Try to remember the kind of September

Jag satt en stund idag och lyssande på dessa smäktande rader från Harry Belafontes sammetslena stämma.

(Om än en aning i otakt.)

Och jag ser med ens min far framför mig som alltid och gärna sjungit för mitt inre. Där står han lite för sig själv i ett rum och tar i för fulla muggar. Vackert låter det och passionerat var och är det, då han fortfarande på daglig basis sjunger serenader för sig själv och för min mor.

På hans repertoar finns allt från religösa låtar som Pärleporten och Hosianna, till Presley´s Love me tender och barnvisor som Har du sett min lilla katt”. Spektrat är stort liksom engagemanget. Han vill bara inte uppmärksammas för det – även om jag under dagen gjorde ett försök  – dagen till ära.

Det är inte utan att jag ibland längtar tillbaka till enkelhetens tid, ni vet – den som var ”förr”.

Märkligt hur man så gärna glorifierar dåtiden och effektivt raderar bort skavanker med åren. För det var ju inte alltid alltid allt rosenskimrande eller perfekt.

Vi har ju alla gjort fel i våra liv, vi vill bara inte påminnas om dom.

Men den trygghet jag som barn kände är djupt förankrat och ett minne och en känsla jag ibland tar mig tid att faller tillbaka till..

Det är inte utan att jag inser hur lyckligt lottad jag var och är.

För något som kan tyckas vara självklart: respekt, gemensamhet, skratt och kärlek är inte så självklart. Så fruktansvärt orättvist livet kan vara utan en enda vettig anledning…..

Tänk om .. tänk om vi bara kunde göra en omstart, att man från och med nu INTE tog varandra för givet?

Att respekten mot varandra enbart styr och hot och tvång är bortblåst och att vi enbart styr genom energi från kärlek. How about that…

Jag själv är en vanemänniska har jag insett. Det känns lagom osexigt måste erkännas. Jag skulle hellre vilja vara en vild nyfiken individ som tveklöst grabbar varje möjlighet till inspiration och nya intryck.

Men njae…… jag villl inte jättegärna kasta mig ut på okänd mark alltid utan känner mig mest som Tjuren Ferdinand som trivs bäst under korkeken.

Men ibland vill jag dock upptäcka och ta klivet in i det okända, det är väl ungefär som när han får ett stick av humlan.. Det sätter onekligen fart på det gamla köttet!

Insikten om att det faktiskt är bra för mig att pröva på något nytt får mig lyfta rumpan ur soffan och våga mig på nya möten och upplevelser även om man i dessa mörka tider bara bil kura ihop sig framför TV:n med en kopp glögg, eller ett glas vin och käka godis.

Att träffa kollegorna inom Naturfotograferna i Falkenberg var en sådan trevlig upplevelse!

De 5 höstiga bladbilderna nedan är från den helgen…

Det är en helt annan sak att sitta i en bil och tjöta med någon, än att genom flöde på FB eller Instagram försöka få en uppfattning om hur en person är. Det säger ju sig själv.. det är rätt omöjligt att tro sig veta hur någon är genom det….

Jag fick ett par fantastiska timmar med för mig nya människor jag önskade jag kunde tagit med mig hem.

_MG_5062_s

Med hängande läpp fick jag lämna dom ifrån mig och med en suck åka hem igen efter avslutad helg….

Nästa helg gör jag ett nytt försök att träffa nya människor 🙂 Denna gång i Stockholm.

Zoomfoto anordnar en fotodag åt folket nu när Fotomässan inte blev av i år utan flyttades fram till våren. Jag kommer hålla föredrag tillsammans med Tom Svensson, Claes Grundsten, Mats Andersson, Serkan Gunes, Magnus Elander och Anders Geidemark.  Jag tar med min fantastiskt härliga och vackra syster som alltid gör livet ljusare och gör en tjejhelg – med start på fredag! Den värsta dagen av alla att försöka ta sig fram i Göteborgvisar det sig självklart då det länge varnats om total trafikkaos pga EU-möte. Jippie……. 😉

  

  

Annonser

Svampafton med Mönjeskål

Det kryllar av svampar i skog och mark nu och det är himla roligt att fotografera längs med, igenom eller underifrån. Hur som haver, bara det är ett ovanligt sätt. De ger oändliga möjligheter att vara kreativ, så länge ljuset existerar. och det där ljuset försvinn med rasande fart nu.. kvar finns endast helgerna nu att slänga sig ut på. Om vädret tillåter dvs…

De egenodlade tomater som inte fick färg i sommar fick mogna under plast på altanen. Här är dom än så länge gröna:

Ett par orangea läckra svampar kantar en grusväg i närheten. Mönjeskål har google lärt mig att de heter, de ilsket oranga platta skålar som smyger sig upp mellan stenar. Man skall inte äta dom har jag förstått. ( Inte för att chockoranga svampar brukar tillhöra den svampsort jag föredrar, de får att vara lite mer dämpade och gå åt det gula hållet. När det gäller svampar tar iaf jag alltid det säkra före det osäkra och håller mig till kantareller – basta.)

Mönjeskål
Mönjeskål2

Nu när hösten smyger sig inpå har jag lekt med ett par av sensommarens foton och väntfärgerna bak och fram s a s. Resultatet blir lite småspännande, nästan som konsttryck eller akvarell.. skumt, men roligt:-)

 

 

Soldat i givakt!

Rena rama pannkakan i sommar!

Jag är mycket tacksam för den stora äran att denna sommar att pröva på Olympus E-M1 Mark II. En kamera som testats tillsammans med 2 st makroobjektiv: Olympus M.60 F 2.8 makro (som ungefär motsvarade ”mitt” 90mm) och ett 30 mm F 3,5 makro som kom enormt nära. Jag var egentligen inte den ultimata användaren, det visste nog både olympus och jag, men skulle det kunna gå ändå att skapa konstigare makrobilder med en såpass väluppfostrad och perfekt kamera?

Frågar du mig är svaret tveklöst ja! Det satt bara lite långt in;-)

Det har alltså varit en hyfsat bildrik sommar –  om än ”slita-mitt-hår-sommar”, för att vänja sig och bli kompis med hur olympusen fungerade var inte gjort i en handvändning!

Mitt första och omedelbara intryck var självklart den snuskigt bra skärpan som kameran producerade! Ruggigt ruggigt bra, precis som utlovat. Läget med highres rawphoto, när en bild mer eller mindre kunde bli 8 gånger så stor som mina egna, lockade självklart massor! Nu jädrar skulle jag få mega-foton som gick att förstora till 10 meter!! Ouulala!!

Haha, nja… Efter första försöker insåg jag att det inte var för mig. Du måste stå blickstill då den tar x antal foto under lång tid. Ahh då tar jag skakbilder tänkte jag, men nope, det funkade inte heller för mig.

Men med stativ är ju kameran en dröm för detta ändamål. Vem drömmer inte om gigantiska bilder som blir ruggigt bra i stort format? Landskap, eller stillastående motiv överlag. Kan tänka mig det blir sjukt snygga ”havssvepbilder” med den inställningen då det ju tar sin lilla tid som sagt..

När jag laborerat och testat de flesta inställningar och vant mig vid hur kameran fungerade överlag var det dags att se hur mina motiv skulle vara placerar för att få fram den oskärpeeffekt jag själv gillar. Inte helt lätt det heller. Kameran producerar i mina ögon för bra och perfekta foton! Inget avvikande eller kreativ utan ”så här är det” liksom och när man vant sig vid tamronens lite egensinniga beteende var det en rejäl omställning hos mig själv.

För att få fram de skumma effekter och lite märkliga figurer jag själv älskar fick jag helt enkelt välja motiv som var ännu mer överdrivna! Trycka gasen ännu mer i botten s a s;-) Men det gick faktiskt ok! Det som imponerade mest var den ruggiga skärpan hos olympusens bägge makroobjektiv även på längre håll!

Jag prövade på något så simpelt som en pannkaka hemma i köket. Pannkakor ser ju verkligen ut som månar och fick en impuls att föreviga den som just en måne för skojs skull under sommarens alla köksuppdrag. Men med mitt tamron på canonkameran blev pannkakan brusig och oskarp då det var på ca 1,5m håll, men med olympusen var det knivskarpt – trots avståndet. Imponerade! (syns dock bäst i fullt format, inte i bloggens mindre forma, men ni får ta mig på orden)

”Pannkakan/månen” är frilagt och fuskstjärnor ditlagda bara för skojs skull.

 

Inverterad ormbunke:

  

Kameran är med ett sting av sorg i hjärtat tillbakalämnad. Ordningen där alltså återställd igen och Canon eos 5D mark II  huserar ensam igen och är tillsammans med kompisen tamron 90mm tillbaka i sin rättmätiga roll som herre på täppan.

Snart kommer en DRÖÖÖÖÖS med canonbilder läggas upp med, så går det är roligare att fotografera än gå igenom sina bilder;-)

Zooma in på våren!

Det har inte blivit mycket bloggat sista tiden, men övriga livet styr, ibland får helt enkelt andra saker prioriteras.

För mig del har mina workshops under maj/Juni med Zoom fotoresor varit prioriterat och resten har fått stryka på foten (förutom självklart mitt vanliga yrke på Arkitektkopia i Högsbo, Göteborg). En sista kurs återstår nu till helgen den 10-11 Juni i Stockholm och det är med blandade känslor jag ser mot mitt ”avslut” för i år då det har varit betydligt mer roligt än jag hade förväntat mig!

Det är alltid lika pirrigt när man går deltagarna till mötes, kommer jag känna igen någon? Tänk om jag tappar bort någon i skogen, eller ännu värre: om någon skadar sig!? Hittills har alla överlevt och fått både parkeringsplats och mat i magen (även om en mindre allergichock hos en deltagare fick svettpärlorna rinna i pannan hos mig i Göteborg.) 🙂

Minnen jag bär med mig är mest era liv, bakgrunder och vad ni gått igenom. Det där att få sitta och lära känna någon inpå djupet gick fortare än väntat, men som jag uppskattar och bär med mig det! Det kan räcka med en lunch tillsammans i Botaniska, eller en mycket värdefull stund i bilen på väg till tåget, eller djupt samtal (och uppläxning 😉 vid fontänen i Lund.

Tack vare jättebra feedback justerar vi kursplanen från gång till gång så att det skall bli så perfekt och optimalt som möjligt för att tillfredsställa så många som möjligt:-)

Men visst – vi fotograferade ju självklart;-) MASSOR till och med –  som sig bör, kan man annat än med den explosion som erbjuds i parker och på åkrar:-) Och det blir så när svaret på var man hittar skärpan blir: ta seriebilder!!! För det är verkligen mitt svar. Skall man hänga som en apa i ett träd eller med ena foten snett bakom som en ballerina behövs det en serie med bilder för att garantera att NÅGON blir skarp.

Min personliga strävan är att försöka fotografera något alldeles vanligt och få fram det på ett ovanligt sätt. Dvs att placera sig själv eller annat så motivet i fråga ser nytt och spännande ut. Men ibland vill man faktiskt bara fånga den råa raka skönheten hos t ex Magnolian.

 

Magnolia rätt och slätt:

 

Magnolia på annat sätt:

Här med en litet barn som kikar ner i blomman:

Men Magnolia var bara en bråkdel av allt vi hittade i Lund och Göteborg!

Våren var på sitt allra bästa humör och nog kan man instämma i att naturen är den största konstnären..?

Där ligger vi i lä!

Nedan: Från Lund där min önskan från deltagarna var att inte fånga de färggranna tulpanerna, utan använda oss av dessa som ”filter” och försöka hitta något annat emellan/under:

Färggranna tulpaner del 1

 

Färggranna tulpaner del 2
Something smells nice….

Gyllene snittet gick att finna på Botaniska i Göteborg:-)

Pion på ett annat sätt
På väggen till växthuset i Göteborg
En skrutt 🙂

Massor av skit framför:-)

Flygande lilahårig dam med ormen under sig. Eva i lustgården?

 

Papegojblomma
En man med röd hatt dök upp i en bit lös bark

Getrams upp och ner

Ett stort tack till alla som deltagit i Göteborg och Lund och till er som kommer till helgen i Stockholm!

Kram från Plupp-Anna

Nätverk

Att livet är förgängligt har vi fått bli varse om i helgen som gick.
_
Och som så många gånger förut är det inte svårt att hitta liknelser i naturen..  Ett par multnande löv visar mig vår egen skörhet, dess förgreningar visar hur allt hänger ihop, och med en dominoeffekt kan saker snabbt rasa samman men hanterar vi livet med varsam hand kan även det sköraste löv skonas. Ett liv är skört och så oändligt värdefullt….
Att ett trasat hjärta ofta reagerar med ilska är inget nytt, orättvisor får med all rätt oss att reagera.
Och visst blir man förbannad! Över att alla inte fick in chans i livet, över orättvisor och grymhet.
Desto mer stärkt blev jag för kärleksförklaringarna och den stolthet vi visade mot varandra genom manifestationer och blomdränka polisbilar.
M
Ja vi har livet till låns, så nog måste vi passa på att göra det så bra det bara går – inte bara för oss själva utan för varandra.
M
Jag såg nyligen filmen om Dr Strange och tog verkligen till mig en strof i filmen som för mig symboliserar livet och vad det går ut på när oraklet säger till dr Strange: ”det handlar inte om dig”.
 M
För mig betyder meningen att det handlar om oss, om samspelet människor sinsemellan. Att jag är ingen utan en spegelbild, någon som bekräftar mig som person.
För aldrig blir man väl så levande och synlig som i samspelet med en annan?
Tänk dig in i sitsen att du är helt ensam. Utan någon att tala med, leka med, busa med.. skratta med.. ?
  M
En familj fyller den funktionen, eller skall iaf om man frågar mig. Min egen gör det till fullo;-)
På min arbetsplats Arkitektkopia har vi ett par fantastiska människor som får mig bli verkligen levande och sann i mig själv.
De har ett sätt att se bortom och får mig bli 10 år igen på nytt. Så tråkigt livet hade varit utan dom i mitt liv! Visst – arbetsuppgifterna är ju kul, men det är människorna bakom som är den verkliga anledningen till varför jag rattar min bil dit varje dag.
 M
De kommande veckorna kommer jag få samspela med andra makrotokiga när Scandinavian Photo slår ett slag för just Makrofoto.
Om lust och tid finnes hittar mig på dessa platser:
 M
Mölndal
Tid: 18 april, kl. 18:30-20:30
Plats: Scandinavian Photo butik, Södra Ågatan 18A, Mölndal

Stockholm

Tid: 20 april, kl. 18:30-20:30
Plats: Scandinavian Photo butik, Norr Mälarstrand 78, Stockholm
 
Bankeryd
Tid: 25 april, kl. 18:15-20:15
Plats: Scandinavian Photo butik, Tallvägen 34, Bankeryd

Malmö

Tid: 27 april, kl. 18:15-20:15
Plats: Scandinavian Photo butik, Östra Förstadsgatan 44, Malmö
  M
Jag är väldigt ärad och se så fram emot att få sprida så mycket makrolusta jag bara kan! Det är så vansinnigt kul med makrofoto och den glädjen blir bara bättre ju fler som kan dela den.
 
Välkomna!
 
 M

4 själar:

 

skapelser

_mg_9624_s

De tillfällen då tid och frost sammanfallit har inte varit många… kanske är det mest tiden som brustit om jag tänker efter.

Jag tror jag är stressad men har svårt att inse det … mer än att tiden inte räcker till åt det jag verkligen vill göra.

I min värld är det mer mörkret som är orsaken och anledningen till att kameran inte luftas så ofta som jag hade önskat.

För det faktumet att ljuset inte finns under vinterhalvåret är ju ingen nyhet direkt…! Vi arma nordbor stångas ju med dåligt humör och ångest under dessa mörka månader, jag tycker faktiskt det är fantastiskt hur sjutton vi klarar av det överhuvudtaget;-)

Att därför se hur ljuset vänder åter skänker verkligen frid åt mitt mörka inre! Mornarna är inte längre becksvarta på väg till jobbet och hemfärden tillåter mig nu att se stadens siluetter och en strimma av glöd ute vid horisonten när den lilla svarta puttrar över älvsborgsbron!

Bilderna i bloggen är alla fotograferade mellan 11 och 13.30, det är då ljuset räckte till. Som vanligt vid favoritplatsen Surte med sina makalösa isformationer.

SOM jag längtar till ljuset och när man kan fotografera ända fram till 21 på kvällen!

Snart snart…

_mg_9909_s

_mg_9549_s

_mg_9629_s

_mg_9863_s

_mg_0446_s

_mg_9605_s

_mg_9691_s

_mg_0330_s

_mg_0791_s

_mg_0796_s

_mg_9465_s

_mg_0116_s

_mg_0138_s

_mg_0342_s

_mg_9588-2_s

Och den lilla eftersläntaren som INTE fångats i Surte utan aldeles utanför min dörr… broccoli är inte bara god att äta utan funkar som modell framför kameran med;-)

_mg_0166_s

Ett par få glimtar

_mg_7945_s

I jul har det varit knapert med fototillfällen..

Jag hade dock turen att uppleva ett par minusgrader under familjens besök i Grönemad.

Vi hade tänkt att gå en promenad efter maten och som vanligt skruvar resten av familjen på sig då kameran plockades med, de vet vad som väntar.. äger ni ett makro tror jag ni förstår min fascination och mitt problem. Man KAN ju inte gå förbi alla mirakel som dyker upp överallt om det så är en högst vanligt motiv som ett rött nypon…

_mg_7985_s

Det är faktiskt numer ett krav från min man att jag INTE får ta med kameran om vi skall gå promenader tillsammans i familjen! Men lovade dyrt och heligt att de inte behövde vänta OM jag hittade något.. (haha – OM? ehum…) Ja det dök ju upp lite då.. som sagt..

Där sötvatten mötte salt hade det bildats magiska diamanter och kristaller på stranden. Det var bara till att vandra runt i lugn och ro och plocka åt sig juvelerna (tja, så länge man stod ut med kylan dvs)

_mg_7957_s

_mg_7954_s

_mg_7968_s

_mg_7975_s

_mg_7951_s

_mg_7960_s

Efter juvelstranden vad jag rejält nerfrusen och nerkyld efter att naturligtvis blött ner mina fötter och ville hem så fort som möjligt. Men möttes då av nästa syn när solen nästan gått ner; kvarblivna fröställningar som genomsköts av solstrålar!

Jag hade inte många sekunder på mig innan solen försvann bakom horisonten..

_mg_8028_s

Just avsaknaden av ljus är ju vårt största dilemma så här på vintertiden. Då gäller det att att vara på de få timmar mitt på dagen som faktiskt är möjliga att fotografera i, mellan 11 och 13 är typ vad som gäller för mig nu och mellan den tiden var jag för ett par dagar sedan i Surte för att andas.

Du kanske undrar varför just Surte är mitt absoluta favoritställe då det tjatas om och om igenom om detta fantastiska ställe? Det är inte orten i sig förståss utan berget intill och då främst sjöarna som lockar. Dessa sjöar ligger högt högt upp på berget i nivåer med vattenfall emellan sig, en placering som genererar längre fototider då solen kan gå längre ner och därmed ger unika foton där solen ”skjuter” på snedden genom motiven.

_mg_9401_s

_mg_8144_s

Men dessa sjöar är även makalösa på att skapa märkliga ismönster med mängder av vattenväxter.

_mg_8627_s

Bege er dit vet ja!

Främst till Baddammen, en plats där jag nästan alltid häckar bland de andra pärlhönorna;-)

Kuckeliku!!

God fortsättning till er alla önskar fastklämda lilla Anna:-)

_mg_8067_s