Skip to content

Nyårsreflektion

december 30, 2010

Känner du dig rätt i alla sammahang?

Jag syftar inte på hur du vet dina inre önskingar, eller hur väl du inser dina behov eller vad som gör dig lycklig. Det är något vi brukar vara hyfsat bra på!

Nej jag syftar på samspelet med andra. Förståelsen och de där dolda signaler vi ibland sänder ut, som ett knyck på ögonbrynet och grymtningar för att markera att det var ett felaktigt ord? Vi talar lite olika språk där sinsemellan.

Vissa har inte ”behövt” det andra språket, medan andra använder sig av dom jämt!

I min familj, i min uppväxt hade vi rätt mycket av det dolda språket och vill nog påstå jag kan det rätt väl. Iaf  ”Mattsson-språket”.

Nu kanske du säger att de två hör ihop, att du överhuvudtaget kan förstå ditt egna beteende gör att du kan förstå andras…? Visst det håller jag helt med om  – det finns grader i helvetet absolut! Vissa har mer förståelse inför andras signaler och andra mindre.

MEN!

Jag vill dryfta mig till att påstå att den som alltid känner sig ”rätt i förhållande till andra”, dvs anser sig bli förstådd av och förstår andra är antingen A – en förbannat bra skådespelare, eller B totalt ovetandes om omvärldens signaler! För jga vill påstå att det går helt enkelt inte. Vi år väldigt lika som människor med liknande behov ohc önskningar, men på samma gång totalt olika i våra beteenden!

Bara en sådan sak som manligt och kvinnligt och hur förväntningarna på oss går isär redan där enbart pga könet. Hur acepterat är det idag med en hemmaman som pysslar om hemmet och väljer gå hemma medan kvinnan arbeta för brödfödan…?

Hur accepterat är det tvärtom?

Det är några saker jag inser ju äldre jag blir; tiden går fortare och jag begriper allt mindre ju mer jag får veta;-)

Jag tror vi är rörande överens om att med konversation ökar förståelsen inför varandra? (Vi är inte tankeläsare? )

Men hur fungerar detta i praktiken idag – när bloggar, twitter och facebooksanvändare överöser varandra med information?! När ett ”blink och ett tihi” från en tjej kan innebära allt från tjolahopp till skall vi hoppa i säng med varandra? Vi balanserar på sköra trådar och en felaktig bokstav kan orsaka massa dumt. 

Vi delar med oss av information som bör vara lämpad för alla som kan ev tänkas läsa.. allt från ens möjliga arbetsgivare till släktingar, vänner, arbetskamrater och grannar mm. Hur blir den ”sanna” andemeningen då den förmodligen slipas i kanterna både en och två o tre gånger..? Men samtidigt måste den ju också det, språket måste ju vårdas – för din egen skull och andras..? Utmaningen ligger väl i att vara sann genom även detta.

Men om vi inte vågar såra = dvs vara sanna, hur kan det vara ärlighet man möts av hos andra är frågan jag ställer..

Visst är det skillnad på det mänskliga mötet och nätmötet. Det går inte att jämföra på natt och dag, men bilden av mig och dig och de som existerar i cyberrymden är likväl en del av ens jag. Och idag är skrämmande nog mötet på nätet det mest mänskliga många av oss har att tillgå…. Jag kan bara se till mig själv som heltidsarbetande mamma, med ett heltidsjobb i hemmet och dessutom fotograferingen ovanpå detta. Jag ringer ytterst sällan till varken familj eller vänner för det hinns helt enkelt inte med.

Hmm fel ordval kanske, det hinns, men prioriteringen för mig själv är att inte gå under. Den tid som existerar behöver jag själv och stjäl helt enkelt egoistiskt för att hämta andan, varva ner ….. vila. Men jag saknar det. Gemenskapen med och förtroligheten..

Ekon av varje bokstav vi skriver kommer hänga med länge, på gott och ont. Jag tar hellre ekot av sanningen än tomheten efter detsamma. För visst är möjligheten att dölja, smussla såra så fasansfullt otäckt? Speciellt om man varit utsatt för det själv och vet vad som sagts, men som raderas och mörklades inför andra för att framstå som bättre.

Charader är vi bra på – vi människor… och alla är så oerhört rädda för att inte duga eller bli sårade, att det hellre såras först – innan de blir sårade själva.

Jag kan inte påstå att jag är något helgon, det är inte därför jag skriver min nyårsreflektion.

Jag är inte bäst störst och vackrast men erkänner däremot villigt att jag är livrädd  i perioder! För livet och inte minst mig själv.

Och drar mig hellre undan än startar krig pga dåligt humör. Fegt kallas det av vissa som gärna stoppar dolken i magen på andra i kamp för att synas och gärna höjer rösten både en o två gånger. Men nja, humanistiskt enligt mig själv. Jag vill inte ha ont och inte göra ont. Svårare än så är det inte.

Men detta beteende innebär också att man drar sig undan, tystnar och försvinner. Och HUR i hela friden skall någon förstå mig då?  Omöjligt!

Så detta mina vänner o bekanta får bli mitt nyårslöfte. Att delge mer om min status!

Inte på facebook då blotta närvaron där inne ger mig dåligt självförtroende. Nej i verkliga livet, med de personer som omger mig i vardagen. Att när livet går i moll helt enkelt stå för det och förklara att man har en dålig dag. SEN kan man dra sig undan till det mörka rum man helst vill befinna sig i tills det lättar igen.

För vi sitter alla på samma gren:

PMS – häxan i sitt glödande helvete:

Som bomull för ett trasat  hjärta:

Ljus i mörkret:

Ekorren hoppar över

Unika flingor mot frusen bark

Att sträva efter :

Annonser
10 kommentarer leave one →
  1. mona permalink
    december 30, 2010 2:19 e m

    Jag tog bort min facebook för andra gången nu, less på dessa ytliga tecken man får av sk vänner, så lätt att trycka på en gilla-knapp för att slippa slå en signal eller faktiskt ta sig i kragen å träffa någon på riktigt…less på kompislistor som betyder noll egentligen…..skitless om jag ska vara riktigt ärlig. Funderar ibland på att radera hela skiten, både blogg å annat, men samtidigt sansar jag mig åtminstone vad gäller bloggen, för jag gillar att fota, visa mina bilder å ha kontakt med likasinnade. Kanske bara är på avigt humör, känner att jag kommer att skriva mer här under ditt inlägg, men måste iväg på ett ärende, återkommer.

    Kramelikram/Aviga Mona Öhman lessgillaknappen

    • december 30, 2010 3:20 e m

      Ahh avigt humör vet jag vad det innebär *host* dom där dagarna finns ju allt….*ehum*
      Vad gäller FB förstår jag dig – absolut. Jag har själv inte gått så långt – än.
      Ordet vänner är ju fel egentligen, bekanta borde väl vara mer riktigt.. eller som i mitt fall där ett flertal personer är sådana jag inte ens har en aning om vilka de är – haha.

      Min man däremot raderade ALLT för ett tag sedan!
      Jag har ett vad heter det.. konto ju, (eller sida? Eller profil??) men är i stort sett aldrig därinne. Men när man väl gått in inser man hur mycket man missat i folks liv (t ex arbetskamrater) och hur tråkigt det då känns som om man inte brytt sig, vilket man faktiskt gör, men fick inte veta för jag inte var där inne.

      Enda anledningen för mig är att ha FB-sidan som ett spridingssyfte när det gäller foto eller utställningar etc.. att sprida egna och få reda på andras utställningar och event har funkat bra, men resten struntar jag i. Därför har jag mer eller mindre accepterat alla som velat adda mig där.

      Jag kan däremot förstå att det fungerar bra för vissa, att man på så sätt kan knyta an till personer, att ensamheten blir mindre ensam och att man snabbt kanske få en slags relation till någon, vänskaps som kärleks – vad vet jag?
      Plötsligt är man ju inte ensam länge iaf utan betyder något en stund.. tills datorn stängs av.

      Kram tillbaka

      • mona permalink
        december 30, 2010 7:15 e m

        Visst, förstår, om det gäller sk event..men om event är när en syster fyller år så känns det fånigt, behöver inte FB för att hålla koll på det. Men vi är ju alla olika, jag har dessvärre så få sk events att hålla reda på, haha…blir nästan roligt, mest spännande event är varannan vecka då soptunnan ska ut…typ!

        /M

      • december 30, 2010 10:03 e m

        Haha, nej ens syster borde man ju veta när hon fyller 😉
        Åh.. men jag menar väl andras event o sånt där.. Mats Alfredsson – en mycket duktig gatufotograf jag lärt känna hade en utställning för ett tag sedan och fick reda på plats o datum genom FB. Sånt är ju bra?:-)
        Och än bättre är att jag inte behöver gå in på FB-sidan – sådan saker skickas genom mailen från FB

  2. december 30, 2010 8:37 e m

    Åh, så intressant inlägg och fina bilder därtill.
    Jag känner igen mig i en del av det du skriver, bla det där om att hellre dra sig undan än att starta krig. Sådan är jag också och trodde länge att det var dåligt att vara sådan, men idag är jag riktigt stolt över att jag faktiskt är en fin och varm person.

    Däremot känner jag inte igen mig när du pratar om Facebook och Twitter. Båda sajter har berikat mitt liv, speciellt Facebook. Som nyinflyttad som vuxen i ny stad var det extremt svårt att skaffa nya vänner för det var ingen som var intresserad av att släppa in nya människor i sitt sociala liv – inte förrän jag hade blivit vänner med dem på Facebook och de förstod att jag nog var en ganska ok tjej… Och detta samtidigt som jag kan lyckas hålla kontakt med kompisar från grundskolan, från universitetet, från förra staden, från olika tidsepoker och från olika länder. Jag älskar det! Och… och det här kommer att förfasa alla som hör det, men jag när tonårskillen här hemma gick med i facbook så började vi snacka mer än någonsin för trots att han satt instängd på sitt rum kunde vi chatta med varandra och det tycker jag är 1000 gånger bättre än att inte ha kontakt alls. Men jag förstår om det verkar knepigt och låter konstigt för många andra.
    Sedan skulle jag kunna gå in på hur jag träffat min man via ett socialt media som inte ens var en dejtingsajt, men det tar vi en annan gång. 🙂

    Gott nytt år!

    Hälsningar,
    Karin

    • december 30, 2010 9:53 e m

      Hej Karin och tack snälla för ditt inlägg:-)
      Jag har väl också intrycket av att det inte alls är bra att dra sig undan, att det idag anses bättre att stångas för sina åsikter – till vilket pris som helst. Men skönt att höra att jag inte är ensam i mitt beteende:-)

      Nej jag är inte förvånad vad gäller FB.
      Det ÄR ju väldigt väldigt många som älskar FB! Och det låter ju som ett bra sätt att visa sig genom.
      För mig hade dock fotosidan den effekten och fick många nätvänner genom den. Ett flertal av dom har jag nött live och fått ett par fantastiska minnen för livet..
      Min nära vän Carro bor bara några hundra meter från mig, men hade förmodligen aldrig stött på henne om inte fotosidan hade funnits.
      Tack vare den fick jag lära känna henne, delta och fota på hennes bröllop och får äran att sitta barnvakt för hennes lilla baby ibland:-)

      Tack vare den lärde jag känna Mona här ovan bla -även om vi fick kontakt ett bra tag efter vi stötte på varandra där. Allt tack vare henne….:-)

      Jag precis som Mona är väl ett par av undantagen när det gäller FB. För min del påverkar det nog mycket också att hela min vuxen del av släkten är mer eller mindre motståndare till FB. Självklart påverkar det även mig till viss del.
      Men om det låter dig komma närmare din son är det ju guld värt! 🙂
      Och visst är det så.. ibland kan det vara lättare att skriva om saker än att tala om dom öga mot öga.. man får tiden att faktiskt fundera igenom vad man egentligen menar och känner.

      För mig är det nog mest att jag helt enkelt inte har tid känner jag att lägga på att uppdatera för mig främmande i vad jag gör med min familj just nu.
      Men hade jag varit i samma sits som du var i skulle jag förmodligen gjort på samma sätt, för det ÄR mycket svårt idag speciellt som vuxen att skaffa sig nya vänner hux flux!?
      Då fyller sådana sidor en enorm funktion och jag är en som aldrig skulle velat ha varit utan det fotosidan gav mig:-)

      Men det räcker med en – för mig:-)
      Gott Nytt År tillbaka:-)

      Kram Anna

  3. december 31, 2010 12:44 f m

    Intressant Nyårsreflektion och intressanta infallsvinklar. Och ännu mer spännande alla spännande bilder. ”Enkla” motiv som du låter mig som betraktare se på ett befriande, fantsifullt sätt som jag med all säkerhet aldrig skulle sett. Mycket berikande och inspirerande med dessa sköna motiv, färger, toner och kompositioner och en annan lyftande del av dina bilder som iaf jag fastnar för är alla sköna bakgrunder bara dessa är näring nog åt fantasin. Allt skapar en mycket behaglig bildupplevelse… riktigt ögongodis och absolut kalorifritt 😉 men jag blir ”tjock” i sinnet av bilderna 🙂
    Och du har verkligen utvecklat en egen stil innom om man skall vara petig närbilds foto 😉 eller för enkelhetens skull Macrovärlden 🙂
    Bilderna har ett tydligt fingeravtryck gjort med din fina fingertopps känsla. Ser framemot vad du kommer att berika mina ögon, fantasi och sinnen med under 2011…

    Intressant om FB förstår både ”nyttan” och ”onyttan” av den och båda sidorna har ju sina trogna profeter och anhängare… beroende på erfarenheter.
    Hahaha själv håller jag mig utanför detta fenomen och har inte skaffat FB… men det är mitt val 🙂
    Haha sån vrång gubbe är jag hehe 🙂 skämt och sido har inte kännt något behov…. tja så enkelt kan det vara.

    Passar på så här på årets sista dag att önska dig ett Gott Nytt År!! och ett Gott Nytt Snurrigt FOTOår med tanke på ditt blogg inlägg att det snurrar på fototmässigt…

    Mvh Kalle

    • december 31, 2010 10:32 e m

      Hej Kallemannen och välkommen till snurrpellans sida;-)

      Jag är gärna snurrig på de flesta sett – läste just Jörgens inlägg och undrade om han är min tvilingbror jag inte vetat om, för jösses som jag känner igen mig. Att verka snurrig är för mig enbart positivt, det var det jag ville komma till;-) Att vara mänsklig är att inte vara perfekt helt enkelt.

      Ja FB vara eller inte vara är ju upp till var och en, det blir så bra som man gör det helt enkelt? För många är det ju verkligen något mycket bra:-)
      Och är det inget för en själv så är det helt ok det med – inte svårare än så?
      Ett Gott Nytt År önskar jag dig med min vän!
      Vem vet kanske vi syns nästa år under något ”event” – vem vet?:-)
      Ps. Lycka till med sidan;-) Ds
      Mvh Anna

  4. Jörgen Schön permalink
    december 31, 2010 11:09 f m

    Nej! – som ett svar på din första fråga om jag känner mig rätt i alla sammanhang. Kan känna mig fullständigt malplacerad i vissa sociala situationer. Om ärligheten ska fram så känner jag mig ofta uttråkad i vissa sällskap, speciellt om det finns människor som bara älskar att basunera ut sin egen förträfflighet och inte har det minsta intresse för andra. Bara kör på som en stridsvagn med tunnelseende utan vare sig ödmjukhet eller någon gnutta humor. I dessa situationer så undrar jag om jag är analfabet inför dom sociala koderna, uppfattar jag inte det där eventuellt underförstådda som alltid finns i möten mellan människor, missar jag kanske något viktigt eftersom det bara är jag som tycks vara uttråkad?

    Nätmötet är för mig annorlunda än mötet så att säga in real life. Det tar tid att förstå hur det sociala spelet funkar över nätet, och jag kan väl ärligt säga att jag fortfarande inte behärskar det till fullo. Vi missar mycket av kommunikationen som minspel, kroppshållning, röstläge mm vid kommunikation över nätet. Och det skapar ofta missförstånd och onödiga konflikter, så här bör man vara lite försiktigare för man vet aldrig om skämtet eller ironin går fram och uppfattas rätt av mottagaren. Ibland så är det lättare att kommunicera vi bilder än med ord, som känslolägen och sammanhang får en annan realitet via bildspråket än med ord…kanske det är därför man hänger sig så åt att fota? 🙂

    Jo jag har ett FB konto som inte används så där speciellt flitigt. Jag kan störa mig (eller tycka det är tragiskt) att man inte kan gå på toa utan att alla måste få veta det vi ett inlägg på FB….men så undrar jag varför ska jag bry mig om det egentligen?? Den största nyttan med FB är att det blir en kanal för att kommunicera med mina barn, speciellt när dom har varit ute och rest i perioder så är det ett suveränt sätt att hålla kontakten och hålla sig uppdaterad hur dom har det. Men i det stora hela så är FB för mig en informationsväg för att hänga med samtid och se hur snacket går i största allmänhet (försöka lära mig dom sociala koderna)…..lite socialantropologiskt så där i största allmänhet 😉

    Några nyårslöften ger jag inte och har aldrig givit några för den delen, men jag önskar dig ett riktigt Gott Nytt År och hoppas att ditt löfte ger dig ett rikare liv och ser framemot nya inlägg här i din blogg!!

    (Undra bara vad bild nr 2 är? För den är triggar min fantasi så in i norden)

    Mvh, Jörgen

    • december 31, 2010 10:43 e m

      Underbart!
      TACK, då är jag inte ensam!?
      Just den personlighet du berättar om har belägrat min arbetsplats och jag får fullkomligt spader!
      Att hela tiden berätta om hur bra, rik duktig bäst man är inför andra som arbetar med precis samma saker är för mig helt oförståeligt.
      Men det kommer väl från en osäkerhet förmodligen. Har dock svårt att tycka synd om någon som inte bara framhäver sig själv utan iom det trycker ner andra.

      Nätmötet skrämmer mig en del nu för tiden, med en gnutta större(?) vishet i bagaget.
      Efter upplevelser och charader har jag själv blivit lite bränd på området, de sociala koderna kan lätt vara rena teatern… men vägrar ge upp mitt jag för det. Det går ju inte..? Det är det livet vi lever idag.

      Att ständigt sträva efter att berika sitt ordförråd låter ju sitt jag lysa igenom starkare och kan man förmedla det man tänker och försöka bli en bättre männkiska? Så ja.. då blir nog livet rikare på det bättre sättet kanske…Jag hoppas ju det iaf:-)
      DU inspirerar massor i det ordvokabuläraområdet herr Jörgen skall du veta! (jag vet – det låter som xxx-slickeri, men det är dagens sanning – jag lovar) tack för det:-)

      Ouu.. Alltid roligt att trigga fantasin:-) Kul!

      Bild nr 2..? Du menar väl inte bladen? Det är ju.. blad..?:-)
      Men antar du menar häxan kanske..? Det är äcklig gyttjebotten från en fors som inte frusit med en frusen snöklump i ovankant:-)

      Mvh Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: