Skip to content

Holmen på land

augusti 2, 2012

Jahapp, så var då 5 veckors ledighet snart till ända. 1 enda dag kvar förutom helgen – sen är vardagen verklighet igen. Jösses vad fort det gick!!

Jag har fotograferat mycket denna sommarn. Vädret har varit precis så där växlande som behövts för att faktiskt uppskatta de (få) tillfällen då solen sken och kunde inte varit nöjdare med min semester egentligen.

Det enda lilla delikata ”problemet” som återstår är att överföra och öppna upp alla rawiler som ligger och väntar i bokhyllan. Tråkigt – eller hur? Inte! Precis lika kul det med ju;-) Då får man uppleva all spänning med mystiskt kraschande ljud i skogen, alla känslor och ljud och dofter kommer återigen. Jag har medvetet hållit mig borta från allt vad dator heter senaste tiden för att i stället skuttat runt ute i det fria:-) I takt med att kamerans batteri laddades ur laddades mina egna upp! Jag har sagt det förrut och säger det igen – att uppehålla sig ute i naturen är en euforisk känsla som är svår att slita sig från, speciellt med kameran som kompis och förstoringsglas.. Därför har det fotograferats, fikats, grillats, fotograferats, fotograferats, solat.. fotograferats. Endast en äkta kräftfest på västkusten med kära syster återstår, sedan är alla sommarmåsten avbockade🙂

Härligt härligt!

Och vad är då bättre än att lägga upp lite bilder när åskan mullrar utanför fönsterrutan….

Dagens skörd kommer från Ragnhilsholmen på Hisingen och den slingrande väg som leder mellan mitt hem till denna märkliga borg. Bilderna togs för drygt en vecka sedan – en dag då vädret skulle bli bra men inte blev det, dvs lika oförutsägbart som sommarvädret i stort tenderade bli.

Jag använde mig av min rosa gammelcykel som är så där otroligt jobbig ni vet –  med gigantiska hjul och helt fri från växlar? Att cykla upp för backar med den är inte att tänka på!!! Inte för mig iaf…. (Himla tur man är gammal så man har något att skylla på;-))

På Ragnhilsholmen finns det franska snäckor, sådana där stora ni vet som man använder i matlagning? Jag tror det är en snäckbebis som hänger på blåklockan nedan men kan ha fel…

Harrisens fröställningar fotades längs med vägen:

Kanske ser ni som jag, en röd luftballong i bakgrunden som är på väg upp mot sitt vita berg? Det är förståss en utblommad rest samma som i förgrunden:

Fröställningar och rester är väldigt spännande tycker jag – och DET kommer vi se mycket av ute i naturen snart! Underbart! Här snubblade jag över en liten glad figur som bär på sitt barn i famnen:

Jag älskar att fotografera med något i för- och i bakgrund och låta dessa leka fram effekter och konstiga motiv. Då kan det t ex bli så här som i bilden nedan:-) Börjekonst tyckte familjen att detta ser ut som. (Börje är min fantastiska konstnärspappa som målar lite sådär surreaistiskt med starka mustiga färger!)

Blomman för dagen är ljuvliga tycker jag, så generösa i sitt format och pryder vackert asfaltkanter och lyser upp karga öar. Sidan kan se ut så här:

Jag hoppas ni också haft och har en härlig ledighet!🙂

22 kommentarer leave one →
  1. karita permalink
    augusti 2, 2012 9:22 e m

    Ljuvliga bilder och härliga färger:) det är sån njutning att titta på dom. Tycker själv också om att fotografera olika fröställningar, dom är som små konstverk, små tofsar, eller annars spännande form och modell.
    / Karita

    • augusti 6, 2012 4:03 e m

      Hej Karita:) Vad kul att du kikade in!! Ja jag har allt sett dina härliga bilder, kanske njuter man extra mycket av det kreativa i just fröställningar som makrotokig? Hur finurlig moder natur är i sitt skapande av den lilla världen slås man ju av gång på gång när man snokar med sitt förstoringsglas:-)
      Mvh Anna

  2. augusti 2, 2012 11:20 e m

    Flotte bilder…men kjære deg…..det tredje siste??????? fekk frysninger!!!!! Helt lekkert😀

    (Hmmmmm…kanskje det var fordi det såg jo ut som en kvinnes truse og lår – helt til blomsten dukket opp😀😀

    • augusti 6, 2012 4:06 e m

      Haha, jasså du gillade den? Hmm tja om man såg allt det där vackra som du räknar upp förstår jag väl din reaktion;-) Måste erkänna att den tanken inte slog mig alls – förrän nu då;-) Jag såg en slags ljusmagma som strilade ur en röd bägare:-)
      Tusen tack Geir för din kommentar och för att du kikade in, det värmer:-)
      Mvh Anna

  3. Camilla permalink
    augusti 4, 2012 9:17 f m

    Tjusiga bilder. Visst går semestern fort. Härligt att den blev som du ville ha den. Jag är också väldigt nöjd. Har ju varit på Island. När jag ser dina macrobilder blir jag sugen på att damma av objektivet. Har nästan inte använt det alls på semestern. Men kanske inte så konstigt när man befunnit sig i ett paradis för landskap.
    Håller med fullständigt om att naturen laddar ens batteri. Jag tror människan ibland tagit ett för långt steg ifrån vårt ursprung. Vi behöver naturen. Man mår bra därute. Ha en bra helg.

    • augusti 6, 2012 4:13 e m

      Ja att du är nöjd förstår jag ju mycket väl i såfall:-)
      Min chef kommer från Island och han visar så många härliga bilder från landet, måste återkomma till din sida och kika på hur ljuvligt du haft det!
      Mvh Anna

  4. augusti 4, 2012 10:19 f m

    Som jag har försökt mig på macrobilder som liknar dina, för att försöka utveckla mitt macrofotograferande.(Vill ju inte efterapa dina bilder) Det måste nog vara att jag inte kan se det du ser. Slutar oftast med att det blir traditionell macro. Inte fel i det men man vill ju utvecklas.🙂 En härlig samling bilder som vanligt där den sjunde uppifrån är favoriten. Så enkel men samtidigt går hjärnan i gång, kan titta länge på den. Blev dock lite generad när jag scrollade neråt bland dina bilder, den tredje nerifrån såg ut som om det var rätt mellan benen på en person, det var inte förrän jag såg hela bilden som jag upptäckte vad det var. Lite pinsamt men det bjuder jag på.🙂

    Vänligen Mats

    • augusti 6, 2012 4:18 e m

      Äsch, men inte är mina bilder så speciella…..Om jag kan lyckas tänka lite annorlunda blir jag självklart väldigt glad, det är dit jag försöker sträva – mot det annorlunda – iaf enligt mig själv, men ”vanlig” makro är precis lika bra det med? Allt beror ju på vad man själv tycker om att se på.. Min smak är bara min smak:-)
      Haha, uj….rätt mellan benen? nja riktigt så tokig är jag inte. Här är det enbart naturen och makro gäller (med enstaka försök att blicka upp). Tack för att du kikade in och för dagens skratt:-)
      Mvh Anna

  5. augusti 4, 2012 9:09 e m

    Fantastiska bilder! Jag har inte följt dig så länge men har blivit otroligt inspirerad av dina bilder och din fototeknik. Jag har försökt efterlikna, det ska erkännas, men absolut inte lyckats.

    Vad har du använt för objektiv på bilderna ovan?

    Tack för underbara bilder under sommaren!

    • augusti 6, 2012 4:24 e m

      Hej Karin:-)
      Oj men vad hedrande!! Jösses… Objektivet är ett hyfsat billigt tamron 90mm (2.8) som jag är tokförälskad i. Att fotografera rakt igenom växtdetaljer är ett annat tips! Det blir sååå hörliga effekter…. och beroende på hur mycket växter som ligger i förgrunden blir effekten olika från gång till gång. ALLA bilderna ovna är fotade på det sättet, men den med blomman för dagen har lite mindre bös i förgrunden som man kan se.
      Jag köpte mitt makort för många år sedan och har i stort sett inte använt något annat sedan dess. När yngste sonen spelar trummor och skall filmas in åker ett vidvinkelobjektiv på, men makrot åker snabbt på igen;-)
      Tack själv för att du kikade in och skrev en kommentar, jättekul:-) Ha en fortsatt härlig dag – nu kommer solen i Göteborg!!
      Mvh Anna

  6. augusti 5, 2012 2:13 f m

    Dina bilder är helt MAGISKA!!! Jag är här ofta och njuter av dem men skriver allt för sällan (mest för jag sällan har tid att läsa texten och då vågar jag inte skriva av någon anledning, vill inte att du ska tro att jag inte bryr mig om dina ord, men orden läser jag för sig och tittar på bilderna för sig…din blogg kan jag läsa länge på min telefon tex när jag lägger mig…orkar då inte kommentera)

    DU är helt magisk…eller dina fingrar… Jag måste ledsamt erkänna att jag blir sämre och sämre och det känns inget roligt…särskilt inte som jag vill ta lika fina konstverk som du… Jag förstår ärligt talat inte hur du gör! Har du lust att förklara för mig? Kör du rakt igenom 2,8? Det kan du ju inte göra!!! Eller??

    Nu vet jag….och det är ju självklart egentligen…bara sent på natten skulle jag tro! ;O) Det är ju dina ögon och ditt seende som är magiskt! Du skapar magi… Jag önskar att jag kunde få gå på fototur med dig och studera dig när du gör denna magi…jag tror jag skulle kunna lära mig oändligt mycket!!

    Ha en riktigt skön söndag!

    kram!

    • augusti 6, 2012 4:27 e m

      Vad säger du..? Du som är så enastående på att fota? Stolla!!!
      Men jo, för det mesta kör jag på 2,8 för att få ”bort” omgivningen.
      Speciellt när det så ofta är växtdelar i förgrunden är det också en bidragande faktor, de får inte synas FÖR mycket utan gifta sig med bakgrund och bli ett kreativt blurr. Att det sedan är så det syns genom tamronögat är även det en faktor som gör att jag föredrar 2,8 – då kan jag ju redan se i sökaren hur det kommer bli? Ökar jag på bländaren har jag ingen aning… förrän efter;-)
      Jag fotar ju gärna med dig, men isåfall för att lära mig av dig och hur du inte minst fånga personers själ:-)

      Kram

      • augusti 8, 2012 12:43 e m

        GulleAnna!! Tack snälla för ditt svar! Jag har blivit sämre men det är fysiskt och det gör mig ledsen! Ögonen är dumma och vill inte och då försvinner skärpan och det gör ont i mig…Jag har varit och undersökt ögonen och enligt undersökningen så finns det inget fel eller försämring så det väl bara inbillning! ;O) Men tänk att förlora synen….då förlorar man ju hela sin värld känns det som! :O((

        ÅH vad skoj det hade varit att fota tillsammans!!

        Kram söta du och tack för dina värmande ord!

      • augusti 8, 2012 1:28 e m

        Men herregud, vad säger du? Det är ju förfärligt..?!! Du själv känner ju din kropp bäst och borde väl veta bättre än någon som utifrån ser på dina ögon – usch. Men visst, man kan få hjärnspöken för mindre – att förlora synen vore som du skriver något av det värsta som skulle kunna drabba en:-(((
        Hoppas du helt enkelt kan koppla av och tänka som så att du ju gjort ditt bästa? Då är det väl som som säger.. men går det inte över så får du baskemig ta dom i örat och kräva mer undersökningar!! Det finns bara en av dig vet du och henne vill vi ha kvar länge till!! Kram

  7. augusti 5, 2012 12:14 e m

    Ja, det vart en underbar semestervecka för mig, tror att jag inte får något mer tyvärr. Slit hårt med kameran😉 //Lotta

    • augusti 6, 2012 4:29 e m

      En? En enda?
      Hualigen.. det där lät hårt… Hoppas verkligen du får lite mer, en räcker inte långt men är bättre än inget förståss.. Hmm håller tummarna för värme och sol och sena kvällar för dig istället:-)
      Mvh Anna

  8. augusti 5, 2012 5:36 e m

    Alltid segt när semestern är slut, men med fotoladdade batterier brukar man kunna klara de första månaderna av bara farten! Gillar den underbara gröna bilden med fröställningen massor!

    • augusti 7, 2012 4:25 e m

      Jamen för sjutton. jag svarade ju dig i går? Hmmm (måste ha blivit något galet..grrr)
      Jap, jag hade lätt kunnat haft 20 veckor till!! Jag skall absolut inte klaga!! Absolut inte, men visst jobbar vi aldeles för mycket? Är det livet liksom? Nope…..
      Den första dagen igår gick ändå fort – trots att arbetsordrar lös med sin frånvaro.
      Vad kul att den gillades Ceceilia:-) Det glädjer mig att du kikade in här – tack!
      Mvh Anna

  9. augusti 5, 2012 5:53 e m

    Hej, försökte kommentera igår men det kanske inte gick fram?
    Jag har inte följt dig så länge men jag tycker du är fantastiskt! Dina bilder är så otroligt vackra och jag har inspirerats av dig under sommaren. Bilderna ovan är ju hur fina som helst!

    Vad har du för makroobjektiv?

    • augusti 7, 2012 4:10 e m

      Hej igen Karin:-)
      Jo det gick fram, felet ligger enbart hos mig som inte uppdaterat bloggen tillräkligt ofta. Komentarer måste godkännas innnan de blir synliga vilket gör att det kan ta lite tid ibland, speciellt om jag själv inte är inne så ofta..
      Hoppas du såg min tidigare kommentar? Om inte tål objektivet att sägas igen;-)
      Det är ett tamon 90 mm Makro jag använder mig av med bländare 2,8 som minsta nr men största öppning (ingen stabilisatior).
      Det tog ett tag att vänja mig vid hur den fungerade tillsammans med min Canon 5d mark ll. Jag hade en Canon 400 innan som ju är halvformatscensor och jag gillade hur den lät mig komma ännu närmre. Att sedan sätta på makrot på fullformatskameran gjorde ju att man liksom backade men har nog vant mig vid ”tänket” nu.. hoppas jag.-)
      För just att makrot fungerar att sätta på både halv-som fullformat var ju toppen. Kanske går an och tänker på att man vill uppdatera sin kamera och att då behöva byta ut sina objektiv också är ju mindre kul? Man är ju inte gjord av pengar direkt?;-)

  10. augusti 6, 2012 7:16 f m

    Äntligen lite Ulmestrandkonst att njuta över! Härligt!🙂
    Förstår din tanke att fotafotafota och sen sitta vid datorn, tar ju en stund när man väl satt sej… Mina favoriter idag blir glada fiskmunnen som kommer in från vänster (nr 7), figuren med barnet i famnen och de två sista. En av mina favoritväxter är den på näst sista fotot som är en typ av glim, men har inte sett så mycket denna sommar. Din är mycket övärld för mej, vacker i sina bleka färger och med den lila ådringen. Sista är så fin i färgerna, och jag skymtar ett par långa kanonöron i bakgrunden.
    Ha en fin vecka!
    Johanna

    • augusti 7, 2012 4:21 e m

      Du e la go du:-)
      Haha ja jösses amalia!
      Jag tog en dag ledigt idag.. Det hade tydligen inte börjat rulla in så mycket uppdrag på jobbet och eftersom det var lite väl mycket inarbetare timmar tänkte jag ta ut ett par och fått pressat igenom ett par av rawfilerna som ligger och väntar – yes! Hur kul det än är att fota vill man ju även ”framkalla” dom?:-) Tror nog det kan vara bra att ta ett litet uppehåll och rensa skallen innan man går igenom bilderna dock, för visst blir man färgad av hur man upplevde fotograferingen där o då på plats? Alla läten.. och hur man fick anstränga sig för att nå en viss bild. Att släppa dom minnerna är kanske ett måste för att kritiskt och förhoppningsvist hyfsat opartiskt kunna granska sina bilder. Inte lätt dock, man själv vet ju alltid när, har och hur.
      Jasså den heter glim? Kul, det hade jag ingen aning om – visst vet man hur blommor mm ser ut, men namnet är jag dålig på. Vitbollar är väl arbetsnamnet på dom😉 Men glim skall jag alltså minnas dom som nu framöver, tackar så hjärtligt för det:-)
      Vill önska dig med en fin vecka Johanna och tacka för besöket:-)
      Mvh Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: