Com hem .. vi börjar om igen

Så lät visan i mitt hem under helgen.

Comhems bredband strular lite då o då och när som helst kunde vi räkna med att bli utan internet. Utan förklaring.

Så skedde igår kväll mitt under ett försök att svara alla ni härliga människor som läst och kommenterat i min blogg. Kanske lika bra, då timmen var sen och då undertecknad har en tendens att flumma ut i både svar och blogg kan en minut lätt bli till en timme. Kanske känner ni igen er…;-)

Ett gott tecken förvisso – har man kul försvinner tiden? Så enkelt är det.

Just därför försvann även min helg OTÄCKT snabbt, för roligt hade jag sannerligen med kameran! Min fotoabstinens var skrämmande hög och jag sprang runt som en tossa redan på torsdagseftermiddagen – den där sista flämtande timmen innan solen försvann bakom bergsknallen. (Kanske hade jag extra mycket tid då jag befann mig högt upp, närmare bestämt vid Surtes sjöar högt uppe på berget. Det är en favoritplats för mig – dit jag ofta o gärna återkommer till. )

Nu i helgen var det fler som tänkte den tanken och jag förstår dom – det är en ljuvlig plats att sitta vid, fiska på eller frottera sig bland alla märkliga kreationer naturen bjuder en macrofotograf. Min tur började redan vid 6 på morgonen då förhoppningar om en dimmigt gyllenfärgad soluppgång fick mitt hjärta rusa. Kanske kanske kanske skulle det finnas fotot med stort F där ute!!

Sagt o gjort – jag pallrade på mig tjocka kläder och regnbyxor o kastade mig iväg så ljudlöst jag kunde ur de sovandes hus.

Och ja, dimma var det, men inte den där ljusa vita som förhöjer ljuset utan den mörka grå heltäckande som dämpar både vind, läten och ljus. Bitande rått och ruggigt var lördagsmorgonen uppe på det dimhöjda berget. men den friska luft med en så befriande tystnad gav ändå min kropp tillfredställelse.

Att bara få vara – mitt i naturen.. och strosa och känna att man har all tid i världen var så välbehövligt för mig.

Efter 2-3 timmar väntan började så äntligen dimma ge med sig och en blå himmel kunde skymtas där uppe. En magisk soluppgång blev det inte den här gången, men en ljuvlig tur som ändå genererade en stund av frid och en tillfälle av något fantastiskt roligt.

 

 

 

 

Annonser

4 thoughts on “Com hem .. vi börjar om igen

  1. Vad skönt att höra att du fick lite tid över, till välbehövlig avkoppling 🙂 Och det är ju så, bara att vara i naturen, ger kraft och energi, även om det inte alltid blir så många bilder.

    Just dimma tycker jag ger en speciell känsla, som inte jag iaf lyckats fånga på bild, men allt blir tyst, och mycket mer nära, och man blir mer närvarande, just där och då. För att ladda batterierna kan det vara dom bästa promenaderna, kanske just för att jag vet att jag inte kan fånga känslan, och därför inte känner mig ”tvungen” att ta fram kameran, utan kan njuta helt av att bara vara 🙂

    Och jo, det var skillnad på väder, här var det en strålande lördag, med bara tunt dis, men jag fotade inte speciellt mycket. Åkte istället ut på havet, med en termos kaffe och fiskespö. Det var ju helt stilla, så jag kunde åka långt ut, utanför alla öar, låg på det vidsträckta och för en gångs skull platta havet, och bara njöt 🙂 Och makrill blev det också 🙂

    Ha en bra måndag 🙂
    Kram Jörgen

    1. Tack så mycket Jörgen för dina reflektioner:-) Låter härligt med makrillfiske! Maken kom iväg även han under helgen till det härliga havet då jag fotade- Sådana här helger gör gott för själen eller hur?
      Mvh Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s