan stans.

_MG_9581_s

_MG_9575_s

_MG_9526_s

_MG_9559_s

_MG_9572_s

Rödmojs

december 2, 2014

_MG_8379_s

 

Jag hade sett fram emot den här helgen, en lång skön ledig helg utan några speciella måsten. Bara lite julmys med första adventsfika. Ja jo, nog njöt jag allt rätt rejält där i min nersjunkna position i soffan framför TV:n med godisskålen perfekt placerad i mitt knä.

Glups som jag är brukar jag tugga mig igenom påsen med salta hårda karameller, inte långsamt suga på dom som man borde. Det har hittills gått bra.
Meeeeeeen hit men inte längre!
Ett svep med tungan fick mig tro att en karamell satt fast på min ena visdomstand, men spegeln visade en annan sanning  –  i tandens ställe fanns en sylvass krater med svart hål i dess mitt. Jag hade sprängt sönder min visdom!
Lördagsmorgonen blev en tur till tand-akuten och 3 sprutor senare och en tand mindre kom jag ut ur mottagningen oförmögen att säga ett ljud. Tack o lov för sms och lappar:-)
Ett par dagar senare är smärtan forfarande grym och jag tackar den högre makten för de starka tabletter jag fick med mig – de gör verkligen sitt jobb, men det får gärna bli som vanligt snart…
Men en helg med tandvärk leder till annat roligt, som att gå igenom sina bilder!
Jag har 2 helgen tillbaka återkommit till min favoritplats Surte där en röd stinkande äcklig geggplats har nu hamnat i mitt blickfång! Jag är väldigt nyfiken på vad det röda är och varför det rinner ut från resterna från en stenbyggnad…. Doften är illavarslande och kablar ligger blottade ner mot detta helvetestillhåll. Men det hjälper inte! Jag älskar detta märkliga utseende, med starka färger som genom uppstickande löv och skuggspel från trädkronorna ovan formar fram konstverk på konstverk. Och att få stå där och frossa i motiv runt mina fötter är som balsam för själen. Även om det sker med oro över vad sjutton det är jag ser. Jag har tänkt att ta med prov vid nästa tripp och kanske höra med sonen om de kan analysera det i skolan…

 

 

_MG_8062_s

_MG_8895_s

_MG_8185_s

 

Svepträd i nollgradigt med sprängvärk i nedre käkregionen:

_MG_9038_s

 

Svampar med höstlöv i bakgrunden.. dess frostiga baksida lös kontrastrikt i blått mot det röda.

_MG_9117_s

_MG_9128_s

 

Tallgrenar med skakeffekter:

_MG_7863_s

_MG_7850_s

 

Brännässla:

_MG_8998_s

 

Ett par överlevande trotsade kylan hos mina föräldrar:

_MG_7645_s

 

Surtes fantastiska vattenväxter, dess döda lik speglade sig roligt, speciellt när man vände på bilden. Plötsligt dök då en fågel upp flygande i underkant.

_MG_8002_s

 

Mer gegga från Surte:

_MG_8375_s

 

Svampfamilj bredvid röda geggan:

_MG_8347_s

 

Friskt vatten från Surtes sjö ovanför geggan:

_MG_7944_s

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 621 andra följare

%d bloggare gillar detta: