Dagar att minnas

”Livet är inte de dagar som gått utan de dagar man minns”

Dessa rader möttes jag av häromdagen då jag öppnade min brevlåda.

Och visst är det ju så? Kanske är det därför så många av oss älskar fotografering, då det ju hjälper oss minnas dagarna extra mycket. Ofta är det ju inte motivet i sig man mindes extra starkt, utan vägen dit, fåglarma.. hoppet övre slaskpölen… knastret under skorna på väg upp till en viss sjö… Ljudet av elkablarna över mitt huvud. Kanske inget av vikt för många, men det är ju livet ljud? Livets brus – det som gör upplevelsen så mycket mer närvarande, intensiv och inte minst – levande.

Dessa tänkvärda rader hade skrivits varsamt på ett vackert tack-kort. Ett som värmde i magen och som nu får hedersplatsen … på mitt kylskåp! *s*

Många av de verkligen viktiga sakerna i mitt liv står framme – mitt i vardagsröran där jag lever och uppehåller mig. Det är absolut inte av respektlöshet, om något så är det tvärtom. De är så viktiga att jag inte vill stoppa undan dom.

Som min pappas tavla som står aldeles bredvid spisen på bänkskivan där mina vitlökar ligger. Nu är det ingen stor tavla utan en mindre, ca 30x30cm och har åtskilliga gånger skämts och tänkt tanken att den skall upp på väggen (där hans övriga tavlor hänger) – det brukar ske då föräldrarna kommer på besök.

Men jag gillar verkligen att den står där den gör – faktiskt! Den är med mig i livet, ständigt i blickfånget för att tillåta fantasin skena iväg och inte minst så påminner den om min far.. pappa bryr sig inte alls om att den står där den gör. Han tycker nog bara det är bra tror jag!

Och nu finns alltså kortet där mitt i livet och röran med. Bredvid ett magnetkort på min yngste son och kallelsen för min äldste son till diabeteskliniken.

För mig viktiga saker.

Och en dag att minnas dök upp förra helgen.

Vid denna årstid känns det som att man har lite av en kniv mot strupen… ständigt oroligt för att trädens färgsprakande löv skall försvinna. De hänger fortfarande kvar även om trädkronorna tunnas ut allt mer för var dag som går, men fick en liten panikattack som sagt i helgen och gav mig ut för att trotsa duggregnet som tyngde lördagen. Fast mörker och regn dämpade allt ljus trädde märkligt nog färger och svärta fram extra tydligt. Jag tog tillfället i akt och skakade då ljus inte behagade infinna sig:

Nere i diket bubblade ögon upp, då min egen upp o nervända skugga målade dit pistiller:

Innan jag ens gett mig iväg blev jag kvar på tomten.. Ett par amerikanska blåbär på min baksida fullkomligt brinner i det rödaste rött! Bakom bladen smög sig kvarvarande pinnar och ogräs fram:

En halv meter framför klär skiffern marken.. med en vitbalans inställd på glödlampa blev känslan kall och blå.. en kontrast mot det rödgula som brann strax ovanför:

Det jag minns mest kommer nog vara den stora köttbit någon placerat ut vid en äng i min närhet.. lite äpplen fanns utströdda intill och då ljudet av skott kom närmre från skogen tyckte jag det var bäst att dra mig hem – jag hade ändå varit ute i ett par timmar och mat måste lagas till de hungriga hemma. Och vad händer…? Solen kommer fram, som genom ett mirakel. Och tja.. ett kort blev det iaf utan vätan:-)

Annonser

26 thoughts on “Dagar att minnas

    1. Tack så m mycket Thorsten. Jag är glad att något överhuvudtaget lyckades hamna på bild.. mörkt och regnigt var inte de förutsättningar jag hoppades på. men men, sånt är livet – vi fotografer får hoppas på helgen som kommer istället – kallt och soligt! Härligt:-)
      Hoppas du får en kanonhelg med bilder som knockar oss!
      Mvh Anna

    1. Vad roligt att du tyckte dom fungerade. Kollade in din sida och såg att du fotograferar sånt där jag önskade mig kunna, landskap. Härliga höstvackra bilder jag gärna kikar vidare på när klockan är liiiite mindre än nu;-)
      Får önska dig en god natt och en härlig start på veckan

      Mvh Anna

  1. Men så ljuvliga bilder! Färger går rätt in! Det har blivit lite av veckans höjdpunkt att kolla in din blogg och fina bilder.
    Nu har det ju varit frost några nätter, så några färggranna blad hittar jag inte, Men frosten i sig är ju härlig, så det har blivit tidiga morgonpromenader både lördag och söndag med kameran i handen.
    Ha en fin vecka!
    / Lena

    1. Men oj ? Kors vad hedrande!!
      Fantastiskt roligt att du väljer att återkomma Lena:-)
      Det förvånar mig inte att du varit ute i helgen, finns nog inte många fotografer som lyckats hålla sig ifrån det ljuvliga vädret 😉
      Och jisses så många fina bilder man sett på t ex fotosidan!
      Jag har haft ”tur” med växligheten runt om kring, men nu sjunger det allt på sista versen måste jag säga. bladen dimper ner fort och inte många hänger kvar nu efter dessa frostnätter. Men du kan man ju fotografera färgrika löv på marken – kanske om man har tur under lite is? Det är vansinnigt vackert tycker jag:-)
      Tusen tack för att du kikade in Lena, det gladde mig:-)
      Mvh Anna

  2. Så härligt att få ta del av dina tankar Anna som man tar till sig o tänker efter själv vad som är viktigt i livet o vad man vill få ut av det .
    Underbara tavlor du skakat fram i impressionistiskt stil , snyggt målat. Snygga kreationer i övrigt också.
    För egen del blev det älg- o frostbilder i helgen då kylan slagit till ordentligt , välkommen in att kika.
    Ha en fin vecka ! Rnnie

    1. Får svara den första med;-)
      Kul att du gillade skakisarna – dom är ju himla roliga att försöka sig på tycker jag. Inte minst att möta folks förvånande blickar (det är ju inte så vanligt att man brukar skakar hela utrustningen då man tar kort;-)
      Oj vad roligt – jisses.. frost och älg i samma paket? Mumma..Ser fram emot att få ta del av dina bilder!!! Jag får återkomma i kväll då lunchen snart är slut….:-)
      Tack Ronnie för att du kikade in och skrev en hälsning, det värmde.
      Mvh Anna

  3. Får väl lov att kommentera en gång till , på nåt vis försvann tydl. den förra.
    Staffli o pensel behöver du verkligen inte Anna . Skönt måleri, lite impressionistiskt över det hela o vackert som bara den. Även de andra kreationerna är kanon , dina fotoögon fungerar klockrent o hoppas värdena för äldste sonen var ok.

    1. Nej nej, det var bara jag som inte varit inne på sidan för att godkänna kommentarer, den fanns där:-)
      Ja värderna för sonen är väldigt bra och han sköter det helt själv numer.
      Men det är inte enkelt….. Förstår att många inte orkar med ytterligare en ”uppgift” i livet som ju diabetes innebär. Att räkna ut hur mycket insulin man behöver ta till olika födor tycks var det svåraste för en del diabetiker. Men vi har testat väldigt mycket och prövat oss fram med i stort sett allt, så nu har han bra hum om hur hans kropp påverkas av olika födor och inte minst hur den påverkas av motion!! (ENORMT MYCKET)
      Tyvärr är det ju inget man kan upphöra med under ett tag, man kommer inte undan, en känsla som väl är svår att förstå om man inte drabbats av någon liknande sjukdom. Men så många gånger jag önskade att jag kunde bära hans ok ett tag..

      1. Ooopps sorry, inte meningen att du skulle behöva svara på två kommentarer så tätt inpå . Skönt att höra ang din ena grabbs värden . Har själv diabetes typ 1 sen ett par år men det går alldeles utmärkt ändå man vänjer sig vid sprutorna o som du skriver det är bra med motion o lite extravaganser i form av smarriga efterätter emellanåt går bra det med bara man har lite koll.
        Hoppas du hinner kika in o kolla runt lite (de frostiga älgarna nu inlagda) .
        Ha det fint o hälsa !

      2. *s* Ingen fara, ville bara visa att jag inte tagit bort något, bara varit sent ute…
        Jasså har du det??? Oj…. Vi fick informationen att man inte ”kunde få” diabetes typ ett om man var över 40 år. Att det då var ”säkert” liksom och man bara drabbats av typ 2..?
        Mycket märkligt, jag har hört ett flertal som faktiskt klassats som typ ett trots att det är över 40. En bekant var över 50 då hon nyss diagnostiserade med diabetes typ 1. Rätt märkligt kan jag tycka då hon haft problem länge, mn inte så allvarligt. Sonens bukspottskörtel är ju helt död. Det finns inget insulin som produceras alls från den och det hade inte varit någon chans att han kunnat gå i flera år med det? Han hade kollapsat totalt.Därför låter hennes i mina öron som typ 2, att insulinet inte räcker till……
        Hoaps det fungerat bra för dig utan några större känningar? Den där akutsprutan ser jag aldrig han skall behöva få använda.. hualigen!!

        Ja mycket godis och efterrätter intas av sonen. Hans kompisar brukar säga att man inte kan tro att det bor en diabetiker i detta huset så mycket godis som ligger överallt! *s* Så var det väl mycket förr när man inte kunde kontrollera blodsockerhalten lika lätt och bra som man kan idag.
        NU skall jag njuta av älgar i dimma:-)

        Ps. skall hälsa honom:-)

  4. Som vanligt tänkvärda ord från dig och en skön variationsrik blandning av bilder. Känner igen mig i den lilla paniken som infinner sig i att inte hinna fånga färgprakten i bilder innan det är för sent. Å andra sidan räcker det väl bra nog med att ögonen hinner registrera den vackra årstid som hösten är. Det låter kanske lite märkligt, men själv ser jag faktiskt lite fram emot gråväder, färglöshet, kylan, snön, isen… Är sugen på att försöka få till en lite melankolisk känsla i bilderna, och för det passar nog kommande månader fint tror jag. Bilderna 2 & 7 här ovan tilltalar mig extra mycket. Tjusigt! Må så gott, kanske stöter vi på varandra i Vårgårda?! /Mattias

    1. Håller så med dig ang det du skriver… många gånger har jag kommit på mig med att stirra ut ur fönstret på jobbet mot de gula färgsprakande löv björkarna pryds med under hösten. De känsn ju som en riktikgt C-vitamindos för ögat – och är väl egentligen så med? Färg är bra på många sätt!
      Den där paniken kan ju faktiskt tvärtom förhindra att man faktiskt ser – på riktigt? Märkligt att man så gärna vill ”fånga” istället för att främst själv uppleva!:-)
      Jag kan inte i nuläget påstå att aj glängtar till det grå dock, med nödastöten från söndagens vintertid blev den mörka dgane om möjligt än mer mörk och värre blir det. Och för varje år suckas det högt och man tor att det aaaldrig kan bli ljust igen.. ändå blir det ju alltid så:-)
      Värmen kommer, ljuset med oc hmed det nätter som aldrig tycks bli mörka. Nätter som är för varma, för ljusa.. för surrande med mygg – haha. Ja jösses, vilken klen varelse människan är:-)?
      Din inställning låter klart förnuftigare- anamma det positiva som följer med varje årstid! Jag skall försöka med detta jag med framöver:-)
      Ja vi kanske syns på Vårgårda? Jag skall dit på lördagen har jag tänkt och lyssna .. och se:-) Det ser jag fram emot!
      Ha det så gott!
      Mvh Anna

    1. Alltid lika roligt att se ditt ansikte här inne Gert:-)
      man blir så glad av din bild!!
      Visst är det KUL att skaka loss lite? Äscsh inte vet jag om det blir så bra, men det gÖR mig glad!! Är så nöjd med min 5D, men det enda jag saknar är att det inte går att dubbelexponera.. det ser så tjusigt ut tycker jag när andra *host harkel* nikonister visar sina fina bilder. ujuj. Det är nästan, NÄSTAN att jag önskade mig ha en nikon… men bara nästan;-)
      Mvh Anna

      1. No worries – här är det öppet för diskussion:-)
        Så den kan alltså dubbelexponera? En bra idé isåfall. Men nu HAR jag ju en kamera som ÄR bra iof men om dem skulle gå sönder, bli stulen etc så då vore definitivt 3:an valet! Varför byta från ett canonmärke;-) Tack för tipset Thorsten!!

  5. Kossan här. Som idisslar dina bilder. Denna gången är det speciellt första och tredje som nogsamt mals i alla sju magar. Helt med verkligheten överensstämmande är det kanske inte, men dem känns faktiskt i magen när jag betraktar dem. Pulsen ökar lite också, en adrenalinkick kanske? Ett sant nöje att få ta del av, är så GLAD att du bjuder på dem och dina fint framlagda tankar. En stor inspirationskälla!
    Skulle vara kul att se resultatet av en dubbelexponering :O) Nästa gång du har en kurs, får du låna ”en riktigt kamera” och testa (ursäkta!) Ser jag dig i Vårgårda ska jag säga hej till dig, om det är OK. Ha D gött!
    Inger Anita

    1. Haha, god dag lilla fröken:-)
      Välkommen in till hagen!
      Kanske är det det gröna gräset som kickar adrenalinet:-)
      Himla roligt att du njuter av naturen, det värmer en bondmoras hjärta!
      Men någon mer kurs är knappast troligt att det blir tyvärr. Jag har beslutat mig för att trappa ner på föreläsning och kurser.
      Ahh, kul! Hojta gärna till om du ser mig! Jag kommer vandra runt med maken, men han är så snäll så – bara att hoppa fram.-)
      Åker du dit själv eller med ett gäng?

      /Annisen

      1. Förstår att tiden är knapp – man måste ju jobba ibland också :O)
        Åker till Vårgårda själv – bor inte långt därifrån- men hoppas träffa många bekantingar. Hej hopp…

  6. Som vanligt härliga bilder, hoppas du fått många dagar att minnas i sommar och hösten för den delen med.
    MG6075 skön dragare väl avmätt mellan skärpa och rörelse, stammens färg i kontrast mot bakgrundens klara och pigga färger ger en fin effekt.
    De Amerikanska blåbären underbara färger och bilderna ger en fin målerisk känsla, bara att njuta av den fina ”färgröran” 🙂
    Sedan löven som verkligen får min fantasi att ta vilda svängar, många spännande mönster i ljus, skuggor och reflexer. Där mina ogon eller rättare sagt mitt sinne, fantasin upptäcker hur många figurer som hellst…spännande!
    Ha det bäst! 🙂

    /Kalle 🙂

    1. Hej Kallemannen:-)
      Väldigt hedrande oh roligt att ta del av dina fantasier – det är sådana som får en bild växa och det tackar jag för, verkligen!
      Ja man får ta vara på de stunder man minn soch kapslar in för att njuta av så här på förvintern, den långa gråperioden väntar oss ju och det är ingen munter historia, iaf inte de dagar då man sitter innanför 4 väggar och det är mörkt då man går till jobbet och mörkt då man kommer hem. Men man får väl se det positivit, det BLIR ju ljusare igen någongång;-)
      Tills dess får vi Norbor pigga upp oss med härliga friska stunder ute i naturen – vntern är för härlig när den väl kommer och DET ser iaf ajg verkligen fram emot:-)
      Ha det bäst du med Kalle, tack för besöket:-)
      /Vittran

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s