En mörk era med orange inslag

_mg_7322_s

_mg_6344_s

_mg_7098_s

Suck.. ja du.. jag vet inte vad man kan säga om den senaste tidens händelser?

”Alla” tycks eniga om samma sak och vad som diskuteras på rasterna var unisont. Men resultatet talar ju sitt givna språk… ?

Men hur kommer det sig att det idag är något åtråvärt att förnedra, offentligt mobba och håna någon går över mitt förstånd. Har vi verkligen blivit så avtrubbade? Är den en gemensam fiende vi söker för att förena oss? Tänker på de populära fenomen med realitysåpor där vi älskar att  föraktfullt tala om vissa karaktärer och kanske på så sätt förstärka vår egen förträfflighet…

Jag själv gick över gränsen idag i ett möte och det sved inombords kan jag villigt erkänna.

Min man brukar säga att den som behåller lugnet vinner. Well, jag vann inte. Inte på långa vägar! Jag betedde mig klassiskt kärringaktigt och agerade utan att tänka efter före, en den ömma tå som bultat sedan ett tag briserade.

…och det blir INTE bra! .. och man skäms…. och förbannar sig själv.

Men ingen skada blev skedd, ingen farlig gräns gick över – inte om jag jämför mig med vissa orangea typer.

Att bli bättre på att uttrycka sig och kommunicera är dock A och O för min egen del har jag insett för jag är KASS! Så hur kommer det sig att vi inte kan uttrycka oss bättre inför, med och mot varandra..? Vissa av er kanske ÄR duktiga på det idag, men tror vi är rätt många som inte förmår oss säga hur det egentligen känns – inte i hettan och striden.

Inte när vi känner oss små och tillintetgjorda.

Inte när vreden bubblar inombords. Och vet du… kanske är det till viss del bra?

För det som skulle ha kommit ut skulle inte ha varit bra. Jag försökte EN gång tala i mitt då ytterst uppretade tillstånd, men allt låste sig och rösten stockade sig i halsen då luften inte nådde mina lungor utan fastnade i halsen.

Ett par ljupa andetag, låta hjärtat lugna ner sig och tala sedan när hjärtat inte skenar och hjärnan tänker klart för att tala rätt.

Jättelätt? Bara att stänga av känslorna ju:-)

(Skall bara komma på hur!)

Jag vet!!! Jag lastar mig ner på gräsmattan och kravlar i skogen  – tjohooooooo!!!

_mg_6253_s

_mg_6341_s

_mg_7325_s

”GAAAAAAAAAAH”  ser mig  här som upprörd liten skit:

_mg_6543_s

_mg_7321_s

_mg_7275_s

_mg_6372_s

_mg_6445_s

_mg_6643_s

_mg_7018_s

_mg_6710_s

_mg_6343_s

_mg_6265_s

 

Annonser

Hetta

_MG_8173_s

Jag hade hoppats på denna sommaren. Hoppats på sol och bad, fotografering lite när lusten föll sig på, men det blev inte riktigt så..

Det fick bli en restresa till Mallorca för att åtminstone känna värmen under under fötterna under ett par dagar.

Valet föll på det bästa alternativ som var kvar på östra sidan: iberostar club cala barca med al inclusive.

En Pina Colada 2 dagar senare och magen vände sig ut och in, ett tag låg man avsvimmad på toaletten  och vaknade till liv igen inkilad med huvudet mellan toalettstolen och en stålställning bredvid för toalettpappret.

Så kan det gå…

Det har även blåst en hel del denna sommar – till makens stora glädje, nu fick han äntligen kitesurfat tillräckligt för att känna sig varm i kläderna.

Man kan tycka at det borde vara bra att fotografera makro även om det blåser, motiven befinner sig ju nära marken, men icke. Det har blåst lite för mycket kan jag konstatera..

_MG_8435_s

Jag hade också spetsat mig på en lång fotosommar där maneter låg vackert utströdda längs med våra svenska stränder. Även där gick jag bet! De få som dök upp var sargade och små, men ändå – vackra är dom i mina ögon oavsett.. och får hålla tummarna för höstens kyla och om de kanske behagar dyka upp då, de små brännande juvelerna.

Nedan ”Sura gubben i maneten”:

_MG_8218-2_s

_MG_8272_s

Det blev några bilder från Mallorcas nedre region, här ett av öns märkliga marklandskap:

_MG_7593_s

_MG_7595_s

_MG_7596_s

”Spetsat äpple” från Sverige (ett av de få tillfällena då det inte blåste). Ett rönnbär hade fallit så lägligt rakt på en pinne i kilat sig fast bakom en gulblommande buske:

_MG_8902_s

Snigelblomma:

_MG_8768_s

_MG_8625_s

_MG_8941_s

Skit i diket:

_MG_8983_s

Prima ballerina:

_MG_9064_s

In my garden

_MG_5302_s2

Klockan börjar närma sig 17 och mitt arbetspass går mot sitt slut. Ett par klappar till måste inhandlas och en intervju avklaras kl 19 – sedan är det jul och ledigt som gäller!

Det mörka har övermannat det vita. Ingen snö syns så långt ögat kan nå här i Göteborg.

Att därför unna sig ljuset när det väl uppenbarar sig känns fantastiskt livgivande och efter att knappt ha hållit i en kamera på mycket länge var det befriande att gå ut i stormen i går. Det var ju sol? Visst rann ögonen för fullt och infektionen i ögonen tvingar mig att bära glasögon, ett par glasögon som snabbt geggas igen av ögonsalvan. Men inget av det spelade någon roll. Det var så vansinnigt kul att få gå 3 steg utanför ytterdörren och botanisera i min trädgårds gamla skit som hänger står och ligger. Ruttnande rosenkvittenäpplen fastnade jag länge vid (bild1-4) och såg allt möjligt spännande, som t ex råttan som sticker ut sitt huvud ur askungens pumpavagn överst. Det bidde ingen askungen, det bidde en råtta!

Råttan går förresten att se på denna favoritvideo

En konstig fågel med plym på huvudet väntade bland äpplen:

_MG_5365_s

_MG_5337_s

Och vad är då det här? Ett monster måhända:

_MG_5328_s

Men som sagt full tmed gamla ruttnande saker finn det och om det är något som triggar fantasin för mig så är det just detta.

Att vara begränsad, till både yta och inte minst utbud ger träning och därmed näring åt fantasin.

Jag vill önska er alla en fantasifull och fröjdefull Jul!

_MG_5283-copy_s

_MG_5412_s

Kvinna i gräs:

_MG_5461_s

Att kunna se

_MG_5255_s

Jag har under helgen försökt kurera ett trilskande öga och har därför inte kunnat fotografera ett dugg. Ett besök hos optikern i fredags genererade i ögondroppar som skulle användas varje timme i helgen.

Ett litet mindre snökaos gjorde ju inte saken lättare heller. Nej istället har jag ägnat ett par timmar år den kommande boken som rullar på! Ett nytt arbetsnamn har det blivit, – marktjänst som det tidigare arbetsnamnet var kände som något passande då, men är nu utbytt till något betydligt mer energigivande och rätt och slätt perfekt för det jag vill förmedla med boken!

Jag hörde mig för med svenska fotobokstillverkade men deras priser verkade bli än dyrare än hos blurb. Hur nu det är möjligt…. över 1000 kronor för 100 sidor? Och min som säkerligen kommer landa på minst 150…?

Craaaazy och omöjligt – det får bli blurb.

Men något fotograferat blev det alltså inte. Det får helt sonika bli ett par veckor gamla bilder i dagens blogg.

Den 2 övre visar hur flitig jag var som för en gång skull putsade fönstren, eller kanske snarare lät bli då jag fick syn på skumma mönster och gröna mambor:-)

Ps. glöm nu inte lyssna på och bidra till Musikhjälpen ikväll; 21.30.

_MG_5245_s

_MG_3281_s

_MG_5010-copy_s

Lite vatten

_MG_3838_s

Att ha roligt i livet slukar tid.

Jag har ju lyckan att arbeta med skapande även i mitt yrkesliv och trivs verkligen som fisken i vattnet på min nygamla numer gula arbetsplats. Aldrig förr har jag fått skapa som nu och aldrig förr har tiden runnit iväg som nu. jag hinner inte komma till jobbet förrän jag skall hem igen. Svart när man åker och svart när man kommer hem. Det där med att fotografera har verkligen kommit i skymundan – tyvärr. Det bästa med makro är ju att det dock går väldigt fort att hitta sina motiv.

Det blev någon halvtimme där och någon kvart där i helgerna som gått, och att strosa runt i diken och på gräsmattan ger alltid något:-)

Jag har sagt det förrut och nog är det verkligen så – det krävs endast en droppe.. ett strå.. ett blad, eller helt enkelt ett ljus.

Svampar finns det gott om och vattendroppar med. Bilden ovan och nedan är en kombination av dom båda. Att ligga ner i gräset var ingen hit bör tilläggas, det genererade genomblöta byxor och jacka.

_MG_3917_s

Spännnade blommor är alltid roligt at fånga på bild! Fars-dagsblomman var en lika uppskattad blomma för mig med. Jag tror inte far min såg kvinnokroppen nedan däremot – det krävdes ett makro för att se hennes nakna lekamen;-)

_MG_3658_s

Sahara:

_MG_3623_s

Deer angel:

_MG_3570_s

Femme:

_MG_3624_s

Pudel:

_MG_3750_s

Serverat:

_MG_3767_s

Märkliga svampar med märkliga småkryp:

_MG_4063_s

Cancersvulster på blad:

_MG_4256_s

En skönhet med taggarna utåt:

_MG_4308_s

regnväder

_MG_3025_s

Helgens dröm om makrofoto gick i kras. Väl på plats vid min favoritsjö i Surte drog hotfulla svarta moln över och regnet öste ner. Vad passar väl bättre än att ägna sig åt skakbilder? Dvs fotografera med lång slutartid och röra kameran på olika sätt under tiden. På vissa i bloggen har jag hållit still kameran och panorerat ut med skärpedjupet, på andra har jag skakt. Kruxet är ju bara att få till den där skärpan ändå, dvs stå helst still en stund innan skaket kommer till. Men det är roligt att försöka och verkligen något att träna på nu när det blir mörkare tider – ps glöm inte vintertiden till helgen! 😉

_MG_2973_s

_MG_2905_s

_MG_3126_s

_MG_3193_s

_MG_3171_s

Det luktar

_MG_2711_s

Hela dagen idag har vi vandrat i en svagt ammoniak-doftande arom då värmen från sublimeringsmaskinerna tydligen får stärkelsen i tyget att frigöras och förvandlas till en liten fin stank.

Det kan dofta lite väl mycket ibland och det kan skilja enormt i hur det doftar.

Något jag själv är väldigt svag för är just hur gott det kan dofta med nystruken bomul! Om man har en nytvättad tröja på sig och stoppar in huvudet i ugnen uppstår den där doften med. Man bör inte stanna där inne för länge dock;-) Just den doften uppstår här på min arbetsplats med lite då och då. För en frusen själ är det varmt o skönt med att ställa sig bredvid den rullande varma tygprinten.

De dofter som omslöt mig i helgen var fantastiska och mycket välbehövliga! På våren och hösten uppstår en slags doft av nypåfödd mylla, blött och sött och man tänker inte alltid på hur påverkbar en doft kan vara…

Doften som mötte mig när jag låg med huvudet mot en kylig begshäll och fokuserade in mellan torra ljungkvistar kan beskrivas med ett ord – höst.

_MG_2605_s2

_MG_2538_s

När ajg är ute på mina fototurer brukar jag alltid ta en serie med bilder då jag hitta något som vid första ögonblicken kändes rätt och bra. Det brukar alltid löna sig, för då jag försöker fokusera igen blir känslan och uttrycket i bilden aldrig densamma. Det rena och oförstörda som följer i först ögonkastet har gått förlorat och istället minns hjärnan objektet som den söker efter i försök nr 2. Det andra runt omkring som man omedvetet föll för – också – blir till en andrahandsinformation och sorteras vid andra försöket bort. Att lägga fokus rätt är då prio ett, men med ett mindre hisnande resultat. Synd kan jag tycka då den oförstörda och omedelbara impulsen är så vacker.

Jag vill alltså slå ett lag för att rensa hjärnan och gå på impulsen, känslan i nuet. Hittar man något som känns rätt – passa på kör på, och tryck av en serie foton!

Bilden nedan är på ett litet träd som växte inklämt på berget, sett uppifrån bland en massa dött gräs. Barken som försvunnit halvvägs från toppen hade släppt och distansen gav upphov till figurliknande form.

Misalike…

_MG_2738_s

_MG_2768_s

Man behöver dock inte åka bort, inte ens gå längre än ett par steg.  Rötter, blad, stena o droppar bjuder på massor av möjligheter och en tillsynes ful rest blev från ett annat perspektiv och ett för tillfället ok ljus, till en gapande figur av något slag. Kanske en gäspande gorilla?

_MG_2527_s

Frågan är ju bara hur VI som fotografer ställer oss, vart placerar vi kameran?

I vilket ljus står vi.. med vilken bakgrund placeras vårt motiv?

Överallt i detta nu finns det MASSOR av kanonbilder.. MASSOR!  Frågan är bara var för att dom finns är ju ett som är säkert.

Vetskapen om detta gör ju att man får smått panik då tanken väller över!

Att placera sig rätt kanske många tycker inte spelar någon roll när det gäller makro, men det är faktisk tvärtom.

Jag hoppas ni ser den lilla manliga ängeln i bakgrundens oskärpa? Jag ser honom iaf och just de där oskärpe-effekterna Tamrons makro får fram är något som jag är fullkomligt hänförd över.

Man visst, det innebär att man inte kan vara rädd för smuts. Och det är med igenkännande leende jag läser många av er fotografers eskapader bland gyttjepölarna – det är härligt att läsa;-)  Det är ju där dom oftast finns – änglarna och demonerna!

Ängel:

_MG_2689_s

Demoner:

_MG_2683_s