En pappa som älskar papp

Idag fyller min kära far år! En levnadsglad konstnär som hittat kärnan till lycka i sitt liv tror jag man kan säga.. Att ta ifrån honom möjligheten att skapa skulle göra honom ytterst olycklig. Men han har å andra sidan en fenomenal förmåga att skapa i vad som än dyker upp.. trä.. betong.. sten, olja.. akvarell… finns det ett material att uttrycka sig i så gör han.

Man skulle kunna tro att han är en utflippad äldre herre som går sin egna väg och visst – han går sin egna väg och vet verkligen vad han vill, men aldrig att han t ex skulle missa en betalning eller inte sköta sitt jobb. När det gäller yrke och heder var han alltid pålitligheten själv när det begav sig, nu är han pensoinrä sedan länge och behöver inte längre göra något annat än det han vill.

2 ytterligheter i samma kropp och då även mamma fyller på söndag tyckte jag bilderna ovan passade bra in.. en manligt blå och en kvinnligare varm.. båda är fotade i kyla, båda i frost men ser olika ut, trots sin likhet.

————————————————————————————-

Jag besökte Surte fotoklubb i går för att se om det ev kunde vara en klubb för mig istället för Lerum. Klubben ligger betydligt närmare för min egen del och mötte en härlig tjej med världens vackraste hår som jag självkalrt glömt nament på, mer än att hon kallade sig för Anna tillen början:-) Jag får fråga henne igen…. Iaf.  Vi slank som hastigast in på det där med motiven ute och at det inte finns så mycket ute, men jag kunde inte riktigt hålla med. 

För min del är det främst ljuset jag suktar efter och som i brist på ställer till det. Motiv finns det alltid, fast – hur vackra dom är kan väl diskuteras dock. Smaken är ju väldigt olika och tror att vissa motiv som i min blogg inte skulle falla den äldre generationen på läppen. Jag tycker självklart om dom eftersom jag ville fånga dess essens.

Min kära pappa skulle däremot säkerligen älska ett motiv som den här multnande pappershög jag snubblade över ute i skogen:

Men så har han också en förmåga att se lite mer än det först uppenbara:

En hel drös med röksvampar fanns djupt inne i skogen. Det såg ut som ett slagfält med omkullvälta eller sårade svampsoldater.. Rätt ruggigt faktiskt.  Mörkret fick mig experimentera med längre slutartider och skakade lite hej vilt och fick lite suggestiva uttryck som fick svamparna se lite mjukare och  sådär lite utflippade ut;-)

Och har man ingen Nikonkamerna får man pröva med andra metoder..

Med ett par sekunders slutartid försökte jag sitta still med siktet på halva tiden riktad mot en bit av vad jag tror är en slags motor och halva tiden 90 grader åt andra hållet där en hög med tidningar låg uppstaplade mot en gran.

Problemet var dock att de båda motiven inte befann sig på samma fokusplan och eftersom slutaren var öppen kunde jag inte heller se och rikta in den”nya” fokusen, så det fick bli på känn helt enkelt. Jag testade innan och visste ungefär hur mycket jag skulle vrida fokusen för att få en hyfsat skärpa även på tidningshögen som fick bli motiv nr 2.

Och inte vet jag.. ett par försök senare genererade den här. Skärpan fanns åtminstone på motogrunken lite lite grann:-)

Aldeles intill min bil slängde jag en blick ner mot forsen och där såg jag en vit massa som snurrade runt runt, som en vintergata i miniatyr:

Ett par störande ljusa grenar i ovankant är bortretuscherade

Annonser

7 thoughts on “En pappa som älskar papp

  1. Grattis till Din Pappa 🙂

    Bilderna är bara underbara. Du är enastående! Att se någonting i ruttnande varor… ja… jag är så glad att Du delar med dig och på detta sätt kan jag berika mitt seende och fotande 🙂

    Har du sett spöket i den näst sista bilden? Jag ser den och det är sååå roligt 🙂

    Ha en fin helg
    Halina

    1. Hej Halina:-)
      Hehe, jag ser ett spöke i både den andra och tredje bilden nerifrån, kanske inte samma dock? Men det spelar mindre roll – att du såg något annat än det först uppenbara gör mig hedrad:-) Kul och verkligen något min pappa skulle tycka om att få höra!
      Jag har idag gått igenom hans tavlor tillsammans med honom och sett hans tolkningar i olja av ett par av Tomas Tranströmers (nobelpristagaren i litteratur 2011) dikter – häftigt som bara den!
      Det där är något som skulle vara kul – att som fotograf anta en diktutmaning och få fram sin egen tolkning av det som dikten förmedlar? Vore inte det något! En fotografisk utmaning kanske?:-)
      Ha en fortsatt fin helg du med Halina:-)
      Mvh Anna

  2. Så konstnärliga bilder och vackra färger. Har själv märkt sen jag börjat med macro fotografering att man på ett helt nytt sätt ser världen och alla detaljer, ljuset, ja precis allt. Det är en njutning att titta in till din blogg!
    Mvh Karita

    1. Kunde inte instämma mer i dina tankegångar. Tacksamhet är ett ord som poppar upp.. Man häpnar ju över hur sinnrik moder natur är som fixat ihop alltsammans, från det minsta lilla till det största. Oavsett storlek är alla beståndsdelar precis lika viktiga:-)
      Ett stort tack för din kommentar Karita, den värmer massor
      Mvh Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s