En färgrik vår

…..och jag vill inte se att ni fotograferar en enda tulpan!!!! sade jag inför vårt fototur och spände ögonen i de stackars deltagarna.

Jag kunde riktigt se hur tankarna gick i huvudet:

”Ok, vi åker i flera timmar med flyg till världen finaste tulpanpark och skall INTE fota tulpaner? Hur menar hon nu…. ? Ja det var ju synd på de pengarna”

Självklart var det tulpaner vi fotograferade;-) Men vitsen var ju att INTE fotografera turistfotografier utan egna unika mer konstnärliga skildringar. Vi skulle använda dom som bidrag till våra bilder, inte hela blomman som ett huvudmotiv – så som man är van att se det….. och tulpanerna var verkligen härliga att använda sig av då de hade många spännande former i sina blad. Vi använde oss av lager på lager och skakningsfoto – ett maner som verkligen tilltalade flera av medlemmarna:-) Fantastiskt roligt att se!!! MEN det som värmde mig mest var alla märkliga figurer de lyckades hitta bara så där. På en dag blev de värsta fantasimästarna:-)

Brända kycklingar, fiskdelfiner och grodor dök upp bland tulpanerna och jag blev så varm i själen! Underbart!

Jag pratar alltså om en fantastiskt helg i tulpanriket Amsterdam som makroinstruktör för zoom fotoresor!

Den var magisk på fler sätt än ett, så annorlunda och speciell.. Det hände så många saker och vi såg så mycket konstigt som papegojor som flög fritt och tavlor som började röra på sig. Som om hela staden var förtrollad under dessa dagar! Att folk satt och puffade än här kunde iof ha bidragit till den speciella ”upplevelsen” men tror knappast så var fallet. Det var bara en märklig stad! Ingen verkade bry sig om säkerhet överhuvudtaget och cyklade hej vilt i en vansinnig fart – ingen med hjälm och huller om buller med spårvagnar…..

Det var dessutom en värmebölja utan dess like: 29 grader! Något jag absolut inte var inställd på, 23 grader max hade internet lovat mig innan resan. Alla kläder var bara för mycket kändes det som och har sällan svettats så mycket som då, med bultande huvudvärk som ett brev på posten. Jag drack och drack men inte sjutton hjälpte det… Tack gode gud för Helen som gav mig resorb vilket gjorde susen för knoppen! Jag hade aldrig testat det innan men det var verkligen toppen..

Och tulpanparken då? Jo den  var lika fantastiskt som jag hoppats på och erbjöd inte enbart tulpaner.

Färg och form i ett saligt myller..

 

 

 

Fly fly little bird:

Dag 2 ägnade vi åt botaniska parken i Amsterdam och tittade bl a på fjärilshuset med sina puppor:

En puppa såg ut som ett troll i bakgrunden:

Trollet i bakgrunden

Aldrig har fjärilar varit så enkla att fånga då de matades med sötsaker på fat och satt bekvämt stilla..

Jag kunde till och med fånga en bladlus på fjärilens bakre vinge… vi var flera som slogs av ögat på dess kropp och hur det såg ut som en fisk:

Jag tycker den här bilden skildrar rätt bra hur man kände sig i Amsterdam, ständigt på knä – torkandes svett i pannan 😉

Det var varmt!!

Men visst gick det inte ens för mig att fota just ”tulpaner”:

Papegoja fotograferar med ett tamron 90mm:

Papegojan i trädet med tamron 90mm.. var?
Papegojan i trädet – ser ni honom nu?
… nu då 😉

Ett par grodor som inte fotograferats i Amsterdam, utan hemma i Götebirg, närmare bestämt Ragnhilsholmen på Hisingen med ett Olypmus och ett 300mm objektiv:

Annonser

Återblick

Jag har fotat rätt mycket senaste tiden men det har inte märkts utåt sett. Jag är rätt usel på att sätta mig ner och gå igenom bilderna, men tog mig i kragen i helgen. Ett par månader för sent, vilket förklarar att kvällens blogg är av det kallare slaget;-)

För mig är det alltid roligare att faktiskt fotografera och ta korten än att se till att visa upp dom för omvärlden. Det är ett märkligt begär det där, att trycka på knappen… när det väl är gjort och bilden är där som man längtat efter kvarstår ett minne och en förnöjsamhet över att man lyckats träffa rätt, men även ett slags antiklimax..? Jahapp, nu var det roliga över…  NÄSTA!! Precis som med godis! Jag tillhör de som aldrig kan ta en godisbit. Inte heller bli ”nöjd”, begäret är där och det måste tillfredsställas….

Imorgon skall jag hälsa på föräldrahemmet och tänker glupskt tillgodose fotobegäret i deras fantastiska djungel!

Men det får inte ta 2 månader att gå igenom bilderna denna gången;-)

Det ligger redan 1400 st foton från Fuerteventora och väntar på sin tur! Min syster med make och min gubbe hade sedan ett tag bestämt resa dit då killarna är intresserade av Kitesurfing. Min man har hållit på ett tag och är precis som syster man van att vindsurfa sedan gammalt. Det kunde väl inte ha börjat sämre dock.. en förkylning som maken hade urartade och växte till öroninflammation på plats…

jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när han fick läkarens dom 2 dagar in på semestern: ”du får inte sola eller bada”.

Men det löste sig rätt bra ändå.. något bad var han inte intresserad av, inte sol heller – vindsurfa gick bra och vädret visade sin bästa sida under flera dagar så killarna fick frossa i perfekta förhållanden.

Jag och in syster å andra sidan solade och badade och fotograferade (jag iaf). Men lånad utrustning från Olympus – perfekt för ändamålet, lättburet litet och med bra telemakro var jag helnöjd! Jordekorrar och magisk svart sand blev objekten och som sagt det blev några stycken. 1400 är efter att jag resa.. ehum…. och ingen är tagen med seriebildstagning.. ehum..

Stackars min syster.. men lyckliga mig!

😉

Lejonmannen
lonely tear
Fead me

Tre vänner
sorgsen gubbe med hund
2 figurer

skalpell

God Natt hälsar vita fågeln!

Flip and turn

Jag vaknade med ett leende på läpparna igår! Solen sken från en klarblå himmel! Ljuvligt tänkte jag och stressade inte därför utan tog det så lugnt som man bara kan på en lördag; med en kopp kaffe och frukostskålen i knät framför tv:n i lugn och ro.. När klockan närmat sig 10 och lusten att fota blev tillräckligt stor kastade jag mig ut och satte kosan mot Surte. Jag han inte mer än svänga av på bron mot Bohus när jag fick en stor klump i halsen.. på himlen hade det plötsligt brett ut sig en molnmatta utan dess like över hela himlen och den hade kommit mycket fort!! Men vad i hela friden…. Där satt jag med gapande mun över jordfallsbron och kände pulsen öka lavinartat…

Ev farhågor jag hade besannades med råge, jag skulle precis svänga av till Surte när någon *tjoffs* drog ner gardinen över ljuset.. *men va i h***vete*

Vad är oddsen? Varför..!!

Men skam den som ger sig. Det är inte becksvart, inte mörkaste december – bara nästan.

Jag tog mitt pick o pack och vandrade ut till favoritsjön. Nog för att jag brukar utannonsera tipsa om denna plats för alla som orkar höra på, men VAR exakt i detalj som jag vandrar är inget jag brukar berätta.

Men denna gång… Vart jag än gick till mina unika platser dring sjön – som är rätt otillgängliga mitt inne i skogen – hade någon NÅÅÅÅÅGON gått exakt på samma plats!  What??

Av skostorleken kan jag utläsa att det var en liten tunnare man med en hund. Eller tonårspojk kanske… Jag väger inte direkt ton, men brakade igenom på ställen där hen inte gjort vilket indikerar att hen borde väga.. hmm 60 kanske..? Jag själv väger några kil0 över..

PÅ ett litet sätt blev jag imponerad att hen lyckats klättra på de där jobbiga platserna man vanligtvis inte går på, men mest irriterad över att hen med största sannolikhet varit där då solen sken och fått möjlighet till ljuvliga fototillfällen –  till skillnad från mig då:-/

Att vända upp och ner på bilderna är något som passar på istappar tycker jag. Det är lättare att se figurer och former i tapparna då:-)

Snötäckt svamp på stock på minner om att solen vänder åter, hur otroligt det än kan te sig vissa helger:

Att vända en tappbild 90 grader kan ge upphov till andra vyer och bilder, plötsligt ser iaf jag landskap istället för en gul istapp.

.. eller kanske en våg?

På vägen hem chansade jag och stannade till vid Bohus Fästning vilket var et lyckokast! Runt fästnings strömmar det och isen hade frusit på märkliga sätt och mot spännande bottenfärger. Att kunna stå på längre avstånd i och med Sigman med sina 150mm och ändå fånga isen var väldigt trevligt:

En ny utmaning

Sigma 150mm

Jag har gått och blivit med kamera – igen.

En kamera med 50 megapixlar lockade oerhört och när förra året gick med vinst gjorde jag slag i saken. Canon 5DSR har följt mig ut på 2 turer och ett nytt makro: sigma 150 2,8f har följt med såväl som tamron 60mm 2,0.

Bilderna i dagens blogg är alltså helt med den nya kameran.

Men den är då en riktig utmaning måste sägas!

Men förstå mig rätt – jag gillar en utmaning, det får igång mig, triggar mig till hundra procent! Det finns faktiskt inget bättre:-) Då får jag utmana mig själv, bli bättre, lära mig träna….. fokusera. Love it!

Men det ÄR svårt för kameran kräver mycket mer ljus – om man envisas med att fotografera på frihand och i befintligt ljus det vill säga! Vilket jag ju gör. Då bilderna är såpass högupplösta ser man också felaktigheterna i ett helt annat ljus och plötsligt blir minsta brus mycket irriterande då kravet plötligt livet mycket högre. Kikar jag på mina foton tagna med Canon Eos 400 t ex idag ramlar jag nästan baklänges. Fruktansvärd upplösning och skärpa. Men DÅ var det ok..

Den här kameran i mina ögon kommer bli en dröm under sommarhalvåret! Ge mig LJUUUUUUUUS för sjutton gubbar!

Men som sagt.. nu var det inte det.. och det var lite för sent dessutom när jag äntligen snubblade över detta iskonstverk på Surtes hala klippor:

Tamron 60mm

Och jag har nämnt det förut och kommer fortsätta nämna det – har ni inte varit i Surte och besökt Baddammen så gör det! (sök efter namnet på nätet det så ni hittar exakt rätt damm) jag älskar platsen fullkomligt! Överallt är det märkligt små konstverk, vattenväxter och frön lägger sig på det allra mest konstnärliga vis redo att fångas:

Sigma 150mm
Frost på Volvons fönsterruta, sigma 150mm
is över gräs: sigma 150mm
isfigurer med sigma 150mm
sigma 150mm
sigma 50mm
”fotavtryck” sigma 150mm
”Marulk”. sigma 150mm

Is på blad ”tamron 60mm”
Is på volvo: tamron 60mm
sigma 150mm
rutig is över dike: sigma 150mm  
Kåda på trä: sigma 150mm
Dubbelexponering i kameran med sigma 150mm
Konstigt isverk med sigma 150mm