Skip to content

Yogapass

februari 15, 2011

Andas inte…

Tänk inte på något annat än hur din ena fot balanserar på en hal, blöt sten under dig..

Den andra fungerar som hävstång för att du inte skall ramla i forsen under dig..

I en  pose som lätt kunde frammat ryggskott för mig vilken annan dag som helst, står jag nu där obehindrat som en mänsklig fågelskräma och försöker .. inte.. andas. Dumma jag har nämligen fått för mig att det VISST går att fota långa slutartider på frihand.

Och visst går det? ABSOLUT!!

Men inte bra!;-)

När jag zoomar in på bild efter bild är esultatet alltid med aningens rörselseoskärpa och det är väl bara att inse och bita i det sura äpplet – skall man ha långa slutar tider är det helt enkelt stativ som gäller.. Men jag VILL INTE!!! *mohahahah*

Jag vill klättra hoppa skutta.. slänga mig och det går ju inte med 5 st ben?

Det är nog rörigt med de två jag redan har idag.

Se på sjöhästarna? De har inga ben alls:

…det hade inte heller detta katthuvud – den hade inte ens en kropp:

Mer fisk – muränor som blickar ner mot helvetete!!!

Picasso himself kanske?

Mannen i bakgrunden hon tittar på….

Snillen spekulerar:

Annonser
17 kommentarer leave one →
  1. monartic permalink
    februari 16, 2011 9:46 f m

    ojojoj vad många härliga bilder, ska inte utnämna någon favorit, för det går ju inte, men måste ändå säga att jag gillar Picasso och färgerna i den nästsista å..nä..fasen, det går ju inte som sagt, alla bilderna är helläckra….fortsätt du med dina yogaövningar 😉

    Kram
    /Mona

    • februari 16, 2011 9:31 e m

      Tack goa du.. tja det är ju vansinigt roligt att stå i dom där dumma poserna lite då och då.. så länge kroppen orkar så är det väl bara för 2 tokar som du o jag att köra på?:-)
      Kram Anna

  2. februari 17, 2011 3:26 e m

    Tjusiga isbilder! Men du det går visst att hoppa omkring med ett stativ också! En helt ny dimension med låååånga slutartider öppnar sig. Det är bara att vänja sig:-)

    • februari 18, 2011 7:26 f m

      Jo det är ju bara att se på dina bilder hur vackert det är.-)
      Orsaken till att mitt stativ aldrig hänger med är ju för att det ju är macron som hägrar.. ibland råkar jag bara få syn på något annat..:-)

  3. februari 18, 2011 2:09 e m

    Fokuserar totalt på det som är i sökaren, tar ett djupt andetag, och försöker hålla hela kroppen stilla, håller andan……. ”Klick”…. ”Nähä, det gick inte den här gången heller”, det känner man igen… 😉 Jag har ju ofta stativet med, men oftast blir det hängande på ryggsäcken, man känner sig friare utan… Och till makro är det alldeles för meckigt att hålla på med stativet, och speciellt när det gäller ismakro, då går det ofta inte med stativ, så man fortsätter försöka på frihand 🙂

    Som vanligt fina bilder som väcker fantasin, men speciellt ”Lady and the man”. Ser en kvinna med en baby i famn, som tittar på en man som står på en sten i en fors och fotar :-)))

    En skön fredag och avkopplande helg till dig, och hoppas det blev lite tid till boken idag 🙂

  4. februari 20, 2011 4:05 e m

    Ja, usch stativ är ett gissel för kreativiteten. Man skruvar och skruvar och skruvar och till slut får stativet bestämma hur bilden blir för man har för längesedan glömt bort vad man ville. Men ibland måste man har jag förstås, något att träna på tänker jag och så struntar jag i det …

    • februari 25, 2011 8:32 f m

      Haha jo jag känner igen det där..;-)
      Mitt ”problem” är desutom att stativet är urgammalt och egentligen icke funktionsdugligt i mina ögon!
      Tungt som bly och ben som fryser fast i sitt läge när de ställs i vatten (upptäckte jag)
      Men stativ går ju faktiskt att köpa nya:-)

  5. Jörgen Schön permalink
    februari 21, 2011 6:31 e m

    Stativets vara eller icke vara? Därom tvistar di lärde förkunnar man i initierade fotokretsar, när man som mest behöver det då är det som mest oåtkomligt och när man inte har nytta av det så går man envist runt och släpar på det. Stativets nytta är då så att säga omvänt proportionellt mot dess tillgänglighet 🙂 Man kan säga mycket om det här med brukandet av stativ vid naturfoto, jag själv har det sällan det sällan med ut faktiskt. Tycker att det oftast står och blänger på mig med en uppfordrande blick när jag kommer hem och insinuerar om rörelseoskärpa, metodiskt bildskapande och annat snusförnuftigt – vad var det jag sa!!, – nej nog talat om stativ nu.

    Vilken härlig radda isbilder du fick trots frånvaro av stativ (som jag ju skulle sluta att prata om), du lyckades mejsla ut dom där små fantastiska detaljerna som gör bilderna levande. Det är inte bara is och vatten det finns något mer som speglar sig tillbaka mot oss själv – en koppling som vi kan återknyta till och känna igen…eller var det kanske tvärt om? Frånvaron av stativ gav en befriande frihet som gjorde det hela möjligt!

    Mvh, Jörgen

    • februari 25, 2011 8:28 f m

      Hej Jörgen:-)
      Tja i vanliga fall är jag ju motståndare som man kan nog kan utröna;-) – iaf som macrofotograf, men nu gjorde jag faktiskt en kovändning häromdagen och släpade med mig ståleländet ut ! *s* Det var en makalöst vacker solnedgång och jag tänkte det kunde bli fint med dimmigt vatten runt dessa isbeklädda stenar…
      Några bilder lades ut på fotosidan nyss från just detta tillfälle, men att mitt stativ inte riktigt är ändamålsenligt står för mig klart.
      Jag tror att mitt motstånd grundar sig en del i ett obstinat motstånt till hur man som fotograf ”ska” vara. Jag är faktiskt emot mycket just för hur man SKA vara (socialt motstånd för att lära om medmänsklighet och inte döma vid första anblicken kanske? Går väl sådär halvbra måste erkännas 😉 Att tala och stå för sin ståndpunkt är bättre.
      Att gå emot strömmen kan man göra på fler sätt och även om det kan verka fullkomligt idiotiskt på många sätt att inte ta tilvara på de redskap som nu finns, är det fullkomligt glasklart för mig på ett annat sätt.. för att finna det äkta och det sanna behöver iaf jag koppla bort all måsten… det skall inte ens behövas tänka än mindre skruvas fast på ett stativ. att se känna och uppleva och bara bli ett med kameran är ju vad amn strävar mot.
      Visst är det som du säger… så mycket mer finns där bakom och kanske mer det man väljer se som berättar om ens jag.

      Tack för att du som alltid skrev så kloka rader, dina tankar sparkar igång ens egna:-)
      Mvh Anna

  6. februari 22, 2011 12:36 e m

    Fascinerande isbilder du presenterar. Själv lite kluven til det där med stativ men ibland är det ett måste.
    /James

    • februari 25, 2011 7:44 f m

      Hej james och tack så mycket! Kikade in på din sida och blev rätt tagen.. jag gillar mycket din kreativa syn – bilden 100 var för underbar!;-)
      Dit kommer jag återkomma
      Det där med stativ har jag faktiskt anammat nyss! Inte alls likt mig, men roligt definivit.. det var en kamp måste erkännas att kånka runt på 3 extraben! Ett nytt mer smidigare är nog på sin plats att införskaffa:-)

      Mvh Anna

  7. februari 26, 2011 7:08 e m

    Läckert som vanligt! I bild nr 7 och 8 nerifrån ser jag delfiner, speciellt i nr 8. I den nionde (också nerifrån) ser jag något heeeelt annat än dig *harkel*

    • mars 1, 2011 2:35 e m

      men heeej gumman!
      Så härligt att läsa ditt avtryck här på nätet:-) Ehum.. jasså du ser anant då? Tja varför är jag inte förvånad…;-)
      Vad man än ser är helt ok, bara man ser vet du;-)

      Kram

  8. februari 27, 2011 9:47 e m

    Oj vad mycket spännande motiv som döljer sig i is. Många spännande bilder döljer sig en massa motiv i varje bild. Ansikten, väsen, texturer, linjer och kontrast rörelse/statiskt skapar fin dynamik…
    Har börjat att tina lite här, så snart så kanske chansen finns att finna lite is under snötäcket.
    Hur som, mycket sköna bilder…. rena rama buffébordet för mig som gillat bilder på vatten i rörelse 🙂

    Mvh Kalle 🙂

    • mars 1, 2011 8:00 e m

      Hej på dig Kallemannen! Men har ni inte nått ner till istäcket än?
      Uschianemej.. här har vi knappt någon snö kvar alls och ändå är mitt tålamod slut – jag vill ha vår NU!
      Tidningarnas löpsedlar skvallrar dock om att en sådan är i nära antågande och jag hoppas verkligen på detta.
      Nog för att ljuset gör sin beskärda del, man känner sig onekligen mycket piggare och att gå upp tillsammans med solen känns rätt trivsamt..

      Det glädjer mig att bilderna föll dig i smaken min vän
      Mvh Vittran

  9. februari 28, 2011 11:28 f m

    GILLAR!! skall det vara… snubbel på tannnmkgenterna 🙂
    Vatten i rörelse har jag alltid tyckt varit spännande. Och roligare blev det när man knäckte koden… att lösningen var att använda stativ. Men stativet så blev jag fri och kunde ta till mig fotografiet på allvar, finns inga begränsningar med ett stativ… 🙂
    Ger mig inte in i någon stativ debatt, konstaterar bara att var sak har sin tid och plats…för att kunna förverkliga sin vison 🙂

    Ha de gött!!!
    Här lyser solen och den Värmer, det droppar från taken!!! tjoohooo!!!

    Mvh Kalle 🙂

    • mars 1, 2011 8:04 e m

      Hihi jag vet hur det är (någon som slinter lite hej vilt är ju jag;-)) och förstod nog vad du menade.. även om du inte gillat är ju allt ok 🙂
      Ehum.. nej stativdiskussionen är väl ingen ide att debattera.. det fyller sin funktion när den behövs, vi kan ju säga så iaf?:-)

      Men vad säger du? Droppar? Härligt! Nu kommr den snart skall du se -våren:-)
      Mvh Vittran

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: