Skip to content

Sommarminne 4

augusti 11, 2011

Allt är som det brukar.

Hela familjen har tagit sitt pick och pack för att ge sig ner mot havet hundra meter ner. Svärmor och svärfar står redo, nyckeln är lagd på rätt plats, ett barn måste kissa precis när vi skall gå… som vanligt:-)

Asfalten är sprängande het under mina barfota fötter,  lika ärrad och ojämn som den alltid varit.

Ett par förbipassare slänger ur sig ett hej till svärfar och samtalet är genast igång. Han trivs svärfar.. är omtyckt såvitt jag vet och leder kurser och kulturvandringar i Grönemad. Han vet det mesta om vad som går att veta om Grönemad – allt från karosserifabriken till stenhuggeri. En modig man som varje år drar på sig högtalarväst med inbyggd headset och berättar för åhörare om bygden.

Vi andra vandrar vidare och låter honom hållas:-)

På väg ner mot vår röda sjöbod kilar sig ett par djävulskt vassa småsten in under min hålfot och tvingar mig titt som tätt att stanna. Jag klagar förvisso inte; min kamera vill promt rastas och allt blir som det brukar – jag hamnar allt längre och längre bort från de badsugna, då inte bara sten utan även konstverk  bromsar min färd. De där småstenen känns då nästan utplacerade av en mening, jag väljer iaf att se det så.

Sura rödsvetta blankfeta sommargäster muttrar då infödda passerar till sina bodar – ”endast behöriga” hojtar dom med överförmyndarblick, de som aldrig sätter sin fot där efter 1 augusti och därmed inte kunde skilja en infödd från en sommargäst om det så stod skrivet i runor. Vi bara skrattar och skakar på huvudet åt rikemansfasonerna. Svärföräldrarna om några har rätt att bruka platsen, de som bor där året om.

Dagen är varm, het och ungarna har redan hunit slänga av sig sina kläder och står redo för att kasta sig i havet där kusinerna redan finns. Över mitt huvud hörs ett vinande ljud av jagande svalor.. jag står länge och betraktar dom och kan inte annat än häpna över att de lyckas undvika krocka med varandra, deras reaktioner måste vara högt utvecklade för det går fort när dom flyger. Och nog kan man inte annat än dra en lättnadens suck över att iaf inte behöva flyga nonstop som en svala för skaffa mat till mina barn.

Det visade sig att vi hade ett svalbo aldeles ovanför våra huvuden! Trots att vår sjöbod är ett 2 våningshus och trots att svalboet var beläget högst upp i denan byggnad lyckades ändå tamronmakrot komma tillräckligt nära för att få familjen på bild. Det var i sista stund skulle det visa sig för dagen efter var boet tomt och dom flög lika perfekt och vinande svabbt alla 4 runt våra huvuden.

Den vanligtvis så angenäma saltvattensaromen avbryt lite då och då av stråk av ytterst oangenäm doft! Jag har tidigare upplevst liknande essenser bl a då min far tappade latrinburken på vårt sommarställe och fick rent ut sagt skit över hela sig! Men det är ingen bajburk som sprungit läck, eller surströmmingfest som urspårat.  Det visar sig nämligen vara en död säl som flytit iland. Ett par bodar längre bort ligger den och jäser och sprider sin ytterst ogästvänliga doft åt omgivningen.

Ett typiskt exempel på den svenska byråkratin.. för visst har ägaren försök ringa och få bort sälen, men ingen instans verkar vilja ta sig an ärendet och den är på tok för stor och tung för att försöka ta sig an på egen hand.. därför ligger dn där under och ruttnar. Nåväl tids nog löses den säkerligen upp och tas om hand av havet igen – som saker och ting alltid lösts sig i alla århundraden.

Hur vattenkvalitén påverkades av detta faktum hade vi ingen aning om dock, men ingen av de badande blev sjuka iaf.

Jag själv höll mig för en gång skull på nära avstånd även om jag inte doppade mig!  Sjöbodar med sina skarpa konstraster en solig sommardag genererar märklig konst i vatten och kameran med makrot gick varmt den dagen:

Vad kan man mer begära av livet? Sol, bad, värme, en lycklig familj som accepterar sin tokiga mammas begär efter att få ligga under sjöbodar och leta efter fotografiska skatter. En härlig dag tillsammans med nära och kära för att avslutas med meddag och ett glas vin på balkongen.. Ett minne att suga på då hösten närmar sig med stormsteg – som den brukar.

Annonser
8 kommentarer leave one →
  1. Jörgen permalink
    augusti 12, 2011 7:01 f m

    Visst behöver vi konservera och bevara våra minnen från sommaren, men även om man har inspelningsblicken på ”on” så måste man också njuta av stundens vara och leva i nuet. Den svenska sommaren är bland det bästa som finns (enligt mig). Kanske det är så att det är dom stora klimatmässiga kontraster mellan sommar och vinter som lär oss att uppskatta sommarens fägring. Vi vet att sommaren endast är till låns och att när den är till enda så väntar hösten och efter den vinterns långa uppförsbacke med snö, mörker och kyla.
    Jag kan ibland få lite ångest för att sommaren kräver av oss att den skall konsumeras och brukas, tempot på njutningsaktiviteterna skall vara höga och intensiva för sommaren finns här och nu – du kan inte vänta för då glider sommaren dig ur händerna!
    Hösten däremot är lite lugnare, vi måste inte njuta och tänka på att ta tillvara varje ledig stund!

    Men jag läser med njutning om dina små somriga strapatser. Och börjar så smått drömma mig tillbaka till semestern som var och ledigheten som skulle njutas – och får ett leende på mina läppar men får också ett stänk av vemod som hastigt sköljer över mig 🙂

    Mvh, Jörgen

    • augusti 16, 2011 5:31 f m

      Hej Jörgen
      Jo det är den eviga balansgången eller kanske det dåliga ssamvetet mansom fotograf kontra familjemedlem alltid bär på… Det är ju en enorm intressekonflikt mellan dessa, man vill både ock men som alltid kan man inte äta kakan och ha den kvar. Jag tror och hoppas att med en gnutta sunt förnuft kan man avgöra vad som är mest av vikt för stunden:-)
      Vemod var ett så sant ord för vad jag själv kände igår, den första arbetsdagen efter 5 veckors underbart slappande. Inga fler utvilande mornar på länge….. huuuualiga…

      Mvh Anna

  2. augusti 12, 2011 9:09 f m

    Vilken häftig bild på svalfamiljen. Visar att makrot passar till allt 🙂

    • augusti 16, 2011 5:32 f m

      Hehe ja macrot klarar det mesta, en upplevelse var det att se genom det på ett helt nytt sätt nu när jag skaffat en fullformatare, det var både positivt och negativt och kommer skriva ett inlägg om detta snarast:-)
      Tack Cecilia för din kommentar, den gjorde mig glad

  3. augusti 15, 2011 8:06 e m

    härliga sommarbilder!

  4. augusti 16, 2011 2:35 e m

    Vilken underbar dag. Och vilka fantastiskt fina makrobilder du gör!
    – tack för att du delar med dig av bilder och tankar.

    /Mats

    • augusti 16, 2011 2:40 e m

      Ett varmt tack Mats.. men efter att nu under 3 dagar fått bekantat mig med min nyaste vän – Canon 5D Mark ll har definitivt ribban höjts 200 meter känns det som. Jösses vad den kameran levererar!! En riktig trevlig upplevelse!

      /Mvh Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: