Skip to content

different parts

juli 4, 2016
_MG_6078_s

The green king

Det känns som jag varit över halva jordklotet under de senaste månaderna, ändå har jag inte satt min fot utanför landet.

Men den lilla världen som jag som alltid vistas i har erbjudit märkliga scenarier – som det ju förvisso alltid gör genom en makrolins. Ändå minns jag det runt omkring mest, historien bakom och framför…

Som t e x den eftermiddag för ett par veckor sedan då sommaren faktiskt VAR här. Under tiden maken bevakade vår båt vandrade jag åt motsatt håll, vidare in i farans land.

Jag hamnade nämligen mitt i en gammal militäranläggning i Björlanda. Gula stora informationsskyltar varnar för att odetonerad ammunition riskerar förekomma. Hela området andas stillhet, en plats där tiden står still och bevarats som i en bubbla, en plats där inget annat än hästmyror patrullerar på söndervittnade träbalkar… åldrad grå asfalt bryts upp i såriga sprickor och en enda byggnad står kvar. Dess färg har sedan länge flaggat sönder och kvar sitter bara ihopkrullade röda färglappar på dess fasad.

Denna isolerade lilla bubbla gav liv åt fantasier som länge slumrat i mitt inre..

Jag som är harig i vanliga fall var nu som ett skakande asplöv. Min fantasi är i vanliga fall hyfsad, (ok väldigt god), men där och då var mitt nästa steg det sista. Fantasi eller inte – orden detonerad ammunition var högst reella.

När jag ser min gula bild nedan minns jag exakt hur min kropp uppfylldes av rädslan för att explodera längs min promenad och jag minns exakt hur luften doftade av fuktig mylla, hur ljudet av kuttrande duvor, en hohoande gök, ihop med segelbåtars ettriga smatter tillsammans bildade en naturlig symfoni längs min väg genom farans rike.

När solen började sänka sig ner och timmarna vandrat sin väg var tiden inne för mig att gå tillbaka. Myggorna som ditills låtit mig vara, bombarderade mig strax på vägen tillbaka då den friska havsvinden förbyttes till en stilla fuktig bris.

Så nog detonerades det allt rejält, dock på ett högst naturligt vis.

I diket intill pockade gula irisar på min uppmärksamhet och solens låga strålar smekte fram ett märkligt ljusspel på den gula individens klädedräkt…

Men den betyder även snabba hjärtslag, kliande ben och duvors kuttrande.

_MG_3025_s

”Kvinnan från sidan” var även hon bosatt på det farliga området.. tussilagons kvarblivna blad hade belamrats av något som inte borde vara där, men jag gillade dess färg o form och hur det belamrade obehöriga istället förvandlade fram denna nästan mänskliga gestalt.

_MG_2782_s

Jag har även gjort ett besök till Botaniska. Det jag för alltid kommer minnas är det totala stopp som inträffade på motorvägen på väg dit. Dagen hade börjat med mulet väder, precis som föregående dag, vilket föranledde mig till att ta en tripp till Göteborgs vackra park. Strax efter jag satt mig i bilen och EXAKT då jag kom ut på motorvägen sprack himlen upp! 4 sekunder senare blev det tvärnit!

I en svart bil…. iklädd svarta kläder.

På vägen blev det kalabalik förståss.. att inte kunna röra sig en enda centimeter fick folk att snabbt tappa tålamodet. Än mer irriterat blev det då bilister ”diskret” försökte glida förbi på bussfilen. Bilen framför mig fick en smart idé och ställde sig på tvären tvärsöver bussfilen för att blockera bilarna. Att han även blockerade bussarna var något hen helt missat. Folk klev ut ur bilarna och började prata med varandra – MITT på bussfilen… hundar togs ut på kissepaus och här och var stack huvuden upp från nyfikna människor som försökte se över bilhavet.

Jag satt och småskrattade för mig själv och njöt faktiskt av att se mänsklighetens utbrott så snabb blossa upp bredvid mig. Ett par minuter var allt som krävdes för att vi skulle visa våra rätta jag. För det var ju rätt mysigt ändå! Det pratades.. man tog kontakt med varandra…. plötsligt var det inte rullande plåthus utan människor vi såg.

Och där på botaniska fanns det massor….

_MG_5486_s

_MG_5689_s

Vad jag minns mest   – alla fantastiska blommor på botaniska eller 45 minuters stiltje låter jag vara osagt, de gav båda en fin stund att ta med mig från sommaren.

Fantastiska stunder har det varit och fler hoppas jag kommer, det är ju trots allt bara årets första semesterdag:-)

_MG_1897_s

lilla gumman och gula blomman

_MG_1912_s

Gula duvor

_MG_1861_s

Rhododendrons spanande filurer

_MG_5318_s

2 gubbar

_MG_5700_s

_MG_1146_s

_MG_1152_s

_MG_1340_s

Hökens middagsrester

_MG_1589_s

_MG_1614_s

_MG_1684_s

militären

_MG_1747_s

Surtes under

_MG_2264_s

Mammas vallmo

_MG_1806_s

vild gullviva i Surte

_MG_1975_s

_MG_5698_s

_MG_5896_s

Eggande

_MG_6045_s

Foster i knoppar

6 kommentarer leave one →
  1. juli 5, 2016 6:58 e m

    Vilka vackra lugna bilder tillsammans med en mer eller mindre kaotisk text. Oj oj vilken röra. Då behövs lugnet i bilden.

    • juli 6, 2016 10:31 f m

      Haha, ja men vad härligt ändå?
      Att livet när vi minst anar det blossar ut i kaos får oss att bli mer mänskliga inför varandra. Alla kan ju förstå och relatera till känslan – speciellt då alla sitter i samma båt s a s. Det intressanta är hur man väljer att tackla ”tillståndet”:-)
      Tack Christina för att du kika in till min lilla blogg och orkade med mina långa rader;-)

  2. juli 7, 2016 8:48 e m

    Härligt att relatera händelser till bilderna! Och när man sitter och går igenom gamla bilder kommer man ofta ihåg de där händelserna runt omkring. Nästa vecka börjar min semester och jag tänker försöka ta mig ner till Göteborg och Botaniska då, om vädret är ok. Har du ledigt och lust att hänga på?
    / Lena

    • juli 7, 2016 9:26 e m

      Visst är det så.. som ett minnets kavalkad är dom våra foton. Vi har – som väl de flesta – filmer från då barnen var små och det behövs inte många sekunder innan jag fysiskt och psykiskt är där igen som småbarnsförälder och känner doften av den lilla nyfödda och försöker febrilt hålla dess huvud.. *suck*
      Ja men visst följer jag gärna med! Hela veckan förutom fredag är helt ledig:-)
      Hojta till när du kan så möter jag upp dig där på plats så tar vi en härlig tjejdag tillsammans:-)
      /Anna

  3. Halina permalink
    juli 8, 2016 9:51 f m

    Läser och nästan ser dig… småskrattande i bilen hahaha du är en underbar charmör… älskar dina bilder, men det vet du länge sedan… inspirerande och glädjegivande och såååå häpnadsväckande konstnärliga. Tack att du delar med dig. Fick plötsligt lust att damma av min kära kamera som ligger lite ledsen i skåpet… ha en underbar sommar med miljoner bilder!!!! så vi andra kan njuta😉
    Varma hälsningar
    Halina

    • juli 8, 2016 4:36 e m

      Hej kära Halina, AJAJAJ – men varför låter du den damm i ett skåp? Det får du låta bli hörrö tjejen, fram med den och visa skönheten du ser runt omkring dig🙂
      Jag lovar om du lovar;-)
      Ha en underbar sommar du med!!
      Kram Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: