Sommarminne 3

Jag skall fatta mig kort – minstingen och maken är på väg hem från en misslyckad kitesurfingtur och är hungriga som vargar. Vinden blåser byigt och snurrar än hit än dit, att ”deras” surfplats befolkades med badande människor satte också effektivt stopp för deras försök, man får inte lov att ”kita” om det finns badande i närheten tydligen.

Så – kaffet måste på strax och mackor skall fixas! Men vill ändå försöka mig på att dela med mig lite kort av en typiskt sommardag för min del – det har blivit ett par  gånger vi dragit ut med båten och det brukar bli ungefär så här:

Det är en av de utvalda dagarna under sommaren, de där solen skiner och så lusten att bada för oss ut på havet. Vår båt ligger i en stooooor hamn på Hisingen där en liten sandstrand bjuder stora som små badsugna att doppa sig i. Och ja, vattnet förvisso är möjligt att bada i, men inte mer än så. Det är ofta brunt och inbjuder inte till att ”rena sin kropp” i.

Nej du måste längre ut för det blåa klara vattnet. Att ens ha möjligheten till det är tacksamt, att ens HA vatten i sin närhet är tacksamt..! Hade vi inte haft det skulle säkert jag legat på den där stranden och badat i det bruna, bara DET är ju en ynnest i sig?

Den här dagen var iaf en sådan tacksam dag. Första närmsta av maken ”godkända” ö hoppade vi iland på.

Som vanligt skuttar jag i först, håller i tampen och ser till att ungarna kommer i land samt att maten ställs på lämplig läig plats.

När båten ligger som den skall äter vi som vanligt vår medhavda matsäck: kaffe smörgåsar, cola light och något litet sötaktigt kexliknande efteråt:-) SEN släpps morsan lös på grönbete!!

Kameran och jag går på upptäcksfärd och barnen och deras pappa drar iväg på upptäcksfärd i sin betydligt snabbare takt. Trots ovana ömma fötter rycks min yngste med av upptäcksivern och stampar rart iväg efter de båda äldre som hunnit betydligt längre bort..

En flotte lockar dom nämligen!

Och precis som i Castaway flyter strax maken ut på havet med en upphittad boll i handen och skriker  ”wiiiiiilson” precis så teatraliskt som bara han kan;-)  (Till ungarnas stora förtjusning självklart) Att jag vet detta är för att jag självklart håller mig på lämpligt avstånd – inte för långt bort ifall något skulle hända dom och inte för nära så jag kan riskera få en putt i baken av maken då jag zoomar in en blomma *s* tro mig, det har hänt fler en en gång – tydligen lockar fullmånen till bus!

Och det är just det som är den stora tjusningen och behållningen med makro – det finns ALLTID något att fotografera om det så är på en karg och öde ö mitt ute i ingemansland – naturens växtkraft är enorm. Finns det bara en gnutta jord om så bara i en bergsskreva så nog växer det:-)

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s