Skip to content

Vårgårdas fantastiska fotohelg, men bakom en vacker fasad blev jag utskälld!

november 7, 2011

Från första stund jag bekantade mig med Vårgårda  har jag känt mig ”hemma” där.

Stadens lugna lunk och mysiga känsla påminner starkt om Sjövik, där jag vuxit upp. Inte så konstigt kanske då de båda platserna inte ligger särdeles långt ifrån varandra heller. Men jag tänker alltid inombords att ”där skulle jag vilja bo”. Trots att jag inte besökt Vårgårda mer än ett fåtal gånger har jag redan en favoritplats att fotografera på och tackar OrustJörgen för det:-)

På lördagen strosade jag runt i staden med min kamera. Ett par steg in på en bakgård fick mig minst sagt förvånad!  En höstfärgad vacker katt satt så perfekt placerad mitt på en hög med höstlöv i samma färger. Sådär äckligt perfekt ni vet? Den ultimata bilden..

Men självklart ville katten inte alls sitta kvar. Han tyckte det var mycket trevligare att hälsa, den lilla gosiga saken. Det spelade ingen roll att jag kastade saker mot högen eller försökte lura dig honom.. näääää kramas ville han ju;-)

Men i samma sekund jag böjde mig ner för att gosa höll jag på att ramla baklänges!!! För genast röt något till ovanför mig!  Ett skall utan dess like, exalterat och högt skällde han om o om igen. Inte kan man väl tro att dessa två högst oskyldiga varelser kunde skälla så? De gillade absolut INTE att man strök omkring och froterade sig med deras värsta ärkerival, dessutom på behörigt avstånd!? Vafalls..

Ärkerivalen sket dock fullkomligt i de 2 högljudda typer som på balkongen ovan skällde för full hals, men fruktansvärt ohyfsat var det faktiskt ändå tyckte han.  Något så ohyfsat!? Fnys!

Jag själv blev överumplad av att plötsligt se en nyfiken skällande stor typ ovanför mitt huvud, en som strax efter fick medhåll från sin lilla mexikanske kumpan. GRYMT nyfikna var de båda dock och ville nog helst av allt hoppa ner och leka med mig och katten misstänker jag;-)

Vårgårdas fotofestival var verkligen en höjdpunkt och makalöst roligt! Så många underbara människor och vilken MAAAAT!!! *dräggel*

Toksköna Anette Selden förgyllde verkligen kvällen! Och så då dessa män: Magnus Persson – jag har svårt att tro att det finns en gladare människa! Och Jörgen Schön som ficxk min make falla pladask med sina foton! Jag fick lova dyrt och heligt att skiva till Jörgen och berätta hur fruktansvärt duktigt maken tyckte han var! Den bästa han sett!! Så Jörgen du har en till beundrare här i hemmet!!!

Trevligt var det verkligen att äntligen möta (o krama)  Mats Andersson med sitt bildspel som utstrålade både rock, poesi och saga på en o samma gång:-)

Min idol Jan Magnus Reneflott som fick mig gråta av skratt med sina egna filmer och sitt enda hårstrå som modell – tokstolle med helt outstanding humor och med ett kreativt öga man sällan skådat…..”Jag gör vågen”

 Heikki Willamos skildringar av ödehus som djuren tar över gav mig sannerligen rysningar på det allra positivaste sätt.. så makalöst vackra ödesmättade bilder at man satt och gapade – förstklassiga konstverk! Precis som Patrik Larsson och hans superperfekta bilder från öknar i Usa och kusten i Sverige.. jag sade efter hans föreläsning att om jag bara kunde ta EN sådan bra bild i hela mitt liv skulle jag vara nöjd – EN enda sådan likt trädet som reflekterades mot berget intill – kan man få det tack?:-) Näää förmodligen inte… *suck* men drömma går ju.

Och sist men inte minst Mark Carwardine med sina fantastiska valbilder – att gå upp på scen efter hans föreläsning kändes minst sagt eh..öh….märkligt – snacka om kontraster…från det största till det minsta.

Att även maken följde med gjorde min dag – att ha honom där som stöd, chauför och alltiallo var guld värt. Och efter att han sett alla föreläsningar under fredagen var han helt salig! Jag med självklart och kom hem med en samling böcker i min ägo. Barnen har båda fascinerats över Heikkis fantastiskt vackra bok han sålde efter förläsningen. Ren estestik!

Lördagen ägnades alltså åt foto efter att jag först kört hem maken och sedan kört tillbaka igen….

En träddunge strax söder om Vårgårda där en gammal övergiven kontrollplats tidigare tydligen legat lockade mitt fotoöga. Träden stod så perekt placerade och var en någon märklig sort med gigantiska blad. När de föll mot marken dunsade det riktigt till!!

Tyvärr föll ljuset inte alls trevligt och hur vackra träden än var blev bilderna inget bra alls. En snabb blick ner på marken gjorde mig däremot salig av lycka. Vilka löv?!!! Enorma och så skiftande i sina färger.. som om de vore gjorda av silver eller tenn:

 

Om ser du den lilla svarta pricken på det högra av dessa blad?

Ok att bladen är stora, men den var inte stor den lilla pricken, men kunde inte låta bli att kika på vad det var.. och gick närmre

och närmre

och haha, en sådan lite söt rackare? En minisköldpadda ju:-)

… mitt på ett sådan blaffigt löv hade en fjäril landat för att dricka vatten

Ja vad kan man annat säga än tack till alla fantastiska människor.. och jag skäms som en hund för jag inte tog namnet på dig som peppade mig inna jag gick upp. Du är från Polen, men är osäker på om det är du Halina? Jag har gått igenom hundratals mail för att leta efter dig.. men hittar inte dig…..-(

Du får GÄRNA skriva till mig så jag kan tacka dig mer personligt – du anar inte vad det hjälpte att få en klapp på ryggen innan jag gick upp.

Iaf.. ett stort tack…!

Annonser
19 kommentarer leave one →
  1. november 7, 2011 9:58 e m

    Anna! Du har lika fin förmåga att skriva fina texter som du har att ta bra bilder
    Anna! Halina är en av mina bästa vänner, hennes mailadress är på väg till dig just nu, många kramar / Claes

    Ps. Hälsa gubben, han stöttade dig fint under helgen men såg lite vilsen ut i denna bästa av fotovärldar 🙂

    • november 8, 2011 6:36 f m

      Tusen tack Claes, för adress och inte minst att du lät mig få chansen!
      Haha, jo det är nog inte lätt att hänge med i svängarna när det snackas foto, men det gjorde honom inget – han var nog mest fascinerad över att se hur det gick till och hur engagerade fotografer är;-)
      Jag skall hälsa honom;-)
      Kram Anna

  2. evalena permalink
    november 8, 2011 5:13 f m

    Vilka underbara höst bilder Anna
    Kram

    • november 8, 2011 6:37 f m

      Tack så mycket vännen – nu för tiden är det mest på marken löven ligger;-) Och vinterdäcken skall på hörde jag på radion imorse? Jösses vad tiden rinner iväg…
      Kram Anna

  3. november 8, 2011 7:25 f m

    Som vanligt får du till härliga bilder överallt där du stannar till! Håller med det var otroligt bra föreläsare i Vårgårda. Du glömde dock en höjdpunkt – den där tjejen med alla de fantastiska makrobilderna!
    Lycka till framöver!
    Kram

    • november 8, 2011 7:31 f m

      Ph inte vet jag, det är bara vackert, men tycket aldrig man får fram exakt HUR vackert det är hur mycket man än försöker…? Kanske beror det mycket pga att man är påverkad om omgivning och andra intryck som omöjligt kan inkluderas i en bild…?
      Haha.. jamen henne missade jag ju och kommer alltid missa;-) Ödets ironi – attans, jag som gillar macro 😉
      Jamen – lycka till själv!:-) En finfin monter hade du – jag älskar den kursen jag gick på och rekommenderar det varmt till alla – oavsett var man befinner sig i sitt fotograferande! Den där fjällkursen (ok ok..nästan fjäll) lockade mig! Kanske att jag hoppas på:-)

      Kram

      • november 8, 2011 11:20 f m

        Du är välkommen! Tack för att du pratar väl om mina kurser.
        Kram

  4. november 8, 2011 9:07 f m

    Claes var snabbare :)))
    Jag det var bara jag som ville hälsa och var oerhört glad att se Dig.
    Fantastiska höstbilder och riktig härlig katt du träffade 🙂
    Hälsningar Halina

    • november 8, 2011 9:21 f m

      Inte så bara:-)
      Du gjorde mig väldigt glad med (och inte minst lugnad som sagt)
      *s* Ja den där katten var betydligt mer kärvänlig än de två gapande typerna på balkongen ovan, men de VAR inte så farliga ju – förmodligen var det dagens höjdpunkt när någon trädde in på ”deras” område;-) och inte skall jag klaga – jag fick ju ett par bilder på de väldigt olika hundraserna i samma bild:-)

      Tack för att du svarade mig Halina. Jag återkommer:-)

      kram

  5. november 8, 2011 11:36 f m

    Verkar vara en höjdpunkt för alla foto och bildintresserade det där Vårgårda. Förhoppningsvis får man tillfälle att åka dit nån gång i framtiden.

    Vilka läckra bilder på löven framförallt!! Inte alla förunnat att se dem i verkligheten tänker jag. Ser ut som ett vägnät med oändliga vägkorsningar och huvudleder. Jag fascineras alltid av såna här läckra mönster. Den grå färgen förhöjde bilderna ytterligare tycker jag.
    Djurvän som jag är så gillade jag även de båda hundarna bakom planket! Mycket humor i den!

    • november 8, 2011 11:56 f m

      Ja det finns verkligen allt samlat på ett och samma ställe. Allt för prylnissen till den djupt kulturelle och konstnärlige – rekommenderar dig verkligen att åka dit nästa år om du kan:-)
      Man får tydligen vara ute i tid och boka om man skall ha övernattning, då wärdshuset som ligger i centrum inte alls räckte till. Vissa fick övernatta mil bort…:-(

      Ja den grå färgen var vad som fångade mitt öga med.. de där stora blaffbladen hade en riktigt fadd och grå ton över sig. Sparsmakade en vackra just därför tyckte jag…:-)
      Var det var för sort är jag fortfarande inte klar med… hmm.
      Haha, ja djurvän är jag med.. såpass att jag väljer att inte ha ett som mitt liv ser ut. Djurplågeri är det anser jag att lämna dom ensamma hemma så länge som mitt yrke kräver..:-( men saknaden är enorm efter en hund…
      De där två var helsköna må du tro! Speciellt den lille chiwawan som VÄGRADE lugna ner sig!! Det store tog det lugnt efter ett tag och stod mest och tittade igenom springorna.

  6. november 8, 2011 1:15 e m

    Måste hålla med dig Anna – Vårgårda var en riktigt höjdare i år! Och hur trevligt är det inte att få frottera sig med likasinnade, vilken lisa för själen att få ägna all sin vakna tid till just det som är ens fasta fundament i tillvaron – naturfotografering. Härligt är väl bara förnamnet, man får en riktig energikick precis när det som mest behövs! Det var riktigt trevligt att få träffa dig och din man, vad det gläder mig mycket att han gillade mina bilder. Tacka han så mycket tillbaka och hälsa honom att det kanske börjar bli dags att ta upp sitt fotograferande igen – just go for it!!
    Många spännande föreläsare passerade som visar vidden av det vi kallar naturfotografering – ett alldeles speciellt Tack till dig Anna som tog oss med in i din förtrollade macrovärld. Vem vet kanske det till och med kommer en och annan macrobild från undertecknad när man minst anar det!

    Jag såg dock inte alla föreläsningarna, drog mig så sakta hemåt på lördagseftermiddagen, det mörknar snabbt nu och jag ville inte köra alla milen i beckmörker. I den stilla skymmningen under hemfärden så passerade jag ett par spegelblanka små sjöar som vackert ackompanjerades av ett svagt rosaskimmrande himlaspel och då fick jag en tanke som jag inte kunde slå bort – Är det inte lite onödigt vackert, va?? En mycket märklig tanke som inte ville släppa – förmodligen dök den upp som en reaktion på att jag inte hade möjlighet att ta några bilder (ingen kamera och ingen möjlighet att stanna). Jag kände mig lite bedragen helt enkelt – men vackert var det iaf!! Så fotonerven var triggad till tusen efter en toppenhelg och kanske var min tanke en sund reaktion eller facit – på finfin fotofestival!!

    Ha det gott och hälsa maken!!

    Och underbara bilder du visar – som vanligt!!

    Mvh, Jörgen

    • november 8, 2011 7:59 e m

      Hej Jörgen och tack för senast:-)
      Jo han tyckte att du visade rent enastånede bilder och var smått upprörd i telefon på lördagen då han gått in på din sida hemmifrån tillsammans med barnen – ”Visste du att han var så bra?” Frågade han.. öh.. jaaaa.. ”jamen SÅ bra? Det är ju inte klokt!! HAN om någon skall ju hålal fördrag” så jodå, han är mållös:) Härligt att se hur exalterad man kan bli över ett par bilder av naturen, men det är också så ett bra foto är, som dina är… att de berör och väcker wowkänslor hos betraktaren.
      Visst var naturen ljuvligt vacker, på min färd ner under lördagsförmiddagen kände jag liknande känsla som du, dock inte bedragen utan kanske mer irriterad och arg blev jag över att jag inte kunde stanna på motorvägen;-) Man såg ju motiv överallt!! Men det är ju inte naturens fel, det är den dumma människans fel som inte ordnar platser att stanna på..!!;-) PÅ väg hem från Vårgårda hade solen redan gått ner så jag ”slapp se”
      Jag är imponerad av att du åkt så långt för att besöka Vårgårda men är väldigt glad du gjorde det. Inte bara för mitt egna höga nöjes skull, då middagens blev en mycket uppskattad höjdpunkt, utan även som sagt för maken som nu sett ”ljuset”

      Snart är det dock helg igen och då hoppas jag på en bilfri dag att bara vandra och finans till ute i det vackra stilla livgivande. (förutom söndagen då det ju är fars dag;-) Men till dess får vi helt enkelt kämpa på med det dagliga jobb vi givits idag

      Mvh Anna

  7. november 9, 2011 1:27 e m

    Härlig läsning Anna och som vanligt grymt fina bilder därtill. Jag håller med dig om de där jättelöven, väldigt fina färgtoner. En annan springer ju i regel förbi alla de där fina små motiven… jag får lära mig att öppna ögonen bättre.
    Håller med om festivalen, det enda jag ångrar är att jag inte var där både Fredag och Lördag. Nu var jag endast där Lördag och missade således en hel del, däribland din bildvisning som jag gärna hade velat se. Kul att höra att det gick bra och jag har hört från många att du var grym! Vi ses! /M

    • november 10, 2011 9:15 f m

      Tack så hemskt mycket:-)
      Har fortfarande ingen aning om vad det var för sort dock..? Hmmm de påminde en hel del om tulpanträd till utseendet men var faktiskt större än dom och inte alls så ”rutiga” som tulpanträdets nerver ser ut att vara…
      Attans att vi missade varandra:-(
      Susanne och Fredrik, Martin och Mattias B fick jag hälsat på från klubben iaf:-) Kanske fanns där ännu fler, det är lätt att man går om varandra i vimlet ju. Jag själv missade alla föreläsningar på lördagen och valde att gå i sporthallen den tid som var kvar efter att man agerat chaufför – men såg alla på fredagen och de var kanon, verkligen!
      Det grämer mig att jag missade både Magnus P och Anettes föredrag..:-( Speciellt då man fått mer personlig kontakt med båda var det ju verkligen något jag hade velat, men man kan inte vara på två ställen samtidigt -tyvärr. Du får väl berätta för mig vid tillfälle hur de var:-)
      Mvh Anna

  8. november 9, 2011 9:25 e m

    Trevlig rapport från Vårgårda men den spädder på känslan att jag skulle varit där och tittat och upplevt istället för att låta latmasken och snåltarmen bestämma 😉
    Jaja får sikta på nästa år istället 🙂
    Härliga bilder! I just lööööv them 😉 ser också att fullformataren och Tamron kompar väl ihop och sätter en speciell touch till bilden. Fräck är bilden med hundarna spännande med ”ögonen” på planket som också granskar fotografen ”kvist ögonen” kompar djurens ögon på ett spännande sätt…
    Som sagt härlig kreativ närstudie av dessa gigant löv.

    Mvh Kalle 🙂

    • november 10, 2011 9:50 f m

      Jo det VAR faktiskt väldigt bra.. det kändes som att luften hade gått ur men nu var alla som pånyttfödda med öppna ögon. En iver och engagemang sällan skådat.. Speciellt Heikki och Reneflot (som är min idol) fick mig häpna… Ja alla självklart, men just formspråket hos dom gav en sanslöst ”vill ha” känsla i magen. Inspirerad är bara förnamnet!
      Om du inte har hans bok Heikki rekommenderar jag dig den – verkligen! MEN, den måste ses i dagsljus! Bladen har ”sugit” färg och bilderna är rätt mättade, vilket märktes på föredraget då det var mycket mer täckning i de mörka partierna – men som sagt – läser man den i bra ljus får man verkligen känslan av hur enastående bilderna är.. heeeelt outstanding!!

      Hehe, det skall till en Kalleman för att se ögonen;-)
      Tack vännen för din kommentar, vi får ta fikat nästa år:-)
      Mvh Vittran

  9. december 7, 2011 12:33 e m

    Mmm, man kan inte vara på Vårgårda fotofestival, utan att fota lite i den där backen 🙂
    Fast mina åkte i papperskorgen, var lite för mörkt när jag väl kom igång….

    Sköna bilder som vanligt, och som Kalle skriver, Tamronen och 5:an ”gifter” sig underbart tillsammans. I fjärilsbilderna ”lyfter” det vita från löven, och skapar en lite svävande känsla 🙂
    Och sköldpaddan var ju riktigt söt 🙂

    • december 7, 2011 7:40 e m

      Hmm.. men vad märkligt? Vissa bilder har bytts ut mot nya som togs på fotmässan? Nåväl, jag får ta bort dom från detta inlägg helt enkelt. Visst var den för märklig den lille sköldpaddan? den var PYTTELITEN!!! bara någon millimeter! Det måste väl vara en slags lus eller något.
      Tråkigt att det inte blev några bilder för dig, men det VAR ju väldigt mörkt då du dök upp där i bakcen så jag förstår det vekrligen. Synd att jag var klar, det hade ju varit roligt att språkas vid lite längre men skulle ju hämta upp mina tavlor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: