Skip to content

Skånska naturfotografers kladdiga baksida och Brutus Östling

mars 19, 2011

Dagen tillägnades till största delen sittandes i en skimmel med många många hästkrafter! En sisådär 6 timmar tillbringades totalt båda vägar. Och jag ÄLSKAR att köra bil! Så trots träsmak var min dag väldigt bra ur många aspekter;-)

Anledningen till den långa färden var en skånks naturfotofestival som gick av stapeln i Hässleholm. Efter visst trasslande med både Gps (som vägrade sitta kvar på rutan – och istället fick ligga i mitt knä ) och lokalisering efter Kulturhuset kom jag äntligen fram och fick se vackra foton och botanisera i ett rikt utbud av fotoböcker!

Jag var en av flertalet nyfikna som trängdes kring den store Brutus där han sålde ut sin senaste engelskversion av pelikanboken till ett snuskigt blligt pris – 100 kronor!? Jag vägrade och tvingade på honom 2. Någon måtta får det vara!

Med ett slag förvandlades man till 15 igen och fnissade försynt bakom peronen framför mig då Brutus penna vägrade fungera.

2 stycken eländiga silver och guldpennor tycktes ha torkat igen. Läxa nr ett – ha aldrig svart insida till en fotobok! Eller se till att han pennor som fungerar. Han hittade en till slut iaf till mannen framför mig vars bok stod på tur att signeras. Och jag fick ju min md signerad med ett rivet tidningsark som skydd:-)

Självklart syntes Terje till, men jag KAN bara inte förmå mig till att gå fram. Vad skall man säga liksom?

-Hej?

”Hej.. jaha…vem är du?? ”

Tja.. öhh.. jag fotar också.. liksom?

haha..låter det bra?  näpp!! NOOOOOOO

På något sätt känner jag mig som en tiggare som bankar på dörren till de rikas boning och nej  jag vägrar vara jobbig och pinsam! Men BRA är han och beundrar honom gör jag mycket. Men på något sätt tror jag han redan vet att vi andra tycker han är det – bra alltså.

Då jag gärna ville hälsa på JHörgen Schön som skulle stå o Photonaturas bås kl 15 gick jag och tog en fika för mig själv. En latte med en härligt kladdig muffins dekorerat med ett halvt kilo strössel på fick det bli till kaffet!  En sån som är stört omöjligt att äta utan att spränga sönder den totalt. Som sällskap hade jag min äldste son i öran som stolt berättade om sin älskade flickvän och hur duktig hon var på den catwalk hon gick på NK idag! 🙂

På väg tillbaka till bilen dök dessa 2 dörrar upp; tråkiga och grå innan men tack vare dekoratörer- mänskliga som naturliga – nu betydligt mer färgglada! Vissa gillar det, andra inte – jag tycker om konsten definitivt, men inte när det gör anspråk på områden som inte är personen i frågas utan andras…..

Och väl hemma i värmen igen, mått och belåten med ett glas vin intill mig är det svårt att ungå tanken på de hundratusentals människor som blivit hemlösa efter naturkatastroferna i Japan… För att inte tala om hur olidligt skrämmande det måste kännas att befinna sig i Libyen nu.

Annonser
16 kommentarer leave one →
  1. Håkan Löfgren permalink
    mars 20, 2011 6:54 e m

    Jag tycker inte att du ska vara så blygsam. Du ska inte skämmas för att prata med vilken fotograf som helst. Du är också en mästare – på ditt område.

    • mars 20, 2011 7:27 e m

      Tja, det är vi väl alla – vi som tycker om att fotografera.. Mästare på att se med våra ögon.. jag som du..? ingen kan se som jag o ingen som du… ingen kan känna som någon av oss..?
      Men just är någon nått en officiell stjärnstatus har jag själv svårt att hantera.
      Jag vet helt enkelt inte vad jag skall säga.. ???? De har ju hört hyllningarna miljoner gånger förrut – kom med något nytt liksom?!
      De anses så mycket bättre – för mig själv främst….. deras tankar är så mycket bättre att jag resignerar och ger upp på fläcken. För mig är de gudar och jag är slaven i grottan.
      Jag vill inte göra mig till åtlöje så… nej. Jag vägrar stå o stamma framför någon av dom utan vill försvinna så fort som möjligt och inte vara till besvär.

  2. Jörgen Schön permalink
    mars 20, 2011 8:17 e m

    Hej igen Anna!
    Vill tacka så mycket för en trevlig pratstund på festivalen – riktigt kul att träffas så där i verkliga livet 🙂 Tycker inte att du ska förminska dig själv och din fotografiska gärning, visst kan det vara svårt att närma sig en person som har stjärnstatus i dina ögon, men vi är alla människor av kött och blod oavsett kändisstatus eller vad man nu ska kalla det. Du har en själv en fantastisk konstnärlig talang som är väl värd att beundra – tänk på det!!
    Jag har lite svårt för det där med att sätta folk på piedestaler, men jag håller med dig lite att det är begåvade herrar som man absolut kan beundra, men inga gudar – nej… 🙂

    Hoppas att du fick en trevligt stund på festivalen och fick med dig lite inspiration hem, alla milen till trots! Tycker att du ska fundera på det där jag nämnde om PhotoNatura!!

    Gillade dina tolkningar av Hässleholm kladdiga backyard!!

    Mvh, Jörgen

    • mars 20, 2011 8:26 e m

      Tack själv:-)
      Du var som jag sa precis som jag förväntat mig, det händer inte ofta..
      NJa.. nje.. jag vet.. men jag är rädd helt enkelt. Jag kan inte tillföra något och känner att jag stör o är i vägen och drar mig undan. Jag tycker synd om dom!! Herregud, de får ju aldrig vara ifred?
      Se det som det allra bästa tecken att jag trots att jag ser upp till dig dom jag gör ÄNDÅ kunde prata och inte kände samma ångest gentemot dig. Du har blivit en kompis, en jag inte är rädd för och det var väldigt befriande att tala öga mot öga:-)

      Jag gör nog slag i saken och försöker…..det hade ju varit så grymt häftigt!! Högsta drömmen ju…
      Skall bara ge ut boken först tänkte jag så det finns något att peka på s a s:-)

      Mvh Anna

  3. mars 21, 2011 10:02 f m

    Haha, du skriver roligt du.

    Jag har svårt att tänka mig en av mina absoluta storfavoriter (dvs. du) bli knäsvag inför särskilt många fotografer. Men vi är ju alla människor, och visst kan jag förstå känslan. Kan ju tänka mig själv komma på en Anna Ulmestrand-utställning:

    -Hej?

    ”Hej.. jaha…vem är du?? ”

    Tja.. öhh.. jag fotar också.. liksom? Ähm … jag brukade kommentera dina bilder på Fotosidan.se … dom var fantastiska och har inspirerat mig mycket …

    haha..låter det bra? näpp!! NOOOOOOO

    🙂 Du fattar

    Hej, i alla fall Anna. Har precis äntrat fotobloggosfären, så nu håller jag på med att söka rätt på mina favoritfotografer. Har nu hittat dig och Bilal Chebaro.

    Allt gott, och lova att svara snällt om jag kommer fram till dig på någon utställning …

    • mars 21, 2011 6:40 e m

      Haha, jo då, jag fattar;-) Precis..
      Men nu är det så att jag ÄR inte någon kändis och det FINNS inga som trängs runt mig efter en utställning *s*
      Så om någon (läs du) skulle vilja göra mig sällskap vore jag evinnerligt tacksam. Då känner jag mig inte så ensam:-)

      Jasså du är ute på bloggturne? Vad trevligt:-)
      Då får jag spana in dig med nu när du varit så duktig och snokat rätt på denna lilla avskilda vrå i cyberrymden;-)
      Att jämföras i samma andetag som Bilal känns ju väldigt hedrande!! han är grym på sitt område!

      Allt gott till dig blågula Bengt.-)

  4. mona permalink
    mars 21, 2011 12:17 e m

    Du har aldrig slagits av tanken att det nog finns folk som tänker så om dig med, att dom inte vågar gå fram…….tycker du ska sluta tramsa dig, du är en ruggigt duktig fotograf, en av dom jag har som förebild när det gäller att hitta inspiration, det är faktiskt ditt fel att jag köpte ett macroobjektiv(som jag sällan använder men det ska bli ändring). Håller med Jörgen, gillar inte heller det där med att vissa skulle vara mer än nån annan, vi sitter alla på lika höga pallar, och som du själv skrev, alla är vi mästare på att se med våra ögon.

    /Mona

    • mars 21, 2011 1:56 e m

      Jo visst har jag det. Att jag är blyg innebär väl att andra är det med…självklart? Just det är ju kärnan i allt jag skrivit om.
      Jag påstod inte att någon sitter på en hög pall? De är bra fotografer och de mest aktade vi har i sverige, inget konstigt med det. Jag menar varken att vara avundsam eller dömande mot dom…
      ngen av dessa båda herrar tror jag för ett ögonblick skulle vara elak eller på något sätt en som inte vill man kommer fram? Tvärtom!!
      Vad jag kan förstå och se är det bland de trevligaste man kan tänka sig.. du är ju nära vän med Terje och inte minst o vet ju bättre än någon hur trevliga de 2 är?
      Jag har bara svårt själv med kändisskapen och hur det får MIG känna inför någon just känd. Inte deras fel..

  5. mona permalink
    mars 21, 2011 1:02 e m

    å så glömde jag ju, vet inte hur det är med andra fotografer, men just Terje vågar du då hälsa på, lovar, han är snäll å har aldrig bitit eller slagit någon, vad jag vet i alla fall.

    /M

  6. mona permalink
    mars 21, 2011 2:17 e m

    😉 trodde inte heller att du var det, avundsam eller fördömande, förstod själva kärnan i det du skrev men vill förtydliga vad jag menade, att vi alla är av samma skrot och korn, blyg är nog väldigt många, jag skulle inte heller våga gå fram 😉 skulle kännas liksom dumt å säga, hej å hallå jag nästan känner dig för vi är vänner på FB typ 😉

    • mars 21, 2011 6:33 e m

      Nej precis, det är ju en väldigt märklig situation egentligen, förmodligen för båda parter.. de betraktade och de som betraktar..

  7. mars 21, 2011 8:32 e m

    Kändis…stjärnstatus…vad är det? att vara på rätt plats vid rätt tillfälle och att värna sina så kallade vänner! Du behöver inte krypa och se upp till någon annan…Du är Du…och det ska du vara stolt över!

    • mars 22, 2011 7:34 f m

      Men.. bara för jag ser upp till, dvs beundrar pch inspireras av så kryper jag inte för den sortens skull? Aldrig!
      Tycker synd om? Absolut.. det måste var tufft som bara den.. och inte minst ensamt på sätt och vis..
      Jag äger sunt förnuft och har en egen hjärna att tänka med:-)
      Det är fenomenet och flockbeteendet jag själv har svårt att hantera.
      Men ja, vi är alla stjärnor i en galax:-)

  8. mars 23, 2011 7:23 f m

    Tjena Vittran 😉

    Verkar ha varit en fin upplevelse den Skånska naturfestivalen, många fina bilder och duktiga fotografer på plats. Kända och okända.
    Skulle gärna varit på plats, viserligen så gillar jag köra bil 🙂 men ibland är Sverige avlångt. Lite avundsjuk det verkar på gå mycket av fotografisk aktivitet i de södra delarna, själv så bor man nog på skugg sidan av sådana aktiviteter 🙂

    Angående det andra resonemanget så instämmer jag i Jörgens och Monas kloka kommentarer. Men samtidigt så känner jag lite som du beskriver. Att de får ju knappt vara ifred, behövs det ännu en amatör som tränger sig på 😉

    Gällande Terje så är det en oerhöst generös och lättsam människa, Malin för den delen också. Kan väl bara utala mig om dem då de är de enda jag träffat. Varit med på några av Terjes vecko kurser (vilket jag fö rekomenderar) Kommer och tänks på en lustig incident, åkte till någon fotomässa i sthlm för bra många år sedan och där på parkeringen när jag nyss anlänt var det någon som glatt och igenkännande som ropade hej!!
    Gissa vem det var jo Terje… vi båda var på väg till P- automat för att betala. Sen slog vi följe på väg in. Tänk vad otroligt att han kunde känna igen mig, med tanke på hur många fotografer och människor han mött på kurser och föreläsningar. Han satt tom namnet…. otroligt!!!.
    Själv brukar jag pinsamt nog glömma flyktigt bekanta inom timmar eller dagar…skäms! Kan vara helt blankt om man återseer dem…tar allt fråm minuter till dagar till namnet ploppar upp, om personen då inte presenterar sig 🙂
    Så du kan nog lungt följa Monas råd…

    /Mvh Kalle 🙂

    • mars 24, 2011 9:15 e m

      Tjenare Kallemannen:-) Har skidorna åkt av eller går det fortfarande att plöja sig fram i det vita med brädorna fastspända?

      Jodå, jag är inte rädd för Terje (verkar det verkligen så????).. inte heller brutus, det är fenomemet i sig jag inte gillar! Att ta köpall för att prata med någon? Nej…. inte på beställning, inte så… Jag skulel gärna ta ett snack med båda herrarna om och ifall att det skuel bli så.. men inte ”för att” om du förstår. Precis som ajg gärna skulel vilja få kontakt och prat med lilla nybörjarlena från ängelholm eller vad det än må vara…. det är ju intresset som förenar.
      Det jag ställer mig emot är hur snabbt människor överlag ser på någon som något annat.. men i samma sekund man går utanför dörren försvinner den där stämpeln. Tänk om vi visste bakgrunden om alla vi möter i afären t e x? Om det stod skrivet i panan att den o den är chef o direktör..? Vi blir för otroligt påverkade av titlar och status och jag gillar inte det helt enkelt bara:-)

      Mvh Vittran

  9. mars 25, 2011 7:34 f m

    Instämmer 🙂

    Ooohja skidorna går fortfarende att nyttja på den vita varan i skogen och på oplogade skogsvägar är det fortfaranda mycket…. känns som om det försvinner lagom till midsommar 😉 haha så illa är det nog inte men känslan är så…

    Mvh Kalle

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: