Skip to content

Fallin to pieces

januari 28, 2011

Fullt så illa är det inte.

Nog för att jag föll fruktansvärt hårt häromdagen ner för trappan och uppvisar nu högst konstnärlig armbåge i regnbågens alla färger.. Smärtsamt vackert kan man säga.

För det kunde ha varit värre, mycket värre. Jag föll tack och lov inte hela vägen som min yngste son en gång gjorde. Även han hade änglavakt trots fallet och olyckan slutade då med gips för hans del. Livet fanns kvar och kroppen läkte sig – tack gode gud.

Nog för att livet ibland tynger mig så jag ser vita flingor falla framför ögonen, men faller i bitar gör jag inte.

Tvärtom tycks jag ha hittat min egen rytm i livet, en puls som slår konstant. Jag läste hur våra kroppar så desperat är i behov av regelebundenhet, av ritualer och ständiga återkommande pauser och måltider. Vi borde precis som skalman faktiskt bära en egen mat och sovklocka – SÅ viktigt är det.

Och detta har i mitt liv inte alltid varit så viktigt, jag har offrat min kropp för andra.. skippat mat då ett uppdrag för någon annan varit viktigare – att DEN/DE är viktigare än mig själv och mitt välbefinnande i mina ögon. Jag har kört fullkomligt utmattad av trötthet nonstopp i 8 timmar utan mat eller toalettbesök för att inte förarga någon annan. Mycket dumt har jag gjort, men jag tänker aldrig göra om det igen.

Idag har jag försökt att stenhårt få in en rytm i mitt liv. Ingen annan tar hand om mig, det måste man göra själv…

Det började med magkatarr för ett par veckor sedan – en rätt illavarslande sådan och slutade alltså med denna insikt till slut och min kropp tycker om det! Den uppsvullna magen är det inte alls lika mycket och ett inre lugn har lägrat sig…. Det är ok…..det är ok…..jag är ok… ändå.

Det är åtminstone något man KAN påverka. Attt inte glömam andas, äta, sova…De yttre omständigheterna som arbetsbelastning, hushållsgöromål och relationer kan man inte påverka alltid på samma enkla sätt.. men att helt enkelt gilla läget räcker rätt långt. Att inte streta emot. Om det inte stretandet leder någon vart dvs:-)

Och allt handlar om rytm, om puls. som ditt hjärta.

Ljus är puls, ljud är puls…

Liv är puls.

En som har rytm är definitivt den här unga tjej – blott 11 å2 gammal knockar hon den stora eliten på ett litet kick.

Lyssa själva

4 kommentarer leave one →
  1. januari 29, 2011 5:21 e m

    Vacker bild, som alltid! Kloka tankar, som alltid! Man skall vara rädd om sin stackars mage, andas lugnt och fortsätt ta hand om dig!

    • januari 29, 2011 8:58 e m

      Tack Ceceilia:-)
      Ja man har bara en kropp. Idag smärtar magen återigen och två munnar på vinet var allt som gick ner.
      Japp, det får bli losec igen…

  2. januari 30, 2011 1:19 f m

    Ja du…hon kunde sjunga….och vilken låt! Men ack så märkligt att höra en elvaåring sjunga de orden! Det får mig att fundera på vad för liv hon har/har haft! Men hon kommer gå långt…om hon fortsätter! :O)

    Kloka ord skriver du…om att ta hand om sig själv på de enkla sätt som finns men som är ack så svåra av olika anledningar! Själv har jag inte kommit dit än men förhoppningsvis….
    Jag hoppas du mår bättre nu i alla fall och jag önskar dig all lycka med att ta hand om dig för det är du värd! Du är värdefull…det vet du väl?!

    Kram!

  3. februari 2, 2011 11:43 f m

    Ja det tror jag nog med.. hennes framtid är redan utstakad tydligen.. hon hade en länkt til sin FB.-sida och där var det rena rama framtidsfabriken, kika in får du se…
    Tja, man måste nog helt enkelt ta hand om sig.. ingen annan gör det ju åt en? Att iaf sluta göra sig själv illa är ju ett framsteg..

    Tack för fina o värmande ord Annelie🙂

    kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: