Skip to content

En sann lögn

januari 4, 2012

Vi tenderar gärna se vår omvärld och varandra med dömande ögon för att sätta en stämpel och snabbt avgöra farligheten hos sin nästa – är den dum, ful fattig, farlig.. snäll

Varför har vi ett sånt skriande behov av att snabbt se glaset som halvfullt eller halvtomt istället för att utvärdera, ta reda på fakta eller helt enkelt acceptera våra olikheter. Just därför anser jag det vara lite märkligt hur fotografin idag så kraftigt likställs med sanning – ett återkommade ord jag läser lite här o var.

Vill vi så gärna tro på det vi kan se fortfarande? Vad hände med den fria tanken, skapandet, berättandet av en saga?

Inte var då konstigt att människan en gång ansåg jorden vara platt. Vi såg ju bara en platt yta?

Och ser vi det måste det ju vara sant?

Eller..?

Precis som vi ser blå himmel, när allt ”bara” handlar om ljus och hur våra ögon sänder signaler till hjärnan som i sin tur skapar en bild. Är det då jag som tagit bilden, ljuset eller din hjärna som är kreatören?

Eller sanninssägare..

eller lögnaren.

Men vad en lögn är väl rätt klart – det kan endast göras genom ett påstående, muntligt eller skriftligt.

Påstår jag här och nu i min blogg att jag är man när jag i själva verket är kvinna är det en ju en lögn. Punkt!

Med vårt rika utbud av kameror och bloggar kan man kanske förstå rädslan hos människan som sådan att bli lurad. Kanske är vår tid är helt enkelt för dyrbar för att slösas med?

Det man ser och läser är enbart en betraktelse från en annan person, en betraktelse som lätt kan förstärkas genom kontraster, berättelser som förstärker ens bild, eller ens jag och trovärdigheten av ens jag inför de personer som bara har t ex en blogg att referera till.

Nog tycker jag att man själv försöker tänka efter före i de flesta situationer, men har självklart gått på nitar  under året som gått.

Som brukligt är brukar vi ju ge nyårslöften – till oss själva, eller till andra.

Mitt nyårslöfte 2012 blir att mana till min egen eftertanke, inte för att min tid är särdeles dyrbar, ej heller att jag förhoppningsvis inte är varken dummare eller klokare än någon annan. Uat vill försöka skapa min egen uppfattning om en person eller bild genom egen åsikt, inte genom påtvingade andras.

” Två sanningar närmar sig varann, en kommer inifrån, en kommer utifrån och där de möts har man en chans att få se sig själv.”

Ett ordspråk av Tomas Tranströmer som jag tycker träffar mitt i prick.

Att inte vara så naiv och blåögd vad gäller det skriva ordet på nätet, utan åtminstone granska det en och två gånger genom sitt egna sunda förnuft.

Insikten om att en bild kan luras har jagför läänge senda insett och skedde i samma stund jag som lite tösabit började rita streckgubbar. Så där SER inte en människa ut, men jag fattade andemeningen: det var en symbol för en människa och en markör i ett led av en berättelse. och så länge ett foto är ett foto kommer det alltid vara en bit dolt med, då det är en bit av en berättelse alla omöjligt kan känna till. hur gräset krasade under fötterna.. vadman fick se sekunden innan, vad som INTE kom med på bild som fanns alldeles invid bilden? Alla dom där parametrarna bidrar ju till den stora bilden – stunden där ute som enbart fotografen kan känna, se och uppleva.

Att visa en rak bild av omvärlden har aldrig varit något mål för mig med mina bilder – tvärtom har strävan efter motiven ofta varit att finna dom som luras så mycket som möjligt – nu talar jag inte om manipulering genom photoshop.

Jag talar om manipulering genom naturens hjälp. Genom kamernas hjälp – som t e x skakning och naturliga filer som skit framför o bakom ett motiv för att måla fram det där jag vill visa upp.. att det högst normala kan se så onormalt ut fullkomligt älskar jag för egen del!

Och betraktelse är som vi alla vet högst personlig och i mångt och vad gällande fotografering och fotograf mycket färgad av den person vi är, vilka värderingar vi har och vad vi själva VILL se.

En samling hyacintstjälkar i zinken skapar en illussion av något annat, men är ingen lögn för det. I verkligheten såg det helt annorlunda ut! Fullt med disk, rätt grällt ljus från lysröret ovan och en rygg som värkte av en halvliggande pose hängandes över zinken på sena kvällen.

MEN det du ser är vad du ser här o nu, något luddigt orangetonat. det är bilden jag VILL visa, hur verkligheten såg ut där och då är totalt ovesäntligt – i mina ögon.

Visst – färgskalan är helt åt pipsvängen fel pga fel vitbalans vilket är medvetet gjort.

Ett frostigt löv låter dig tro att det är vinter och kallt i omgivningen den togs i – och det var det förvisso, men endast under en halvtimme…

Illusion? Sanning? OM inte annat är det raka motsatsen till ovanstående bild.. kall taggig och kylig.

Ändå är båda bilder på växter:-)

Annonser
12 kommentarer leave one →
  1. januari 4, 2012 10:26 f m

    God fortsättning och hoppas du får ett bra fotoår! Kloka tankar som du illustrerat fint med dina bilder. Gillade Tranströmer citatet.

    /Anna

    • januari 4, 2012 10:40 f m

      Tack så mycket Anna och god fortsättning önskas du av mig med, jo jag tyckte om det han skrev Tomas!
      Eller som det står på veckouppslaget i min almanacka:

      ”Vi bör glädja oss åt det vi har utan att göra jämförelser.
      Man blir inte lycklig så länge man plågas av att andra är lyckliga”

      Av Lucius A Seneca

      Så sant som det är sagt;-)
      Mvh Anna

  2. januari 4, 2012 3:55 e m

    Leve det fria skapandet! Om en bild är fantastisk skarp och vacker eller bara ett virrvarr av färger spelar ingen roll bara den väcker någon slags känsla och triggar fantasin – kanske t.o.m. gör betraktaren glad. Dina bilder tillför oftast något av dessa värden.
    Lycka till inför det nya fotoåret!
    /Gert

    • januari 4, 2012 9:00 e m

      Absolut -snarare är det väl det som är nödvänditg om man vill utveckla sig själv och sitt seende? Att våga försöka och göra misstag?
      Att äga lyxen att fritt fota när man har lust, eller inte är iaf jag väldigt tacksam för.
      Och kan en bild ge något vidare? ja då är iaf jag helt nöjd;-)
      Tack Gert för din feedback, för den hjälp du gett och de intressanta tankar du väcker under dina kurser!
      Jag tror dina nätkurser kommer nå succe under 2012:-)!

      Mvh Anna

  3. Jörgen Schön permalink
    januari 4, 2012 7:23 e m

    Ett tankeväckande inlägg minsann, vad är sant egentligen och kan en bild tala sanning eller – ja det är frågor som jag själv har brottats med ska du veta! Det finns en djupt filosofisk tanke i anslutning till denna frågeställning som ställdes av den grekiske filosofen Protagoras. – Människan är alltings mått” sa han, och menade att vi inte kan göra några anspråk på absoluta sanningar om verkligheten. Det beror helt på vems utgångspunkt vi ser världen ifrån – sanningen som sådan är subjektiv. Vilket ger att min åsikt är sann för mig, men din åsikt kan vara lika sann för dig – ohyvlad relativism ja visst, men hur kan vi motsäga detta faktum.

    Och det kan väl verkligen gälla den fotografiska bilden för hur vi än vänder och vrider oss så kan vi aldrig avbilda verkligheten sant och fördomsfritt om man ska vara så där duktigt snusförnuftig. För varje gång vi fäller omdömen och uttalar oss om det vi kallar verkligheten så utför vi abstraktioner, våra sinnesupplevelser dras igenom det intuitiva raster som både konstituerar och ”framkallar” verkligheten, och på så sätt gör den begriplig och hanterbar. Men var vi än står så finns det ingen utsiktspunkt som är allseende. Oavsett var man står så står man alltid någon stans, där finns ingen priviligerad position från vilken världen framträder ren och obefläckad fri från förförståelse och fördomar där vi i vår oskuld ser världen ”som den verkligen är” – för att då skulle den inte vara begriplig. Vi ser den ju alltid så som den är för oss och bilden är en bara tolkning och ett utsnitt av världen. Vi är alltid personligt engagerade i uttolkning av en bild och dess mening.

    Det som jag tycker är den springade punkten är i vilket sammanhang och under vilka intentioner den framställs och hur den förfäktar att innehålla ”sann” information. Kameran ljuger med brännvidder, skärpedjup, vitbalans och slutartider därom håller jag med – men att lägga in avgörande element i bilden och framhärdar att detta icke har skett då måste jag påstå att känner jag mig blåst och snuvad på avgörande information. Men därom inget sagt om bildens konstnärliga kvalitéer – den kan vara mycket sevärd och hålla hög klass även om så har skett. Men jag ser den på ett helt annat sätt, den berättar något helt annat för mig.

    Jag fick mig en tankeställare i höstas med den manipulationsskandal som uppdagades – men den var nyttig för mig och mitt kritiska seende som fick välbehövligt syre – man ska inte svälja allt med hull och hår…….men jag kände mig verkligen blåst och framför allt fånigt blåögd!!

    Underbart citat av Tranströmer och jag tycker att du framhärdar sunda tankar. Önskar dig en god fortsättning på året och ser fram emot nya tolkningar från dig och din kamera!!

    Mvh, Jörgen

    • januari 4, 2012 9:28 e m

      Ojoj vilket härligt svar! Dina svar gör en aldrig besviken Jörgen, jösses så njutbart formulerad text.. Den här måste läsas igen och igen.

      Jag håller helt med dig om sanningen och åsikten, om ens egna och genom andra.
      Men till syvende och sist KAN man bara ansvara för sin egna fotosmak och egna beteende..
      och inte minst.. hur man känner och upplever genom allt som sker, genom egnas och andras handlingar…

      När sonen var liten, runt 1 år sprang han på kvällarna ut och dunkade huvudet i asfalten!!
      Självkalrt sprang jag ut och försökte stoppa och hejda…Han var frustrerad över att inte kunna berätta allt han ville.. och frustrationen blev till vanmakt och drevs till panik för sina egna känslor. Just den där rädslan för sina egna känslor är extra starkt hos barn – då har ju aldrig upplevt dom förr..?
      Så fort talet kom igång på allvar försvann vanmakten hos honom.

      Eller som den gången jag själv blev uppsagt från min arbetsplats. Jag hade blivit lovad en annan lägre befattning muntligt innan semestern men när jag kom tllbaka var det ej längre möjligt. Hur sårad jag än var innan att behöva byta ner mig var inget mot frustrationen efteråt och hur lamslagen jag kände mig.. ändå var smärtan jag kände självförvållad? Som ett sags frosseri i självömkan..
      Vad vill jag ha sagt med det här då. jo jag hoppas innerligt att du INTE känner dig blåst och blåögd längre.
      Det är ”bara” en känsla och det som skedde helt enkelt ett faktum.
      Något man kan lära sig av på flera sätt?

      Ja det där med idoldyrkan skrämmer. Men det är inte idolen som skall klandras utan den fanatiska viljan att se upp till och låta sig vägledas av någon, istället för att lyssna inåt och gå sin egen väg. Att inspireras av, influeras av..utvecklas genom är fantastiskt, men det ÄR bara människor som inspirerar.. en lika liten och rädd som alla andra.
      mn kanske vill så så gärna ha en frälsare? En vi sätter allt hopp på som kan alt vet allt och har alla svar?
      Ett mänskligt drag hos oss helt enkelt från tiden då vi hade kungar och kejsare..

      Ja inte vet jag.. min hjärna är trött känner jag och hoppas det gick att tyda ut något genom mina sömndruckna rader ändå;-)

      Gott Nytt fotoår till dig med min vän
      och alla ni andra
      som på jorden vandra
      ivrigt sökande med kameran på svaj
      hoppas jag innerligt den aldrig blir paj..

      kameran alltså:-)

      //Mvh Anna

  4. januari 4, 2012 11:49 e m

    Intressanta och tänkvärda tankar. Upplever mig nu efter höstens händelse är att allt skall vara så sant, äkta och riktigt men vart tar då konsten, visionerna, kreativiteten, uptäckarlustan och strävan att utvecklas genom att experimentera med färg, form och rörelse vägen. Om allt skall vara bara rätt upp och ned och inte ens det är sant och riktigt, då fotografen valt utsnitt, brännvidd, slutartid, bländare mm.
    Själv så är jag inne på dina och Jörgens tankar, bla att mitt mål är inte att visa en rak bild av omvärlden. Däremot vill jag ha omvärlden som utgångspunkt och lägga in min vision och mina personliga drag/känsla till bilden, därav all dubbelexponering, motiv som inte är fullständigt fokuserade, rörelse mm, mm.
    Men precis som Jörgen (fö har han ett uttömmande svar, så jag fattar inte varför jag svamlar på för 😉 ) så ligger ju den springande punkten i ”är i vilket sammanhang och under vilka intentioner den framställs och hur den förfäktar att innehålla ”sann” information”
    Men trots den nya ”sanna” vägen så forsätter jag med den form av fotografi som jag trivs med och tycker utvecklar min fotografi. Men sen är ju aldrig ett sunt ifrågasättande aldrig fel, men då i rätt samanhang, eller hur man nu skall uttrycka det… Jaja om detta kan man spåna hur mycket som helst 🙂
    Klockan är sen och därav viker jag ned mig nu 😉
    Härliga bilder du illustrerat dina tankar med…
    Önskar dig och de dina en riktigt God Fortsättning på det nya året….

    Må dina fienders skägg växa innåt och dina kameler finna vatten 😉

    Mvh Kalle

    • januari 9, 2012 8:24 e m

      Hejsam Kalle:-)
      Ja sanning är ett allt oftare använt ord vad gäller foto idag.
      En bild är antingen sann – eller en lögn.

      Är en färgblind en lögnare då?
      Eller ett svartvitt foto? Ett sepiafärgat?

      Självklart inte.
      Ämnet är uppenbarligen för stort för att klämma ur sig ett allsmäktigt svar här på några rader.. men visst är det intressant! Exakt hur känsligt ämnet är har kommit i dager på flera forum genom bilder som berört och väckt uppmärksamhet.
      Jag fascineras över de starka känslor som rivs upp.
      Foto är uppenbarligen mäktigt, kanske väcks så mycket känslor gör att så många engagerar sig åt det idag?
      Men för att hitta sin egen väg och försöka bli nyskapande och ”egen” måste man nog experimetera och hitta sitt egna stuk.

      Det tycker jag verkligen du lyckas med Kallemannen för att en bild är din ser man direkt – även om den är helt annorlunda (om du förstår vad jag menar;-))

      Tja.. hur fiendens skägg växer vete fan – hoppas de blir lyckliga iaf:-)
      Med eller utan skägg.

      Mvh Vittran

  5. januari 5, 2012 10:00 f m

    Och ser vi det måste det ju vara sant?… fantastiskt inlägg…

    Glad att jag hamnade hos Dig idag… det som var så oklart och kaotisk inuti mig ”landade plötsligt på plats”… vilken lättnad…
    Det var den där skandalen som rörde mina tankar om fotografi och det hur vi ser på varandra som bildskapare… Härligt svar från Jörgen…
    Ingenting i livet är så enkelt, svart och vit… Tack och lov för det! 🙂

    Önskar Dig God Fortsättning på det nya året och hoppas att vi ses någonstans någon gång :)….
    Kram Halina

    • januari 5, 2012 10:57 f m

      Visst styr ögonen väldigt mycket för oss?
      Men de får inte göra det till den milda grad att de sätta krokben för vårt sunda förnuft?

      Visst är han fantastisk på att formulera sig Jörgen – sitter ofta mållös så man läser hans bloggar, maken till talangfull människa!! *s*
      Det är så sant som du skriver – allt är inte så enkelt alla gånger.
      Kanske måste nman äga modet att lyssna till vad man själv vill utan att skrämmas till vad någon annan vill.

      Fram för mer mer härligt skapande säger jag:-)
      Skaka, dubbelexponera, fota genom plastpåsar eller gräs..go crazy:-)
      Fast som med allt i livet – lagligt.

      Hoppas med vi syns igen

      Kram

  6. januari 5, 2012 10:12 f m

    Kære Anna

    Dejlige betragtninger af virkelighed og illusion. Det er emner som også ofte rumsterer i mit hoved, blot har jeg ikke den evne til at fremstille dem på skrift som du her har.
    Jeg vil gerne opfordre dig til at holde et foredrag om emnet på årets fotofestival sidste weekend i september 2012.
    Håber du kontakter mig herom.

    mvh

    Carsten Krog Pedersen
    http://www.fotofestival.dk

    • januari 5, 2012 10:47 f m

      Hej Carsten

      Visst har man en massa frågor, men inte så många svar alltid;-)
      Det glädjer mig att äen Dansk hittat min lilla vrå i cyberrymden! Är inte internet underbart så säg?

      Tack för din kommentar och påhälsning – jag hör av mig med svar genom mail på din förfrågan:-)
      Mvh Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: